Hej!
Har du barn och är adopterad från Indien?
Har du barn tillsammans med någon som är adopterad från Indien?
Oavsett vilket så har ditt barn ett uppsättning indiska gener, och det är den minsta gemensamma nämnaren i vår opretentiösa tråd där vi byter tips och idéer och älskar eller hatar Indien! 
Välkommen!
Länk till förra tråden:
www.familjeliv.se/Forum-3-152/m10295174.html
Jag bor i Ottawa, Canada.
Jag är också adopterad från Indien och har en fantastisk man som är svensk. Vi försöker att få barn och vid första försöket blev det tyvärr ett missfall. Prova igen snart!! Fler av er som fått missfall kanske?
Änglatrollet: Välkommen. Jag beklagar verkligen missfallet. 
Hej Änglatrollet, välkommen! 
Beklagar också missfallet!
Tack skall ni ha, både laven och glasbubblan! Idag känns det bättre och imorgon skall jag äntligen få gå till jobbet!!
Oj, jag ser att vi har missat att hälsa Little M välkommen! Välkommen!
Änglatrollet, var i Indien är du född och hur gammal var du när du kom hit?
Little M, samma frågor till dig, Var är du född och hur gammal var du när du kom hit?
Änglatrollet: Beklagar! Hoppas verkligen att nästa försök lyckas!
Kul med flera nya, välkomna! Snön lyser tyvärr med sin frånvaro här också. Desto mer regn dessvärre... Hoppas verkligen det hinner komma lite snö till jul! Eftersom jag är föräldraledig hinner jag förhoppningsvis njuta ännu mer av julen i år. Det ska bli extra kul, eftersom det är vår lilla tjejs första jul.
Hej!
Det var åt och dagar sedan jg var härinne! Hur är det med er alla?
Filippa är nu 5 månader. Fasen, hon var ju nyfödd nyss???!!!!! Var tar tiden vägen??
För er gamla och er nya kan jag berätta att jag är adopterad från Mumbai och kom till Sverige när jag var 4 månader. Är gift med en svensk man så Filipp aär ½ indier.
Jag är född i delstaten Orissa, i en liten by som heter Nuakote och ligger i Keonjhargarh och inte långt ifrån huvudstaden Bhubaneswar. Jag var 6 år gammal och min biologiska syrra som kom till samma familj var 9 år gammal.
Jag är också gift med en svensk man sedan i somras.
Det låter spännande att vara adopterad tillsammans med sin syster. Har ni helt bytt språk till svenska eller kommer ni ihåg ert förra språk?
(Jag menar att självklart har svenskan blivit huvudspråket för er båda, men kanske iom att ni hade nån att tala med, kanske kanske har ni inte glömt allt?)
Visst är det roligt med en biologisk syrra att ha med sig till ett främmande land när man är liten och rädd... Hon har varit ett stort stöd för mig.
Jag och syrran har tyvärr tappat språket för att vi hade ingen som kunde hjälpa oss att underhålla den. Vi pratade ett minoritetspråk som inte finns som kurs eller cirkel. Däremot finns andra, lite större språk, typ hindi. Det skulle vara som att prata finska för oss svenskar... Jag har dock valt att nu som vuxen läsa hindi, som ju är gångbart i hela Indien. Men o´boy vad svårt med det språket!! Kram Anna-Uttama