Kvinnor som gnäller barnens fäder?

Du har inte lagt något bakom dig.

Ja när jag ville slå larm om vad som hände så idiotförklara min mamma mig och berätta för socialtjänsten att jag hade en skev världsuppfattning, livlig fantasi och inget har hänt.

Så hon fick med sig dom på tåget (socialtjänsten) under många år. 

Jag fick höra gång på gång då av alla att inget av det jag sa va sant och att jag bara va känslig. Att pappa hade tappat något i golvet, när han kastat sönder möbler och liknande. Socialtjänsten höll med min mamma.

Idag 15 år senare så har min pappa erkänt allt han gjort. Han har blivit nykter och ber om ursäkt. Mamma hävdar fortfarande att ingenting har hänt och att pappa inte någonsin haft problem med alkoholen. 

När jag var liten sökte jag min trygghet hos mamma och såg pappa som den onda. Men det som verkligen under många år satte spår va att jag trodde länge att saker som hände inte va på riktigt. Om jag gick in i en relation med en våldsam man så tänkte jag verkligen att jag var känslig, att jag hade en konstig världsbild och att det var därför jag upplevde mannen som våldsam, eftersom jag hade min mammas röst i huvudet och det socialtjänsten sa utifrån vad min mamma övertygat dom om. 

Så jag har fått jobba med just detta i terapi. Det som varit mest jobbigt. Att få ett slag kunde jag leva med, men att förvirras av att det inte hade hänt så jag inte kunde lita på mina känslor. Det va värre. Jag har varit i gruppterapi med andra personer som mig?. Deras mammor gjorde samma. En tjejs mamma kastade ut sin dotter för att pappan förgripit sig på henne?. Mamman var arg för att hon bjudit ut sig till hennes man och att hon va en liten slampa som gått lättklädd hemma och att pappan inte gjort något. Det här är inte okej och det är den gruppen kvinnor jag syftar på. Som bara ser sig som offer för massa omständigheter. 

De flesta vill att sina barn ska ha ett syskon, för barnets skull.
Varför skulle ts föräldrahem varit bättre om ts varit ensambarn i detta? 

Vad är detta ens för fråga? Om man har en alkoholiserad och våldsam förälder till sitt barn så går man därifrån och skyddar sitt barn? Syskon är väl inget man tänker på då om man nu är stabil. 

Precis som männen med alkoholproblem, så klarar ofta inte dessa kvinnor att styra upp sina liv. Men barn vill dom ha, trots röran som skapas.

Tycker du verkar väldigt dömande i frågan men har förståelse med tanke på ditt förflutna. 

Jag är relativt säker på att dessa kvinnor är mer desperata än andra kvinnor just med tanke på att de har barn. De är osäkra från början och känner sig inte säkra i att vara ensamstående. De känner ett större behov av en man som kan trygga upp både psykiskt och ekonomiskt. Som ensamstående med flera barn kan en hjälp med bara hämtning göra stor skillnad i vardagen. 

Tror de blir lurade av små detaljer. Det är inte rättvist mot barnen men om man är osäker som person och behöver jobba på sig själv är det 1000% svårare med den extra tid barn tar.

Med detta sagt är alla olika och om du och dina syskon känner likadant kan det ju finns sanning i detta. Tycker du kan försöka bedömma henne efter den hon är idag och varför hon tar beslut som hon gör. Då kan det vara lättare att relatera till din barndom om varför hon agerat som hon gjort. 

Det minsta man kan göra iaf är att fråga varför och ge henne en chans att förklara innan du dömer. 

Det är väl inte stabila personer som diskuteras i tråden?

Nej men då ska man väl ändå inte försvara det förkastliga beteendet. 

Jag tror att folk här inne har svårt att förstå hur det är att vara ett oskyddat barn som blir slagen och rädd att gå hem från skolan, när  man som liten förlorar sömnen och betygen sjunker och ser sin framtid förstöras trots att man egentligen vill kämpa. Några av har lyckats med att bygga ett vettigt liv, men många föll i destruktiva levnadsvanor.
Det finns ingen ursäkt med att förstöra sitt barns liv bara för att man är en kvinna, inte om man är man heller.
När du har barn har du ett ansvar oavsett hur dåligt du själv mår och kan aldrig ursäkta dig med att säga " jag mådde dåligt själv" " Jag var ett offer själv"
När man växer i såna familjekonstellationer kan det vara båda föräldrarna som är våldsamma mot barnen, men också att den ena föräldern är våldsam mot den andre.
T.ex. 
Pappa är våldsam mot mamma, men både mamma och pappa är våldsamma mot barnen.
Mamma är offer men är också förövare, att bara se henne som ett offer är att glömma bort barnen, barnen blir lite som olevande dockor, där pappan är förövaren mot mamman  och barnen där mammans utsatthet är i centrum, men hennes våldsamhet mot barnen hamnar i skymundan och ursäktas med att hon mår dåligt.
Som ett litet barn har man inget val, du har två våldsamma vuxna i ditt hem och du försöker söka om hjälp av den som är minst våldsam, och det kan vara mamman.
När du som barn i flera år ber din mamma om hjälp, när du säger "snälla jag klarar inte av mer" " snälla, kan vi inte flytta"  " snälla, vi klarar oss ekonomiskt, vi kan bo litet"  " snälla, snälla, snälla"  " gråter och ber"  men mamman bryr sig bara om sig själv och sina behov, så är det vanligt att känna en bitterhet mot henne, för man känner sig sviken av den som ska rädda en.

 något sånt. Jag bad min mamma om att vi skulle flytta eller att hon skulle kasta ut honom. Mina syskon grät och bad mamma ringa polisen? han skadade inte henne. Han gav sig på oss barn och våra saker. 

Fyfan vad hemskt. Vet vilken typ av kvinnor vi pratar om. Man blir så trött på att de många gånger kan komma undan med att de vart en utsatt kvinna och haft det så hemskt. Det är inte så att de är omyndiga, utvecklingsstörda eller något annat som hade kunnat förklara. Bara ursäkta med att hon var så hjärntvättad och stackars henne. Nej jag håller med. Dessa pappor må vara riktiga jävla monster men mammorna är fan inte bättre om de misshandlar barnen psykiskt på detta sätt och skyddar sina vidriga gubbar. Beklagar vad du varit med om och alla de andra kvinnorna eller personerna du berättar om. Ja, om hon ändå kunde säga; snälla förlåt mig för att jag psykat dig och för att jag agerade som jag gjorde, eller inte agerade? Jag tycker jättesynd om kvinnor som hamnat i greppet hos en psykopat Narcissist, missbrukare, misshandlare eller vad det nu är. Men tycker mindre synd om de som är medbrottslingar, ljuger, psykar och inte skyddar sina barn utan sina gubbar!

Inte heller förövare ska försvaras.

:( ❤️

Att se att kvinnan också har ett ansvar är inte samma sak som att förminska den våldsamma mannens skuld. En förälder som upprepade gånger utsätter sitt barn för farliga partners har ett ansvar för detta. 

Ja och att bara tillåtas säga att man har otur 2-3 ggr är inte rimligt. Har en sån kvinna nära mig. Hon har skaffat massa barn med två ansvarslösa och alkoholiserade män. 

Män som kört rattfulla med barnen till skolan. Män som hamnar regelbundet i fyllecell, inte kan hjälpa till med någonting. Som snor pengar av folk för att finansiera missbruket? Hon har bara otur och är trött och det är synd om henne? nu har hon varit otrogen med en man som sitter hela dagarna på krogen och dricker Och reser + är ekonomiskt oberoende. Den personens barn är omhändertagna av socialtjänsten, mannen hon är otrogen med alltså. Dottern har försökt ta sitt liv och mannen är mest intresserad av sina drinkar även om han gör det i finare salonger. 

Men jag ser det knappast som en slump att det blivit såhär. Men soc har hon fått gå till med båda papporna till hennes barn. Då är hon mest irriterad hur dom kan göra såhär?. Ja, undra varför. Hon har själv en bra ekonomi och skulle absolut ha råd med ett eget boende. Det finns liksom inga bortförklaringar. 

Så välskrivet om sammanfattat. Klockrent. Kunde inte skrivit det bättre själv.