Mitt huvud i sanden?! Jobbigt med sonens beteenden och vår kontakt med förskolan.

Det är u svårt för bvc att tycka något  eftersom de inte fick något underlag?

BVC fick ju vårt underlag med de enkäter som fylls i till den kontrollen. Jag vill inte pressa förskolan på att "hitta fel" på sonen, men de är inte så pratsamma och det är svårt att veta vad de tycker.

Jag arbetar på förskola och deras jobbär inte att leta fel utan uppmuntra och utveckla din son, barn är olika utan att det behöver vara fel. Självklart arbetar vi vidare i de fall där vi anser att något behöver göras/stödinsatser men då tar vi in annan personal(resursenheten) som har utbildning för att bedömma situationen.

Ikväll känns allt bara så tungt och omöjligt! Min älskade Plutt, hur ska det gå? Plötsligt ser jag bara allt som han inte kan. Inte klä på sig, inte vara utan blöja, inte bygga med klossar. Kan en normal 2,5 åring sådant? Han är mest glad och springer omkring och busar

Jag hade inte väntat mig detta.  

Det enda jag reagerar lite på i din beskrivning är det där att bygga med klossar. Allt det andra tycker jag låter helt normalt för en 2,5 åring. Men är det så att han inte KAN eller inte vill/är intresserad? Har du provat att bygga klossar med honom?

Duploklossar  får han liksom inte att fästa i varandra, men vanliga klossar kan han stapla ett par i höjd ibland. Vanligtvis så river han mer torn än bygger. Han kan heller inte lägga knoppussel, men det verkar han helt ointresserad av. Generellt så är han sällan intresserad att göra det som jag vill att vi ska träna på... 
 

Arbetar på förskola och tycker verkligen att du och personalen ska sätta er ner och prata. Såklart vill de uppmuntra de positiva sakerna och stötta det som din son har svårigheter med. Samtidigt reagerar jag på att han är ju väldigt liten ännu. Våra 2,5 åringar klär inte på sig helt själva, en del gör det andra visar inget som helst intresse för det. Jag har haft treåringar som inte sagt ett ljud men vid 3,5 pratar de flytande (de liksom lagrar orden och använder dem när de är redo).
Jag kan ju bara råda dig till att öppna upp din oro för personalen på förskolan och om de inte är samarbetsvilliga så kontakta rektor så hon/han får sitta med och "pressa" dem lite.
Lycka till, din son kan vara lycklig som har en så engagerad mamma som du!

Tack Najje och alla ni andra för era goa ord! Jag känner att vi inte haft så bra samarbete med förskolan hittills och att det mest varit "förvaring". Men nu när han börjar bli större så blir det plötsligt mer fokus på hans sociala, kognitiva och motoriska utveckling och då kommer det lite som en chock att man börjar fundera på om han faller inom autismspektrumstörning eller ej. Första året på förskolan har vi hela tiden fått höra att han äter bra, sover bra och leker bra. Nu plötsligt är det snack om att han är i sin egen värld, inte tar kontakt med andra barn o.s.v. Men vi har börjat fråga mer konkreta frågor om hans utveckling och då har detta kommit till ytan. Har också dåligt samvete för att vi aldrig "tränar" saker med honom utan vardagen här handlar mest om att få mat på bordet, städa och hinna vara utomhus innan solen går ner. Finns inte utrymme för pott-träning, påklädningsträning eller strukturerade aktiviteter. Jag jobbar oftast till kl 18 och sedan finns det inte mycket vaken tid för oss tillsammans  
Urk, det är så himla svårt att vara förälder ibland!  

Vet du. Nu är inte jag någon expert alls, arbetar inte med barn och är ganska orolig av mig rent generellt (speciellt när det kommer till min son) men utifrån det du har beskrivit så förstår jag verkligen inte varför exakt de tror att din son skulle vara efter på något sätt?

Som sagt, jag kan oroa mig för väldigt mycket. Är orolig mest hela tiden, och har således väldigt lätt att haka upp mig på saker, speciellt som förstagångsmamma men i ditt fall så känner jag inte något "fel" spontant.

Om vi säger såhär. När du är ute med din son i parker eller i andra sociala sammanhang (Träffa släkt eller vad det nu kan vara) - söker din son någon som helst kontakt då? Hur upplever du honom i de sammanhangen? Tycker du att det är en skillnad i hans beteende jämfört med andra barns?

Att inte vara intresserad av klossar är väl inte så konstigt, det beror mycket på personlighet. Samma med knoppussel. Min son är 18 månader och han kan visserligen stapla klossar på höjd (Bvc testade bland annat detta på kontrollen) men det är verkligen inget som han sitter och gör om dagarna. Knoppussel tycker han om att leka med men det är inte alltid han får i bitarna, och det kan ta många försök (Men oftast tappar han tålamodet och går vidare till nästa leksak).

Det är väl bra att han pratar i meningar av 2-3 ord? Det är väl det han ska kunna nu? När vi var på 18 månaders kontrollen så sa vår BVC-sköterska att hon vill se meningar av 2-3 ord när sonen är tre år.

Att inte klä på sig själv trodde inte jag alls var något konstigt vid 2,5 år. Jag har en släkting som är en fantastisk pedagog på en förskola där alla är så förtjusta i henne och hon berättade för mig att det är inte alla som kan det här med att klä av och klä på sig. Vissa är lata och tycker det är bekvämt att inte göra det själva, vissa är ointresserade av andra anledningar, vissa har helt enkelt svårt för det medan andra kan det någorlunda bra. Det är något som kan ta tid, precis som potträning. Vad gör det att din son har blöja vid 2,5 år? Jag planerar inte potträning innan dess! Min släkting berättade också att barnen på hennes förskola brukar börja först vid 2,5-3 år.

Tycker inte du ska lägga någon skuld på dig själv, barn vill ändå inte lära sig det de inte är intresserade av. Jag vet själv hur det är att vilja lära barnet något som han vägrar ta till sig.. Så det ligger liksom inte hos oss, utan barnen själva, de lär sig det de är intresserade av och vad de är intresserade av ligger mycket i deras personlighet!