Omogen kille eller är det jag som är känslig? Behöver råd

Tack igen alla. Uppskattar och behöver verkligen rådgivning. Igår väntade jag uppe till halv två för han lovat ringa mig efter jobbet. Vi skrev gulliga saker under dagen och jag var så glad och såg fram emot att höra hans röst. Har ff inte hört nåt. Känner mig bortglömd och ledsen. 

När jag är med honom glömmer han tid o rum och han planerar inre med NÅGON, glömmer svara, informerar inte, håller inte på med telefonen. Det är inte droger, det är hans personlighet. Han är så mot alla. 

Jag är känslig och i behov av mkt kärlek, kontakt o bekräftelse och tydlighet. Jag har ingen aning om än om han kommer med på jul. Den här tystnaden gör att det känns att han inte finns eller att vi inte är tillsammans när vi inte ses eller har planerat att precis ska ses. 

Mina tonårsdöttrar träffar inte min kille speciellt ofta eftersom han inte har bil o bor i grannstaden. Önskar så han ville stoppa upp för kärleken o passionen oss emellan är stark. 

Jag hör er alla, men vill väl inte inse :(

Vi har varit i usa ihop, för han kommer därifrån. Eller jag åkte dit snarare o hälsade på honom när han var där. Fick ingen hjälp att boka biljett osv. Löste allt själv. Fick inte frågan om jag behövde hjälp. 

Vi spelar musik ihop och han har hjälpt mig att köpa ett till piano, installerat ett program på datorn. Vi jammar ihop med hans vänner o har spelat in på mobilen. Han har turnerat halva sitt liv men det blir ingen struktur. 

Han tappar energin och ligger i sängen o sover och är otroligt deppig o låg o har dödslängtan och sedan värsta energin och optimismen. Det pendlar enormt. Han VILL men allt blir ett enormt berg för honom. 

Och vi har varit på möte två ggr på en teater/restaurang med hans vän (som också är kock som han är men också deprimerad). 

Det kan bli riktigt fint men det kan också bli ingenting ?!?! 

Låter som han är BIPOLÄR , har han kollat upp det,? M tanke på hans ups and downs.Vore nog en lättnad för honom att få diagnos och ev medicin.Hade världens gulligaste  väninna i tonåren s festade och rökte på ; vi gled ifrån varann när jag flyttade och hon tydligen fortsatte  droga i många år till.Nu i senare ålder berättade hon (tack o lov för fb)att hon fått diagnosen och att det betydde mkt för henne att förstå sig själv bättre och att kunna räta upp sitt liv och mogna.

Han vill inte gå i terapi eller äta mediciner för det har han gjort innan. Väldigt osäker på om han skulle vilja ha en utredning. Han säger att musiken är hans terapi. Skönt för din kompis! Låter som en befrielse. Jag ska själv på utredning efter nyår...

Det låter inte som förälskelse utan ångest när du beskriver hur du förhåller dig till honom. Sitter och väntar mitt i natten på att han ska ringa?

Du är medelålders men framstår som en irrationell tonåring. Den tiden är förbi när man har barn . Man kan inte lägga så mycket energi på en strulig man när ens barn fortfarande är beroende av en. 

Han kommer att bli ytterligare ett barn för dig att ta hand om och när förälskelsen klingar av och det blir vardag så kommer du garanterat att tröttna på det. 

Dina döttrar ska inte behöva sig dig ledsen på grund av en man. Du ger dem helt fel bild av relationer. Om en man gör en ledsen upprepade gånger så är något fel och det kommer inte att bli bättre med tiden. 

Håller med ovanstående om att du kan ha honom som kk men gör dig inga illusioner om att er ?passionerade kärlek? kommer att förändra honom. Du borde veta i den här åldern att det inte fungerar så. 

Exakt så känner jag mig! Som en förvuxen tonåring i tankarna och känslorna och ser inte mitt värde eller hans beteende. 

Ja jag har många ggr legat sömnlös och väntat på att han ska höra av sig.

Och då har jag ändå ett 10 år långt äktenskap bakom mig med en trygg man som gav mig kärlek och trygghet. Han var dock narcisissistisk och svartsjuk. Men tryggheten och ansvaret fanns där. 

Tack för din ärlighet om hur jag uppfattas och hur detta verkar! Vilket bra forum med så många som engagerar sig. 

Jag tror inte min ålder räcker tyvärr då jag verkar ha för mkt oläkta sår själv. 

Och ja, barnen hade mått bäst av att se en förälder som ser till att ha sunda relationer. 

Så svårt när hjärtat o hoppet krockar med hjärnan. 

Svårt att se sig själv..