Olidligt att vara hemma med små barn under ledigheten
Jag har varit stenhård med oacceptabelt beteende alltså vara elak mot andra eller rentav farliga saker. Har de inte kunnat bete sig vad gäller sånt ja då har det helt enkelt blivit fast i vagnen och hem och ha tråkigt, en direkt konsekvens. Detta är ju absolut enormt tråkigt och jobbigt men det är sällan jag behövt göra något sånt mer än en-två ggr för samma sak. Men det gäller ju då att vara konsekvent, säger du att de får en chans till ja då är det en chans. Självklart inget man tar till direkt, man börjar ju med en tillsägning och sen tar man barnet från situationen och förklarar varför och att om de fortsätter blir vi tvungna att lämna. Sen nästa gång det händer påminner man om vad som hände sista gången, det brukar vara effektivt.
Jag var ju ute med barnen jämt vilket ju allt eftersom gjorde att barnen visste hur man beter sig. Sen är ju barn olika såklart. Jag har en av varje, en lite mer eftertänksam och försiktig och den andre en riktig daredevil på alla sätt. Men båda fullkomliga energiknippen, de var i skolåldern första gången jag tog dem på bio för innan det hade de aldrig klarat av att sitta i en biograf. Museum skulle jag aldrig tagit mina barn till heller, numera är det däremot något de skulle uppskatta och klara av. Men när mina var så små var det i första hand utomhusaktiviteter som var bäst.
Sedan hjälper det att prata mycket och rikta deras fokus, exempelvis: titta här vilken fin sten, kan ni hitta fler fina stenar? Ser ni hur den här stenen glittrar om man vrider på den såhär. Ska vi ta med dem hem och se om dem ändrar utseende när de torkat? Eller, titta på den bilen vilken färg har den, och den, och den?