Hur hanterar man ofrivillig barnlöshet i vänskapskretsen?

Det finns inget du kan göra mer än att finnas till om de vill prata....

Nu är det klart olika för alla. Det som vi tyckt varit bäst är de vänner som är som vanligt.. Och med det innebär att de låter oss prata och är intresserade av vårt problem samtidigt som de berättar om sin lycka och graviditet. Dock är vi så ärliga med alla våra vänner att vi säger ifrån när vi är inne i en jobbig period eller är lite extra ledsna och då brukar de flesta respektera det. Och låter oss dra sig undan en tid och sen kommer vi igen efter ett tag när vi orkar igen. Nu är jag inte bitter på andra för att vi inte kan få barn, men jag vet att vissa inte klarar att vännerna pratar om sina graviditeter..Det bästa är väl att fråga dina vänner hur de vill att ni ska göra..
Jag tycker det är värre med de vännerna som känner sig skyldiga för att de blivit gravida och när jag är med inte låtsas som att det är så stort och häftigt för dem som de egentligen tycker eller de som drar sig undan eller aldrig pratar om vårt problem eller deras lycka..
Usch, vad rörigt det blev, men jag hoppas du förstår vad jag menar..

Vad omtänksam du är! Prata med dem och berätta hur du känner, precis som du skrev här. Säg att du hade tänk be dem vara gudföräldrar redan innan och hör om de vill.

Det finns ju ibland inget man kan göra åt andras problem- men att vara en bra vän som lyssnar, frågar hur man kan stötta och delar det som är jobbigt är ju guld värt i alla sammanhang.

Har själv gått igenom åratal av ofrivillig barnlöshet och under dessa år har åtskilliga i bekantskapskretsen fått barn. Det har givetvis varit och är fortfarande tufft, och det har också varit tufft med de (få) som plötsligt slutade höra av sig då jag berättat om svårigheterna att bli gravid. Tycker, precis som tidigare insändare, att du verkar vara omtänksam och instämmer i förslaget att prata med dem och berätta hur du känner.

Det är svårt att svara generellt på denna fråga, jag kan bara utgå från mig själv och det är för mig självklart att du fortfarande skall fråga om dom vill bli "gudföräldrar". Jag är själv "ofrivilligt barnlös" och kan inte få barn på naturlig väg, men har vetat det ganska länge och förlikat mig med detta.
Men för dina vänner verkar det vara ganska nytt vetande, och det beror ju också på vart dom är i sorgeprocessen, för det är just vad det är, men det värsta som finns är när vänner blir undvikande och försöka göra det "lättare" för dom, det blir inget bra. Du skall kunna vara lyckligt gravid i deras närvaro, men kanske inte överdriva nu i början när dom är känsliga, men är dom dina vänner, och dom förstår att livet runt i kring går vidare varken dom vill eller ej, så dom kommer att vara glada för din skull men känna sorg för sin egen, och det kommer dom alltid att göra, kan också vara bra att prata om detta och fråga om hur dom känner nu, och hur dom vill att du skall bete dig. Ja, det är inte lätt, men var dig själv och var lycklig även i deras närvaro. Kram

jag har själv varit med om detta... jag ochg min sambo fick reda på att vi inte kunde få barn på naturlig väg eftersom min sambos spermier inte fungerade. vi har fortfarande inga barn, medans alla kompisar är inne på barn 2 och 3...
När vi väl skulle berätta detta för våra bästa vänner fick vi reda på att dom skulle ha barn nr. 2.
vi berättade iallafall för dom om vårt problem och sa att vi ville att dom skulle veta, och när vi säger: vi kan inte få barn pga manlig infertilitet, säger vår bästa killkompis" ja det är ju så "och börjar prata om hur jobbigt det var för dom...
det hade ju tagit 3 mån för dom... ja , och vi var ju bara inne på vårt tredje år...
efter att dom åkte hem blev det sig aldrig sig likt igen, de hörde inte av sig och frågade hur vi mådde eller fanns vid vår sida för fem öre... först ett år efter kom de hem spontant till oss, antagligen för att visa att de "bryr" sig...
frågar ni mig så var det försent för länge sen... eftersom de inte brydde sig efter att vi hade berättat så var våran vänskap slut, enligt mig, bara månaden efter.!!!
De kunde ju visat sig när man bäst behövde dom!!!

Nog om mig... men absolut, av egen erfarenhet, så tycker jag att du ska fråga hur dom mår , säga att de kan prata med er när som helst och verkligen visa att ni finns för dom!! det kommer nog garanterat att uppskattas.... var dig själv, var lugn och fåga dom vad dom tycker!!
Lycka till!

Jag tycker att det är väldigt fint att du bry dig så mycket om dem. Var där för dem om de vill prata om det. Mina vänner är i samma situation när det kommer till oss. Vi har försökt väldigt länge och det är många i vår bekanskapskrets som har hunnit bli gravida och även fött. De frågade oss om vi tyckte att det var jobbigt om de pratade om sin grav. osv. Visst vissa dagar när det känns som mest jobbigt kan man känna en viss svartsjuka komma över än, men i det stora hela tycker jag att det är jättekul för mina vänner och vill gärna dela denna upplevelse med dem. Tycker att det är värre om de inte vill prata med mig om det utan bara berättar det för andra, då känner jag mig utanför, och det är värre. Sedan till att vara gudföräldrar tycker jag att du skall berätta för dem att ni vill att de skall bli det. Tror inte att de kommer att tolka det som att ni bara gör det för att vara snälla mot dem för att de inte kan få några egna.
Hoppas det hjälper något. Lycka till med din egna graviditet och stort grattis!

Hej!!
Att du skriver och frågar här visar att du bryr dig så jag hoppas och tror att det kommer att gå bra!!
Finns där om de vill prata, men våga även prata om din lycka!!
Jag fick reda på att vi inte kan samma vecka som min syster berätta att hon var gravid!!
Det gör ont men är man barnkär tycker man om alla barn så jag tror de kommer bli överlyckliga om de blir gudföräldrar, det blev iallafall jag som nu är gudmor till min systers barn, och han älskar jag mer än nåt annat!!
Var vanlig är det råd jag vill ge dig!!
Det blir inte bättre av att ömka dem!!
Hoppas det går bra för dig!!

Hej!
Då vi berättade för bästa vännerna om våra svårigheter var de flesta mycket förstående och brydde sig. Ett par gjorde klart att de minsann inte tänkte be om ursäkt för att de skulle få barn och slutade sedan höra av sig. Med facit i hand känner jag att det inte var någon riktig vän. De som verkligen är ens vänner hör av sig och frågar. Under vår resa har några vänner fått barn, vilket givetvis genererat en blandning av glädje och sorg. Det är kämpigt den första tiden att höra av sig och vara intresserad då det väcker otroligt mycket känslor. Mina vänner har dock på ett bra sätt lämnat över barnet till mig då vi träffats och gjort mig delaktig, samtidigt som det inte hela tiden har varit prat om bebisar. Jag tycker att ni ska fråga om de vill vara gudföräldrar och göra dem delaktiga, samtidigt som ni kollar av så att det hela tiden känns ok för dem. Lycka till!

Stort tack för alla svar!
Nu har det gått ett par veckor och vi har pratat en del om det.
Min väninna verkar än så länge vara ok med situationen, men hon har själv sagt att det förmodligen kommer att gå fram och tillbaka de nästkommande åren.
Jag har förklarat att jag gärna är där för henne och att hon får prata om det hur mycket eller hur lite hon vill om det.
Samt att hon får säga till om hon tycker att det är jobbigt om det blir för mycket barnsnack när hon är där.

Vi har bestämt oss för att fråga dom om dem vill bli gudmor och gudfar när rätt tillfälle kommer.

Tack igen för alla svar!

Skulle just säga att för mig har det varit viktigt att få rda på graviditeten riktigt tidigt för att orka smälda det. Det har gjort att jag sluppit spekulera och att jag kännt mig föreberedd när alla börjat prata om hur roligt det är att x och x ska ha barn igen osv, jag har intebehövt låtsas för det är ju roligt.

gudmor skulle jag nog inte vilja bli, men det har mer att göra med att jag inte tror på Gud än något annat.

Tycke det verkar som du har vettiga tankar så det blir nog bra. Det blir liksom bra så länge folk förstår att jag inte vill att de ska lösa mina problem och att det är en del av mig nu på nåt vis på samma sätt som att graviditeten blir en del av deras liv.

lycka till