Inlägg från: Anonym (Idag är det ingen verklig allmän värnplikt) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Idag är det ingen verklig allmän värnplikt)

    Hur slipper man göra värnplikten?

    Anonym (Vill inte) skrev 2025-01-13 12:57:38 följande:
    Hur slipper man göra värnplikten?

    Nån som vet? Jag vägrar göra den och slösa bort ett år


    Idag är det ingen verklig allmän värnplikt. Ofta är det väl bara de mer motiverade som verkligen inkallas.


    För min personliga del ville jag slippa just att bära vapen (eftersom jag är kristen) men var villig att göra vapenfri tjänst. Jag skrev bara ett brev och fick det godkänt att vara vapenfritt placerad.


    Men idag gissar jag att många inte ens behöver göra vapenfritt. Kanske genom att dra ut på proceduren tex

  • Anonym (Idag är det ingen verklig allmän värnplikt)
    mammatill6 skrev 2025-01-13 20:24:43 följande:
    Dottern ville absolut inte men är inkallad ändå.
    Det händer säkert, men det är inte som på min tid när nästan alla inkallades.
  • Anonym (Idag är det ingen verklig allmän värnplikt)
    Anonym (mino) skrev 2025-01-15 15:25:50 följande:
    Ja, kanske, men fortfarande fullt möjligt att de som inte vill göra värnplikten kan slippa. Tills vidare i alla fall.
    Idag är det nog större statistisk sannolikhet för det än på min tid, när så gott som alla tjänstgjorde. Visserligen medför kanske natointrädet att fler inkallas, men det blir nog ändå inte så många som blir det som på min tid.
  • Anonym (Idag är det ingen verklig allmän värnplikt)
    Anonym (Nej) skrev 2025-01-16 15:18:15 följande:
    När var din tid då nästan alla inkallades? Jag är medelålders och det var bara en i det stora kompisgänget som gjorde lumpen och hon fick ansöka. När menar du att nästan alla gjorde lumpen?
    T.ex mitten på 80-talet. Nästen alla om man uttrycker det jämfört med idag.
  • Anonym (Idag är det ingen verklig allmän värnplikt)
    Anonym (Betty) skrev 2025-01-17 13:57:43 följande:
    Men detta är övningar inför ett ev. krig! Och då ska ungdomarna lära sig att följa order och kommandon, även om det känns tufft för dem som är lata, sönder curlade och aldrig har bäddat en säng. 

    Och om det skulle bli krig? Skulle det då finnas krav om att inte bli kränkta, och inte bli behandlade på ett nedlåtande sätt? Tidigare så sade man att "lumpen gör pojkarna till män" och det var en självklarhet att man skulle bli godkänd. Och det var bra meriter när man sökte jobb. Att inte bli godkänd upplevdes som mycket genant och pinsamt. 

    Men nuförtiden ska det daltas, och ungdomarna får inte bli "kränkta" även om det är övningar inför ev. krig. De bryter ihop för att de tvingas att bädda sängen, inte får sova ut på morgonen och ibland vara hungriga. Dessutom så måste de följa order! Och då sjappar de och åker hem. Som förälder skulle jag skämmas ögonen ur mig. Detta är resultatet av lata, söndercurlade ungdomar. 

    Åtminstone tycker jag att alla som vill det skall ha rätt till vapenfri tjänst och att detta skall gälla även om det blir krig. Nu är jag visserligen för gammal för att komma ifråga, men jag ansökte på min tid om vapenfri placering och fick det godkänt( och gjorde det bargenom att skriva ett brev där jag motiverade) och jag har litat på att det skulle gälla även i krig.


    Nu blev det inget krig under min tid, men hade det blivit skulle jag kunnat acceptera att göra den vapenfria tjänst jag var uttagen till (civilförsvaret) men jag hade aldrig gått med på att bära vapen .

  • Anonym (Idag är det ingen verklig allmän värnplikt)
    Anonym (Försvarslös?) skrev 2025-01-20 09:22:28 följande:
    Jag kan iof förstå hur du tänker. Du vill vara med och bidra i en kristid och det är bra. Det leder ändå tanken osökt till ett väldigt tillspetsat scenario: Tänk om alla kräver vapenfri tjänst precis som du? Vem skall försvara landet då? Jag fattar att det inte är ett realistiskt scenarie men om alla har individuella krav som baseras på sina personliga värderingar m.m., ja då kommer vi aldrig att ha ett samhälle som kan samlas i en effektiv verskamhet och ett motstånd. 

    Låt mig ta scenariet ett steg ännu längre (ännu mer skruvat). Föreställ dig att jag iof är öppen för att försvara mitt land med vapen i hand, men bara mot vissa fiender. Min personliga övertygelse leder mig till att enbart kriga mot angrepp som kommer från väst och inte öst. Förstår du hur jag tänker?

    Föreställ dig vidare att jag enbart accepterar att kriga tillsammans med andra som delar min religion (jag är iof inte religös), eller politiska uppfattning, rastillhörighet, etiniska ursprung osv?

    Föreställ dig vidare att jag vägrar att tjänstgöra tillsammans med kvinnor eller ännu mindre ta order av dom?

    I en kristid och i ett skarpt läge har vi inte längre råd med lyxen att hålla oss fast vid personliga värderingar.
    Återkommer senare med längre svar, men kan säga att jag bär inte vapen  just för att jag ÄR "religiös". Nu kallar jag mig i o  f s inte "religiös" utan kristen (vilket är en mycket stor skillnad) men jag kan inte se hur jag skulle kunna strida med vapen om  jag samtidigt kallar mig Jesu lärjunge.
  • Anonym (Idag är det ingen verklig allmän värnplikt)
    Anonym (Försvarslös?) skrev 2025-01-20 09:22:28 följande:
    Jag kan iof förstå hur du tänker. Du vill vara med och bidra i en kristid och det är bra. Det leder ändå tanken osökt till ett väldigt tillspetsat scenario: Tänk om alla kräver vapenfri tjänst precis som du? Vem skall försvara landet då? Jag fattar att det inte är ett realistiskt scenarie men om alla har individuella krav som baseras på sina personliga värderingar m.m., ja då kommer vi aldrig att ha ett samhälle som kan samlas i en effektiv verskamhet och ett motstånd. 

    Låt mig ta scenariet ett steg ännu längre (ännu mer skruvat). Föreställ dig att jag iof är öppen för att försvara mitt land med vapen i hand, men bara mot vissa fiender. Min personliga övertygelse leder mig till att enbart kriga mot angrepp som kommer från väst och inte öst. Förstår du hur jag tänker?

    Föreställ dig vidare att jag enbart accepterar att kriga tillsammans med andra som delar min religion (jag är iof inte religös), eller politiska uppfattning, rastillhörighet, etiniska ursprung osv?

    Föreställ dig vidare att jag vägrar att tjänstgöra tillsammans med kvinnor eller ännu mindre ta order av dom?

    I en kristid och i ett skarpt läge har vi inte längre råd med lyxen att hålla oss fast vid personliga värderingar.

    Menar du med första stycket att jag gjorde fel som lagligt ansökte och lika lagligt fick godkänt att ha vapenfri placering? Skall jag då inte kunna utnyttja det juridiska beslut - fattat enligt gällande lag - som jag har fått efter min ansökan?


    Svar på andra stycket ;Jag anser inte att staten kan äga individen. För min del har jag inga invändningar mot om du följer din övertygelse. Dvs jag invänder inte moraliskt mot om du tex deserterar från en krigsfront.


    Det är din sak. Jag invänder inte. Sedan har jag i of s själv en andlig tro som jag inte kan se att jag kan förena med våld över huvud taget, Jag vill följa Jesus i mitt liv, "Älska era fiender och be för dem som förföljer er". Därför  skrev jag brev om och fick godkänt vapenfritt,. 


    (Jag personligen är en konservativ kristen - aktiv  olika kristna samfund, mest i utvalda konservativa församlingar av Svenska Kyrkan, men även i andra samfund, bla Katolska Kyrkan.


    Det är din sak. Jag invänder inte.


    Åter igen det där med ägarskap över individen. Staten kan aldrig äga individen som jag ser det. Jag är i o f s faktiskt svensk-patriot( även om jag inte ger det intrycket) men jag ser mig som i andra hand medborgare i det jordiska landet Sverige och i första hand som medborgare i ett evigt land som är Guds rike.

  • Anonym (Idag är det ingen verklig allmän värnplikt)
    Anonym (Ja till lumpen) skrev 2025-01-20 12:04:18 följande:
    Det där får du gärna förklara närmare då man har startat krig just i kristendomens namn. 
    I gamla testamentet står det "öga för öga, tand för tand" och i det nya "vänd andra kinden till". 
    Jag ser det som hyckleri för att kunna använda båda som ursäkt för att man beter sig på ett visst sätt. Är själv uppfostrad i ett kristet hem men övergav religionen så fort jag kunde då jag verkligen inte tror samt att jag verkligen ogillar hur många går till kyrkan, ber, beter sig som världens bästa och sedan går hem och är hemska människor. Prylar frugan, kastar ut ungen för att hon blev gravid före äktenskap osv osv. 
    Jag kan inte med det. 

    Tydliga svar:


    För det första beklagar jag hur det var i ditt hem, och jag tror inte att dina föräldrar var några bra representanter för vad Jesus verkligen är. Jag känner dem inte och vet ingenting alls om just dem, men jag vet inte ens om jag skulle använda ordet kristna om dem. Om de tillhörde jv eller mormonerna är det samfund som jag inte räknar som kristna samfund alls, sett till vad de lär ut.  Hoppas att de kommit till bättre/andra tankar numera och med tiden och att ni i alla fall kan ha kommunikation.


    Det är inte förenligt med Jesus att slå sin fru eller kasta  ut sitt barn. Gör man det kallar jag inte personen som kristen. Kristen kallar jag bara den som djupt i sitt hjärta vill följa Jesus och sprida hans kärlek i världen


    Att starta krig i som du uttrycker det "kristendomens namn" är inte att följa Jesus. Det är inte att följa honom som sagt älska era fiender och be för dem som förföljer er i bergspredikan och inte att följa honom om vilken det står att han till och med helade en av dem som kommit för att gripa honom. Jag är  så gammal att jag var med på den verkliga allmänna värnpliktens tid och då var det standard att kristna unga män ansökte om vapenfri tjänst. Jag var en av dessa män så och fick placering i civilförsvaret. Kristendomen är inte alla som kallar sig "kristna". Kristendomen menar jag är snarare Jesus själv, och han och apostlarna är snarare de som definierar vad ett kristet liv är än alla som senare kallat sig "kristna".


    Jag är själv aktiv i flera olika kristna samfund och noga med vilka individuella präster/pastorer jag väljer, de jag har den andliga gemenskapen med. Jag ser det så att gränsen för Jesu sanna lärjungar inte går mellan mänskliga samfund, utan tvärs igenom dem. Det är snarare en andlig gemenskap som jag tror.


    Man kan inte rycka ut bibelmeningar ut sitt sammanhang. I nya testamentet, speciellt i breven, görs det klart mycket om hur en kristen skall leva, och att inte alla bruk i gamla förbundet gäller för den nytestamentliga församlingen, Tänker tex på när det står om att Jesus räddar äktenskapsbryterskan från avrättning (även om han också uppmanar henne att ändra sitt liv och inte stöder äktenskapsbrottet som sådant). Det där med att vända andra kinden till betyder inte att man i en våldsam situation skall stanna och få stryk, utan att man inte skall överreagera och fortsätta konflikten om man blir förolämpad. Att li slagen på kinden ansågs nämligen som en markering av att man ville förolämpa någon.


    Det var enligt prästen på Råslätt tradition i urkyrkan (1:a århundradets församling) att inte tjäna som soldater.


    Du anklagar många för hyckleri utan att ha träffat dem, och du känner inte tex mig och alla de andra som inte velat bära vapen. Jag hade en ärlig övertygelse när jag ansökte och jag  står fat vid den. Jag är generellt emot våld-både via vapen eller att så sin fru.

  • Anonym (Idag är det ingen verklig allmän värnplikt)
    Anonym (Försvarslös?) skrev 2025-01-20 13:44:06 följande:
    Nej självklart inte. Du kan, precis som alla, ha önskemål. Har du tur så får du dina önskemål tillgodosedda. Men du kan inte kräva det. Det är det jag menar. 
    Anonym (Idag är det ingen verklig allmän värnplikt) skrev 2025-01-20 12:24:35 följande:

     


    Svar på andra stycket ;Jag anser inte att staten kan äga individen. För min del har jag inga invändningar mot om du följer din övertygelse. Dvs jag invänder inte moraliskt mot om du tex deserterar från en krigsfront.


    Nu är det väl ingen som använt sig av just det uttrycket som du tar till här. Att staten äger individen. Men iom att vi ingår i ett samhälle och en nation så medför det skyldigheter. Annars fungerar inte nationen. Det samma gäller i en massa andra sammanhang. Exempelvis runt beskattning. Jag har starka invändningar mot beskattningen i det här landet och även mot hur skattemedel används. Jag har möjlighet att påverka genom hur jag röstar. Men där tar mina möjligheter slut (såvida jag inte själv engagerar mig politiskt). Jag får alltså rätta mig efter beslut som de som leder landet tar. Hur mycket det än tar emot. Det är min plikt och skyldighet som medborgare. Att du har en andlig tro som du inte kan förena med våld och att försvara landet beväpnad kan jag förstå. Och det är väl rätt sannolikgt också att du i det anses vara olämplig och därmed sorteras bort. Det samma gäller andra som av olika anledningar inte anses vara lämpliga eller "skaffade" för att försvara landet beväpnat (det kan vara av en massa skäl - extrema åsikter, fysiska begränsningar osv). Men i slutändan är det nationen och de som leder nationen som beslutar. Jag kan önska (vilket du gjort) men jag kan inte kräva. Jag kanske blir en dålig soldat och anses fungera dåligt i ett försvar och då lär jag sorteras bort. Men det är inte jag som sitter med beslutet.

    Eftersom jag har blivit lovad vapenfri tjänst så skulle jag (om jag inte nu var för gammal också för det) ha haft, sett i en rent  juridisk mening, rätt att kräva vapenfri tjänst även i krigstid. En myndighets (Pliktverkets) löfte är ett givet löfte även i krigstid.


    Exakt vad avgör var GRÄNSEN för sådana skyldigheter går? Att betala skatt är EN SAK, men att låta sig bli DÖDAD i krig är en helt annan. Jag anser vidare att det så kallade "samhällskontraktet" inte existerar. Jag har aldrig blivit tillfrågad om något sådant - bara råkat födas i landet Sverige. Det rår man inte över själv.


    Ja, eftersom vi idag har bara en halv-variant av värnplikt där bara vissa inkallas till tjänst, militär eller civil tjänst (har intrycket att många gör varken eller idag - till skillnad mot på min tid när de allra flesta gjorde antingen eller) så skulle jag förmodligen inte (om jag hade åldern inne) inkallas till väpnad tjänst.


    Om undantag för vapenfritt skulle tillämpas i krig, och de som gjort vapenfri tjänst (och är outbildade för vapentjänst) skulle  avkrävas väpnat tjänst så skulle detta väl framgå av myndighetens brev när man fock beslutet om vapenfritt? 


    Eller?

  • Anonym (Idag är det ingen verklig allmän värnplikt)
    Anonym (Ttt) skrev 2025-01-21 12:09:48 följande:
    Om det blir krig så måste alla delta.
    Om du vägrar så ses du som en desertör och fängslas eller avrättas på plats.
    Typiskt svensk att tro att man kan välja

    Jag har accepterat vapenfri tjänst och blivit lovad vapenfri placering (civilförsvaret). Jag hade kunnat hjälpa civila i krigstid genom civilförsvaret. (Nu är jag dock "överårig".) Om jag skulle tvingas till väpnad tjänst i krig vore nog snarare DET ett lagbrott..


    Skulle någon sätta vapen  i mina händer ändå skulle jag absolut desertera:


    Sverige avskaffade dödstraffet i krigstid 1972 och i fredstid 1921 . Det är alltså 53 år sedan Sverige hade dödstraff i krig.  Så där har du nog fel! 


    Men jag skulle hellre dö för Jesus än för en jordisk stat - och utan att själv använda våld.


    NEJ. Det är inte "typiskt svenskt". Det var snarare det BESKED jag FICK FRÅN PLIKTVERKET. Jag skrev och ansökte om vapenfritt och fick det snabbt beviljat


     

Svar på tråden Hur slipper man göra värnplikten?