Tvåspråkighet - vägrar prata i minoritätsspråket?

Tack för alla tips och för uppmuntran. Jag kan inte tänka mig att sluta prata tyska med de nu. Dels för att svenska är inte mitt modersmål (har bara bott här i 5 år) och dels för att jag har ändå kommit ganska långt även om dem inte pratar. 

Varför vi pratar Engelska mellan oss är för att jag inte pratade Svenska när vi träffades (utomlands) och nu känns det konstigt att byta språk efter nästan 10 år och dels för att jag vill understryka för barnen att mamma inte pratar Svenska och inte förstår. Det är faktist jättegullig när barnen säger, oh mamma du förstår ju lite Svenska vad duktig du är :)

Men det är såååååå himla frustrerande att de vägrar prata. och alla andra barn som jag känner som är tvåspråkig (tyvärr inte tyska) pratar och byter språk utan problem! 

tack för era tipps! 
Tyvärr så har dem ingen hemspråksundervisning än. Här i Stockholm är det inte förrän i förskola om det inte handlar om en finska eller yiddisch som har förstått det. Vi pratade med förskolelärare och det är infon vi fick. De är jättegullige, en av frökena har bott i Tyskland för länge länge sedan, men barnen får ta med en bok på Tyska och då läser hon den med dem.
Det har låssnat lite gran på sistone, tror jag i a f. De säger lite mer nu. Resan till Tyskland är planerat till hösten. Och på sommaren åker vi 3 veckor på semester med min mamma. Det brukar alltid vara bättre efter besök. Förra året stannade min mamma även här med de i en vecka och vi reste bort. Då var dem tvungna att prata :)
Hoppet finns ju kvar och som ni också skriver det är ju jättebra att dem förstår allt!