Guavasylt skrev 2012-02-12 20:15:54 följande:
Ytterligare en liten uppdatering - få se om jag kan få liv i tråden igen.
Nu har skolpsykologen varit och observerat och vi har haft ett bra möte med henne. Hon förstod våra iakttagelser och kunde bekräfta att vår son verkar besvärad av andra barn och gärna går iväg när andra försöker närma sig honom. Ibland kunde kan dock låta något mindre barn ta på honom en stund. Visst är det konstigt att han är ett sådant gose-djur hemma och älskar att kramas och ligga bredvid i sängen?
Men han är aldrig ledsen och inte aggressiv, och det kanske förklarar att förskolan inte reagerar så mycket på att något kan vara annorlunda. Han är ju så snäll och rolig, verkar alla tycka

Han fyller nu snart 3 och språket har utvecklats mer, men han går fortfarande på tå och flaxar med armarna när han blir exalterad. Om några veckor ska vi till BVC-doktorn för ev vidareremittering till autismutredning. Det tar sådan tid - jag blir snart galen!
Utredning kan ta tid, på ett sett kan det vara bra för då kan man upptäcka om det bara är en väldigt långgående fas. Så länge han inte känner frustration, aggressioner eller mår dåligt på annat sätt så är det inte så jobbigt för honom att vänta.
Vissa saker kan du redan nu öva på hemma, tex så kan ni gå baklänges, då kan man inte undvika att gå på hela foten.
Det är en övning som min son har gjort. Funkar bra ett tag när man har hållit på med det men han faller tillbaka mer och mer om man inte övar. Vi brukar påminna honom ibland att han ska gå på hela foten. (Att han ska sätta ner hälen blir fel i hans huvud för då kan han ju inte fortsätta att gå. Man måste tänka på hur man väljer sina ord. Tänk, hur man vill att det ska se ut när det är färdigt, inte vad man vill att barnet ska göra)
Som du skrev i TS: "
men har svårt att fokusera på vad vuxna säger och samarbetar inte gärna." Där kan du arbeta lite med bilder och schema. Tex när man ska klä på sig ytterkläder så har man ett bildschema med 3-4 bilder. Overall, skor/stövlar, vantar och mössa. En del behöver grundligare bilder, tex overallen som hänger på kroken, sätt i ena benet först, sen andra, över rumpan, i med armen osv, osv medan andra bara behöver kläderna i hallen, när vi är påklädda går vi ut.
Sociala berättelser eller seriesamtal är också en bra grej som man kan använda
En del barn tycker det är roligt med egna fotografier på sig själva, andra kan tycka det blir för mycket intryck och behöver mer enkla ritade bilder.
Bra saker att ha för att göra de här scheman är styvare papper, självhäftande kardborre remsor, laminator, plastfickor.
Finns bilder på nätet om man vill, kolla efter PECS och
www.do2learn.com/
Att han viftar med armarna kan vara ett sett som blir när han inte vet vad som ska hända eller det blir för mycket i just den stunden. Det är då det är bra med förberedelser, schema och genomgång innan vad man ska göra.
Det finns en bok som heter Explosiva Barn av Ross W Greene, häng inte upp dig på att det står "Explosiva" den här boken förklarar väldigt bra hur de här personerna tänker, för det är ofta det som det är med NPF, ett annat sätt att tänka. Om man lättare kan förstå hur de tänker så kan man lättare hjälpa till i vardagen så det inte blir så mycket missförstånd och frustration.
Sen så vill jag även skriva lite om Omega, Det ökar koncentrationen och inlärningen så det skulle nog vara bra för hans språkutveckling. Titta i länken i min sidfot och fråga gärna om det är något du undrar.