• Anonym (A)

    160cm, 80kg?!!!

    Jag måste få skriva av mig lite gällande vikt, men var snälla nu?

    Jag är 29 år, kvinna. Jag har alltid haft lätt för att gå upp i vikt, men när jag var 16-17 år började jag träna supermycket och äta mer hälsosamt/minska på maten, tillslut gick jag ner 18kg på väldigt kort tid och var som lägst nere på ca 44kg när jag var ungefär 18, jag vägde mig flera gånger dagligen och det slutade med att jag fick anorexi/ortorexi. Det hela fortsatte fram till att jag själv lyckades se att jag var alldeles för smal och jag istället började styrketräna och äta mycket mer (protein+nyttigt). Efter det har jag successivt under åren fått läka min relation till mat under flera år. En bit inpå 20-årsåldern blev jag utbränd och det gick inte längre att träna på gym för att jag mådde så dåligt. Dock fortsatte jag med mina PW och har sedan dess varit ute på långpromenader minst 5 gånger i veckan, vill helst komma ut varje dag. Vi äter alltid hälsosam mat. 


    Hur som helst, vågen har varit så triggande för mig så jag har inte ställt mig på en på flera år, men nu kände jag mig tillräckligt mogen för att veta att jag inte kan sluta äta helt oavsett vad vågen visar. Under pandemin var man ju hemma mer och blev mer stillasittande, men jag såg till att komma ut på långa, raska promenader varje dag, men det blev inte så mycket mer utöver det då jag studera och det blev på distans, uttryckte frustration till min sambo för jag var så trött på att sitta ner hela tiden med studierna, sitta och läsa, sitta och skriva? slutade också med p-piller i denna vevan, märkte att jag gick upp i vikt och att kroppen kändes annorlunda. Bestämde mig i höstas för att steppa upp motionen ännu mer och började cykla långt till min praktik (fick frågan där också om jag gått ner i vikt) + minst 5km gång varje dag, men blir alltid mer, var inte nöjd där så jag fortsatte med minst 10.000 steg om dagen och för ca 2 månader sedan började jag löpträna. Jag har i vilket fall benmuskler som jag jobbat upp under 10+ års tid, har väldigt starka ben och musklerna syns tydligt när jag har träningstights osv. Jag började med att ta måttband istället för jag inte ville väga mig och centimetrarna har minskat både här och där den senaste tiden, mina kläder sitter lösare också. Jag har är päronformad haha, mindre midja och sen större rumpa och ben.


    Jag sa iaf till min sambo att jag är redo att väga mig, för jag tänkte att det kan vara kul att se framåt om det händer något nu när man springer också. Jag frågade vad han trodde, han är väldigt ärlig och sa att eftersom du har muskler och så också så tror jag 74kg. Jag ställer mig på vågen häromdagen, som då visar prick 80kg till mina ynka 160cm, vi blev så chockade, han sa att han verkligen inte trodde det med tanke på hur jag ser ut. Mitt BMI ligger alltså inte bara på övervikt, utan på FETMA och jag blev så nedstämd. Mitt midjemått är 83cm så det är ändå ok.

    Men nu har vi kommit fram till att vi ska ta bort allt gottis/sött, som vi redan har minskat på, men nu helt. Jag dricker aldrig alkohol, tycker inte om det. Äter heller aldrig snabb/skräpmat, då jag inte tycker om det heller. Men jag älskar t.ex mörk choklad haha. Min sambo sa att jag inte behöver ändra på något annat eftersom jag redan alltid äter så bra mat (är väldigt hälsointresserad). Men kommer minska lite på allt och dricka ännu mer vatten.

    Jag tänker att jag i alla fall ska försöka ta mig ner till 70kg nu och se hur kroppen är och ser ut då innan jag bestämmer mig för någon ?mål/slutvikt?, men ska inte väga mig så ofta för det får inte gå mig till huvudet. Hur lång tid tror ni att det kommer ta, man ska ju kunna gå ner 4-5 kg i månaden men det är kanske mer väldigt stora personer som har mer fett att ta av? Jag skulle vilja klara detta nu på mars, april, maj. Tror ni att det går? Finns det någon mer tjej som tränar, är kort och väger liknande?
    Jag förstår inte hur jag kan väga 80 kg, väger starka ben så mycket + rumpa då såklart, vad tänker ni? Jag brukar ha M i kläder, ibland S i tröjor. Har smala armar och inte alls stora bröst eller så. Har under förra veckan sprungit 2 snabba 5km + milen en dag och igår cyklade jag 1,5 mil. Ska springa imorgon igen och försöka springa 3 gånger i veckan och sen cykla/promenader eller annat de andra dagarna. Det är väl bara att fortsätta kämpa på haha? ledsen för lång text, tack till er som har orkat läsa.

    Någon som gjort/gör en liknande resa? Nu är det promenaddags haha..

  • Svar på tråden 160cm, 80kg?!!!
  • Anonym (bravo)

    En viss övervikt kan man ha och ändå vara hälsosam, men när man börjar komma upp till fetma är det förstås en gnutta för mycket.

    Tänk inte så mycket på träningen, fortsätt som du gör bara. Träningen kommer inte att göra att du tappar kilon. Det är bara kosten som kan göra detta. 

    Du behöver inte göra något extremt och du verkar redan ha goda vanor. Bara minska litegrann på portionerna och ta bort det osunda. 

  • Anonym (hm)

    Du måste ju ha enormt tunga muskler helt enkelt? De flesta kvinnor med din längd och vikt är riktigt runda enligt min erfarenhet...tror du är ensam om att kunna ha stl S faktiskt. 

    Jag är normalbyggd och i normal form men ganska kurvig med stor byst och har gått upp mycket i vikt nu sista året. Väger nu 68 till 165 cm och måste ha storlek L/42 på det mesta numera. Måste försöka gå ner i vikt. Blä. 

  • Anonym (Grabb)

    Jag blir genuint ledsen när jag läser ditt inlägg TS.

    Det känns tufft att skriva detta, men du lider fortfarande av din sjukdom (!) vågar jag påstå. Vilket för somliga, och tyvärr många, blir en form av "livslång" sjukdom. Inte nödvändigt vis fysiskt - utifrån hälsa, hur dina organ mår, dina blodvärden etc. Utan hur det sitter etsat i ditt huvud (!).

    Och hur det för många kan komma i "skov". Dvs man tror sig vara "frisk", men så trillar man dit igen...

    Du skriver en massa om din vikt, i kg, dina mått i cm, din inställning till  mat och "sötsaker", ambitionen att gå ner X i vikt på Y tid etc bla bla . Du skriver själv att du fick, hamnade i anorexia/ortorexi. Och delar av det du nu skriver angränsar till BDD - body dysmorfic disorder. Dvs hur du uppfattar din kropp eller delar av den (utifrån hur du beskriver din kropp).

    Tror att du skulle behöva läsa din text själv ett antal gånger. Fundera lite mer kring dig själv som person, hur du tänker kring mat, kring kg på vågen, kring cm runt diverse kroppsdelar, kring storlekar i kläder och någonstans stanna upp och fundera kring om detta är sunt...

    Kanske rent av söka hjälp, för jag ser risker i det du skriver och utifrån din "historik".

    I all välmening!

  • Anonym (Eli)

    Jag vet inte om det är till någon tröst men för två år sedan (32 år gammal) vägde jag 78 kilo till mina 162 cm, så jag var väl i ungefär samma storlek som du. Jag hade storlek XS-S så jag såg definitivt inte det ut även jag enligt bmi var det. Som tjugoåring vägde jag typ 49 kilo och klädstorleken ändrades inte nämnvärt, så jag tror att mycket av vikten kom från muskelmassan. Nu har jag blivit rejält mycket smalare runt midjan (nästan smalare än när jag var tjugo) men vågen visar fortfarande lite "för mycket". Men jag märker ju att jag är smal och frisk så numera struntar jag i vågen och håller koll på måtten istället.

    Jag hoppas det kommer gå bra för dig ❤️

  • Anonym (C)

    Var sitter övervikten? Om du har mycket rumpa behöver du inte vara så orolig. Är det en del på magen så är det värre men du verkade inte så orolig över midjemåttet.

  • Anonym (Några saker)

    Tänker på ett par saker när jag läser. Det verkar vara väldigt mycket fokus på motion. Det är toppen för hälsan, men gör tyvärr inte så jättemycket för vikten. Mycket lättare att justera vikten med maten.

    Och det här med mörk choklad. Det är VÄLDIGT kaloririkt. Ofta mer kalorier än ljus choklad. Så bra att du slutar helt.

    Sedan tror jag inte att man ska fokusera så mycket på hur snabbt det ska gå, utan mer på att lära sig att leva så hela tiden.

  • Lynx123

    Även om du inte skrivit något om dina ätstörningar så hade jag genast misstänkt att du lider av sådana.

    Det är INGET fel på dig! Du drar normal klädstorlek. Du är stark. Du har ett sunt midjemått.

    Du behöver INTE ändra.på dina matvanor, däremot behöver du hjälp med självkänslan. Du är en frisk kvinna som har en stark kropp. Ät vad du vill - unna dig godsaker. Lev livet - det.är kort!

  • mammatill6

    Med din bakgrund så skulle jag rekomendra att kasta vågen. Gå efter hur du mår och känner dig. Du äter bra och tränar, jag går upp i vikt när jag löptränar. Det är så lätt att falla tillbaka och du reagerar genast med att skapa för ud, vilket egentlgen är helt fel väg att gå och inte hållbart i längden. Det kan vara en startsträcka tillbaka till ÄS. Det är knappast lite mörk choklad som orsakar viktuppgång utan snareare byggandet av muskler.

    KASTA VÅGEN.

  • Anonym (A)
    Anonym (bravo) skrev 2025-03-04 15:32:18 följande:

    En viss övervikt kan man ha och ändå vara hälsosam, men när man börjar komma upp till fetma är det förstås en gnutta för mycket.

    Tänk inte så mycket på träningen, fortsätt som du gör bara. Träningen kommer inte att göra att du tappar kilon. Det är bara kosten som kan göra detta. 

    Du behöver inte göra något extremt och du verkar redan ha goda vanor. Bara minska litegrann på portionerna och ta bort det osunda. 


    Ja såklart! Kommer fortsätta träna ändå för det är höjdpunkten av dagen att komma ut lite. Tack för svaret, ska fortsätta som jag gör men minska lite på gottiset och tänka extra på mängd.
  • Anonym (A)
    Anonym (hm) skrev 2025-03-04 15:43:26 följande:

    Du måste ju ha enormt tunga muskler helt enkelt? De flesta kvinnor med din längd och vikt är riktigt runda enligt min erfarenhet...tror du är ensam om att kunna ha stl S faktiskt. 

    Jag är normalbyggd och i normal form men ganska kurvig med stor byst och har gått upp mycket i vikt nu sista året. Väger nu 68 till 165 cm och måste ha storlek L/42 på det mesta numera. Måste försöka gå ner i vikt. Blä. 


    Oj jaha, ja så kanske det är! Riktigt rund är jag i alla fall inte och särskilt inte runt magen. Hur gammal är du? Tycker överhuvudtaget inte att 68 kg till 165 cm låter mycket alls, låter som normalvikt faktiskt.Tänk också på att storlekarna blir mindre och mindre i många butiker, L är inte så stort.. :)❤️
  • Anonym (A)
    Anonym (Grabb) skrev 2025-03-04 15:44:14 följande:

    Jag blir genuint ledsen när jag läser ditt inlägg TS.

    Det känns tufft att skriva detta, men du lider fortfarande av din sjukdom (!) vågar jag påstå. Vilket för somliga, och tyvärr många, blir en form av "livslång" sjukdom. Inte nödvändigt vis fysiskt - utifrån hälsa, hur dina organ mår, dina blodvärden etc. Utan hur det sitter etsat i ditt huvud (!).

    Och hur det för många kan komma i "skov". Dvs man tror sig vara "frisk", men så trillar man dit igen...

    Du skriver en massa om din vikt, i kg, dina mått i cm, din inställning till  mat och "sötsaker", ambitionen att gå ner X i vikt på Y tid etc bla bla . Du skriver själv att du fick, hamnade i anorexia/ortorexi. Och delar av det du nu skriver angränsar till BDD - body dysmorfic disorder. Dvs hur du uppfattar din kropp eller delar av den (utifrån hur du beskriver din kropp).

    Tror att du skulle behöva läsa din text själv ett antal gånger. Fundera lite mer kring dig själv som person, hur du tänker kring mat, kring kg på vågen, kring cm runt diverse kroppsdelar, kring storlekar i kläder och någonstans stanna upp och fundera kring om detta är sunt...

    Kanske rent av söka hjälp, för jag ser risker i det du skriver och utifrån din "historik".

    I all välmening!


    Tack, vilken omtänksam kommentar❤️ Jag förstår vad du menar och du har rätt, i huvudet har det på ett eller annat sätt funnits kvar hela tiden, så svårt att bli av med.


    Och det med ?skov? verkar det verkligen som att många ätstörda trillar tillbaka i dessvärre :( BDD googla jag nog fram första gången när jag var 15 år, det har jag verkligen haft problem med tidigare även gällande andra delar av kroppen men som jag inte har kvar, men kopplat till ätstörning känns det som att den sitter i, det har jag faktiskt funderat över att söka hjälp för och kring hur mycket mat man ska äta och hur mycket som är ?normalt? per dag, för det har jag haft svårt för sedan jag föll in i allt det här. 

    Jag ska fundera mer, du har rätt, det är sunt, men jag har faktiskt inte vägt mig eller mätt någon kroppsdel på minst 8 år innan detta, lägger ingen större tankeverksamhet på måtten nu mer än att jag vill vara på en hälsosam nivå kring magen, men vikten gjorde mig faktiskt förvånad och gav mig desto mer osunda tankar. Kommer söka hjälp om det inte blir bättre, men är rädd för vad som ska säga och kanske döma mig om jag kommer in där med så högt BMI och dom kanske tänker att jag inte har något problem.
    Men igen, tack!

  • Anonym (A)
    Anonym (Eli) skrev 2025-03-04 15:56:07 följande:

    Jag vet inte om det är till någon tröst men för två år sedan (32 år gammal) vägde jag 78 kilo till mina 162 cm, så jag var väl i ungefär samma storlek som du. Jag hade storlek XS-S så jag såg definitivt inte det ut även jag enligt bmi var det. Som tjugoåring vägde jag typ 49 kilo och klädstorleken ändrades inte nämnvärt, så jag tror att mycket av vikten kom från muskelmassan. Nu har jag blivit rejält mycket smalare runt midjan (nästan smalare än när jag var tjugo) men vågen visar fortfarande lite "för mycket". Men jag märker ju att jag är smal och frisk så numera struntar jag i vågen och håller koll på måtten istället.

    Jag hoppas det kommer gå bra för dig ❤️


    Tack, ditt svar hjälpte❤️ Ja men ungefär samma situation då ju! Det låter ju som att mycket vikt är från muskelmassan då ja, sjukt, jag vet ju att muskler väger mer, men var inte beredd på så mycket, man får väl kasta BMI i soptunnan helt enkelt för vår del som vill träna lite mer. Klokt att strunta i vikten! Tack för att du skrev detta.
  • Anonym (A)
    Anonym (C) skrev 2025-03-04 16:15:24 följande:

    Var sitter övervikten? Om du har mycket rumpa behöver du inte vara så orolig. Är det en del på magen så är det värre men du verkade inte så orolig över midjemåttet.


    Ja jag har mycket rumpa och är större vid rumpa/höfter/lår, har inte mycket på magen.
  • Anonym (Samma)

    Haha jag har typ exakt samma längd och mått som du, har satsat på att bygga rumpa och lår men är inte direkt störst på gymmet, får mycket komplimanger dock. Jag har smalare armar och midja nu än när jag vägde 15 kg mindre (platt mage etc) och känner mig jättefin, för mig spelar vikten ingen roll, jag ser vad jag ser och känner mig pigg och stark  

  • Anonym (Samma)

    ?så jag håller med, strunta i vågen, den sätter bara griller i huvudet på dig

Svar på tråden 160cm, 80kg?!!!