Mitt huvud i sanden?! Jobbigt med sonens beteenden och vår kontakt med förskolan.

Alltså jag är ingen expert och du har ju inte beskrivit din pojke så ingående men jag vet att det finns förskolepersonal som är ganska inkompetenta trots att man tycker de borde ha erfarenhet, och överdriver väldigt. Av det du beskriver tycker jag fortfarande inte någonting låter konstigt. Din pojke pratar, leker, knoppussel tycker han kanske helt enkelt är trista, klossar likaså. Många barn i den åldern leker "brevid" andra barn och busar och flyter omkring mest, massor med barn som är 2,5 har blöja och klär inte på sig själva. Och vilken 2,5 åring är särskilt fokuserad på vad vuxna säger och "samarbetar" så himla bra? De älskar ju att göra tvärtemot i den åldern! Ibland låter det som att man begär helt orimliga saker av så små barn.

Min dotter klädde inte heller på sig själv vid 2,5 och tar mest av sig kläderna själv men inte ofta på ännu nu när hon är 3,5. Hon älskade också att riva torn i den åldern. Duploklossar, är det sådana där stora med "pluppar" som fäster i hål? Dem vill hon fortfarande helst ha hjälp med. Hon har fortfarande blöja på natten. Men hon har knäckt läskoden och frågar saker som "vad händer när man dör" och "vad är det som gör att man kan röra sig".
Barn är olika och de utvecklar olika sidor i olika takt och på olika sätt. De gillar olika lekar och leksaker.

Om du vill berätta, vad är det mer för "speciella saker" din son har för sig? 

Jag pendlar mellan hopp och förtvivlan. Jag ska ta ett möte med förskolan om ett par veckor och så får jag se vad det leder till. Det är svårt att vara objektiv om sitt eget barn, eller hur?!

När jag läser diagnoskriterierna för autismspektrumstörning så käner jag mig ibland lite träffad, men samtidigt tycker jag ju inte att sonen är så jätteavvikande i sin kontakt. Han är väldigt charmig mot vuxna. Smajlar alltid upp sig för gamla tanter på bussen och hejar på dem. Tyvärr har jag lite erfarenhet av barn och har inte så mycket att jämföra med. Några saker som jag tycker är ganska speciella med honom.

Pratar i korrekta fraser till ca 50%, resten är obegripligt bludder i ett rasande tempo. När han blir glad/upprymd är det bara babbel.

Fäktar med armarna och går på tå när han blir glad/upprymd.

Tar ingen direkt kontakt med andra barn, men är väldigt kommunikativ mot oss föräldrar, pedagogerna och släktingar. Tittar på andra barn, men interagerar inte med dem. Rycker ibland leksaker från andra barn.

Har lite klumpig motorik, men kan springa och åka rutschkana. Äter själv och kan måla på ett papper, men kan ibland vara otroligt grisig med maten och hälla och spilla överallt.

Stoppar mycket i munnen och äter ibland papper om han är trött/hungrig.

Låter lite som du beskriver min son på snart 20mån, dock är det lite mer än bara det han "har för sig".
Vi har hur som helst fått till utredning som ska ske nu om ngn vecka, känns jätte skönt! Tycker det är bättre att göra en om man själv känner något inte sämmer, man känner sitt barn bäst själv. Sen kan man ju såklart ha helt fel och det hoppas jag att jag har! Om du är orolig tycker jag du ska kontakta bup istället för att gå runt o fundera över det. Menade dock inte att det skulle vara ngt "fel" på din son utan just för din oros skull så be om hjälp!

Jag har en son med autism. Ett väldigt utmärkande drag hos små barn med autism är att de inte har så väl utvecklad "delad uppmärksamhet" som normala barn. En normal två-åring pekar ju ofta på saker, dels för att han vill ha dem (det kan även autistiska barn göra) men också för att visa föräldern/syskonet /fröken något intressant (detta gör inte autistiska barn i samma utsträckning). Hur många har tex. inte tvååringar som pekar på himlen när de ser ett flygplan och sedan vänder sig mot föräldern och ler. Det är denna typen av delad uppmärksamhet som autistiska barn oftast inte har utvecklat så väl. Tågång och handviftningar är vanligt vid autiism och min son har haft det i perioder. Men det finns ju också hos normala barn så enbart detta är ingenting att oroa sig för. Det är när det är många saker tillsammans som tex. försenat språk, avsaknad eller dåligt utvecklad delad uppmärksamhet, fastna i att snurra på saker eller rada upp saker, förseningar i motorik, ej adekvat lek etc som man kanske bör utreda för autismspektrumstörning.

Hej!

Vi har det ungefär liknande med vår son som nu är ca 3,5 år. På BVC säger de att han följer sin utveckling normalt men att vi skulle kontakta dem vid 4 års ålder om inte talet och endel andra saker hade "gått framåt". Efter möten med förskolan satte de in någon specialist som skulle se hur han fungerar på förskolan men efter några veckor och ett till möte tyckte inte den där specialisten att det var något större problem med honom men att personal och vi skulle följa upp det hela.

På dagis så har han svårt att sitta still på samlingarna, vid matbordet(han äter med händerna ofta). Först nu(till skillnad mot 6 månader sedan)har han börjat intressera sig och leka med de andra barnen litegrann.

Fortfarande använder han blöja, vi försöker träna honom med toaletten men han verkar inte förstå eller lyssna. Utan det kommer alltid på golvet. Han svarar oftast inte när vi frågar honom saker. När vi är ute så ska han¨hela tiden springa iväg eller gå in till grannarna här nära. Han är inte blyg eller så men han pratar inte så mycket med vuxna. Men med sina syskon leker han bra och pratar och så vidare. Han klär inte på sig själv(förutom när de leker och "klär ut sig"). Han rycker leksaker från andra barn. Men att han springer iväg när vi är ute har börjat bli ett stort problem nu. Det känns inte så roligt att ha en 3,5 åring i barnvagn, speciellt när han är ganska lång och stor kille. Han är inte speciellt intresserad av att måla, pussla, spela spel(verkar inte förstå utan bara kastar omkring på allting). Han tycker om att sortera saker i olika färger osv.

Annars är han en väldigt snäll kille som inte slåss. Kan sitta i famnen korta stunder. Och är väldig snäll med stora syster och lilla syster. Han har mycket energi och tycker mycket om att vara ute och spring, leka i lekparker, vara i skogen. Men han pratar inte om vad han gör eller ser med oss. Om man frågar något så är det som att han inte hör utan är i sin "egen värld". Det är svårt att veta om det är normalt eller inte. Men enligt BVC och den där specialisten som kom till förskolan så hade han inte några större problem.

Sen önskar man att man hade mera tid med barnen, kunna vara hemma längre med dem men det är som svårt när båda jobbar heltid och föräldradagarna inte räcker så länge som man önskar att de gjorde.       

.

           

Jag bad dotterns dagis att dra in en specialpedagog när hon var liten, men nej, men nu är dottern 5 år och hon är ganska överaktiv, så vi har ett möte på dagis på torsdag kl 16,30.. Får se vad dem säger..
jag tror det blir en vidare utredning om adhd eller nåt.. men jag vet inte än.. återkommer med svar om nån orkars   

Det kan vara fäktandet med armarna i kombination med ett ointresse för andra barn som gör att det börjat hissas varningsflaggor hos personalen.

När det kommer till det övriga låter det som en kombination av mina barn. Den ena klarade knappt att klä sig själv som 3,5-åring och min 3-åring har aldrig rört ett knoppussel utan gick direkt på 12-24 bitarspussel för någon månad sedan.

Om du känner att du inte litar på förskolan hade jag tagit kontakt med BUP istället. De har ju dessutom otroligt mycket mer vana!