Tvåspråkighet - vägrar prata i minoritätsspråket?

har ingen egen erfarenhet av två språkiga barn eller 3 språkiga som era barn är.
Men däremot bekanta med tvåspråkiga barn de barnen har valt det ena språket i perioder dva frågade man ngt på svenska svarade de på engelska och efter ett tag bytte det...
Jag tror att du kan ta det lungt och vänta in barnen fortsätt prata olika språk med dem så tror jag att det kommer lösa sig...
Det är ju en fantastiskt möjlighet att ha tillgång till så många språk

Det har varierat hos de barn i min närhet som är tvåspråkiga. Vissa barn har föredragit det ena språket i perioder medans andra har blandat hej vilt i perioder.

En undran bara, varför pratar ni engelska med varann?

Jag känner igen min kusin i det här. Hon är nu 11 och del av en tvåspråkig familj (finska/svenska). Hennes äldre bror är bättre på att tala finska med oss andra som pratar finska, men lillasyster har sedan flera år tillbaka börjar diskussioner på svenska med mig, som pratar finska med henne, svarar på svenska etc. Enda gångerna hon pratar finska är när hon verkligen är tvungen, när hon pratar med någon som inte kan svenska.

Jag skulle gissa på att det dels handlar om att hon inte kan finska lika bra som hennes bror, men också för att hon bryr sig mycket mer om vad jämnåriga kamrater tycker. Kan de inte finska, varför ska hon kunna?

Jag är själv tvåspråkig, och för mig är det liksom helt otänkbart att tala svenska med min mor eller syster när det bara är vi i rummet, även om vi alla kan lika bra svenska också. Men jag vet att det är ganska vanligt att barn blir lata med språk: kan de göra sig lika väl förstådda på ett språk med alla, så börjar de strunta i minoritetsspråket. Har du hört talas om lingvisten som skulle göra sin son tvåspråkig (engelska/klingon), men där sonen vid tidig ålder slutade prata klingon för han märkte att även pappa förstod engelska lika väl?

Fortsätt vara konsekvent med ditt språk. Deras talspråk kommer så småningom det kan ta tid men det kommer.

det är inte viktigt att de själva pratar. du märker ju att de förstår dig (och filmerna och böckerna) Förr eller senare kommer det! kanske när ni är i tyskland på semester eller så :)

Tack för alla tips och för uppmuntran. Jag kan inte tänka mig att sluta prata tyska med de nu. Dels för att svenska är inte mitt modersmål (har bara bott här i 5 år) och dels för att jag har ändå kommit ganska långt även om dem inte pratar. 

Varför vi pratar Engelska mellan oss är för att jag inte pratade Svenska när vi träffades (utomlands) och nu känns det konstigt att byta språk efter nästan 10 år och dels för att jag vill understryka för barnen att mamma inte pratar Svenska och inte förstår. Det är faktist jättegullig när barnen säger, oh mamma du förstår ju lite Svenska vad duktig du är :)

Men det är såååååå himla frustrerande att de vägrar prata. och alla andra barn som jag känner som är tvåspråkig (tyvärr inte tyska) pratar och byter språk utan problem! 

Går de på hems

Går de på hemspråk?
Finns det någon tysk förening?

Planera en semester i Tyskland?

För att komma med kanske lite uppmuntran så är det fenomen du beskriver vanligt bland små barn som har föräldrar som pratar olika språk, särskilt om den andra föräldern pratar majoritetsspråket i det land där barnet bor.
Föräldrar som pratar samma språk men inte svenska får ofta dessa "problem" senare, när barnen vill vara som alla andra och börjar skämmas över att dom har ett annat modersmål och försöker passa in. 

Och det är klart att du inte ska sluta prata tyska, det är ditt språk. Dels ger du dina barn en gåva genom att få ett gratisspråk, dels så är det ditt känslospråk. Det språk man vill ta till när det kommer till känslorna är det språk man bör prata med sina barn. Du kan vara hur bra som helst på svenska men när du blir riktigt glad/arg/ledsen/upprörd osv så är det inte det svenska språket som ligger dig närmast hjärtat.
Jag har inga egna barn men jag läste en hel del om det här i min utbildning (jag läste till förskollärare och hade inriktning mot mångkulturella barngrupper). Och jag har själv upplevt det. Jag jobbade två år på Irland som au-pair, jag är jättebra på engelska. Men när det kom till just att uttrycka känslor så är det svårt på ett språk som inte är ditt förstaspråk.  

Fortsätt prata ditt modersmål med barnen och låt de höra så mycket tyska som möjligt genom filmer, böcker sånger etc. Upprepa det som de säger så de får höra hur det ska låta på tyska, spela lite dum och fråga vad var det du sa? eller "jaha du menar....". Ibland har jag märkt att jag o min sambo pratar om olika saker (olika ämnen olika språk) och då har det funnits glapp där sonen inte vetat om ord på svenska/engelska.. Låt det bli lite krångligt ett tag för att få dem att förstå att de blir lättare för dem om de väljer tyska direkt med dig (kolla självklart så det inte går för långt o de blir sura men man trycka lite på dem ibland... iaf testa..). 

För att få dem att "släppa på spärren" o prata tyska så kanske en resa till ditt hemland är bra (om ni har möjlighet). Kanske tom åka bara du och barnen för att verkligen bara ha ett språk under resan. Om din man följer med så kan ni införa en regel att alla pratar tyska under resan, vi gjorde det då stora sonen var liten (det gick bra nån resa men sen fick jag "skäll" för jag pratade "fel" språk.. ) och det hjälpte honom att prata mer engelska o inte lägga in svenska ord. 

Tänk också på att barnen är små och allt kan ändras så snabbt!

Mina barn är tvåspråkiga (svenska-engelska) och har blandat (7åringen) / blandar (1 1/2åringarna) friskt. Vi har alltid varit konsekventa i vilket språk vi pratar med barnen men mixar rejält när vi pratar med varandra o det har aldrig varit nåt problem. Även om sonen vet att Daddy pratar svenska o engleska så är det endast engelska som är "accepterat" språk med honom.. Tänk bara vilken tur era barn har som också hör engelska hemma hela tiden (ett till språk på köpet!). 

Undrar precis som Hannah76 om de får hemskpråksundervisning? Här i vår kommun får barnen det från 3år och även om det bara är en gång i veckan är det kanon just för att det är någon annan som också pratar "det andra" språket. Hemspråkslärarna bör också kunna hjälpa dig med att hitta andra tyska familjer som ni kan lära känna.  

tack för era tipps! 
Tyvärr så har dem ingen hemspråksundervisning än. Här i Stockholm är det inte förrän i förskola om det inte handlar om en finska eller yiddisch som har förstått det. Vi pratade med förskolelärare och det är infon vi fick. De är jättegullige, en av frökena har bott i Tyskland för länge länge sedan, men barnen får ta med en bok på Tyska och då läser hon den med dem.
Det har låssnat lite gran på sistone, tror jag i a f. De säger lite mer nu. Resan till Tyskland är planerat till hösten. Och på sommaren åker vi 3 veckor på semester med min mamma. Det brukar alltid vara bättre efter besök. Förra året stannade min mamma även här med de i en vecka och vi reste bort. Då var dem tvungna att prata :)
Hoppet finns ju kvar och som ni också skriver det är ju jättebra att dem förstår allt!