Avundsjuk på hans ex (retrospektiv svartsjuka)

Varför så arg och aggressiv? 
Så har inte jag rätt att tycka att det KÄNNS lite surt när jag ALLTID har vart välkommen innan till hans/deras hem oavsett om han haft barnvecka eller inte? Medans nu syftar han på att jag bara är välkommen när han INTE har barnen den veckan men förekommer om att barnen kan dyka upp plötsligt utan förvarning när som helst ändå och att han därför KNAPPT vågar ses hemma hos honom så vitt hans barn inte är typ utomlands med sin mamma och då vet om att det är omöjligt för dom att dyka upp när jag är där....
Det är en kontrast från att somsagt alltid varit där oavsett vecka och ha det som ett andra hem till att inget barn ska få syn på min existens i hans närvaro?? Klart att det kan kännas konstigt då man inte är van vid det? 

Det betyder inte att jag är en fruktansvärd människa som du verkar få mig att framstå som inte är värd att få introduceras på nytt?

Men snart kommer det att vara ett alternativ för honom. Han tvekar ju redan, och även om du skulle bli gravid så har han visat att han  utan problem kan lämna en partner trots barn. 

Ni har nyss träffats och du funderar på om ni ska göra slut igen. Alltså, herregud. Du ska inte ens tänka så du ska vara nykär nu.

Men med det bagaget ni har så är det väl tveksamt på om det kommer hålla

Tänker och planerar toxiskt då.

Tycker du att du är i en sund relation som får dig att må bra? 

Du planerar fortfarande barn, hoppas på att bli gravid mot hans vilja och vill ha barnet som ett sätt att hålla ihop er, bota dina känslor (det kommer inte hända, barn är utmanande för relationen) och användas för att ?vinna? över mamman? Samtidigt som du fortfarande brottas med din osäkerhet och att inte visa dina känslor för honom.

Hur skulle ett barn nu funka i er relation där du inte träffar hans barn och ni inte bor ihop?

TS, tack för att du förstår! För precis så är det - ängslan är som allra starkast dom 3-4 första dagarna efter man setts för att sen lugna sig sakta men säkert men jag ska försöka ta efter det du ändå verkar ha lyckats med - att inte skriva först och låta mannen ta mer initiativ så sätt. 
Jag tampas med det sjukt mycket och kan typ aldrig hålla mig mer än 3 dagar i stöten med att inte ta kontakt för jag får en växande panik känsla i att tappas bort i tystnaden så blir alltid jag som skriver till sist och synes oavsett I princip.
Hur tacklade du den känslan när behovet blev som störst att höra av sig? Jag behöver alla tips för jag lägger nog mer krokben på mig själv än vad jag behöver. 
Tänker katastrof tankar osv att han ska träffa någon annan osv i tystnaden mellan dejterna...sjukt jobbigt i vissa stunder. 
Nej nu har jag bestämt mig, nu ska jag låta han komma till oh och visa desto mer!! Tror bara jag kan vinna på det, eller det låter så om man läser ditt utfall av att han började prata mer om relationens status etc.
Man kommer nog tacka sig själv i långa loppet för just nu känner jag att det är mest jag som ger, spyr lite på mig själv då jag känner mig needy och som det ser ut nu så HAR jag fått 10 gånger mer bekräftelse än vad jag får nu så för att inte bli tagen för givet är det bäst för allt och alla.

Hur är känslan nu dom dagar för dig då ni inte ses? Om man läser mellan raderna känns du mer lugn nu när ni är ett par på riktigt? Och ja, bra saker tar tid - så är det ju!

Okej, tack för tips! 
Jag brukar också försöka att inpränta i huvudet att tiden går fortare än man tror tills vi ses igen och att man kanske tom kan ha mer att ge i relationen när man väl ses för att det var ett tag sen man sågs, mer att prata om. 

Vi hörs typ 2-4 gånger i veckan och 80% är på mina initiativ. 
Vi pratar sällan på telefon utan det är mest sms. 
Han ringde mycket mer samtal förr. 
Jag känner i skrivandets stund att jag har gjort det på tok för lätt för honom, det finns inget längre för honom att ta för sig i för jag hela tiden ligger i framkant med det mesta. 
Men det är ju aldrig försent att ändra på och den ändringen börjar faktiskt nu. Jag vill börja känna mig mer speciell, uppvaktad och uppskattad som kvinna och just nu så ger jag han faktiskt heller inte utrymme för det. Men man är väl rädd för att det ska rinna ut i sanden och gå miste om kul saker ihop om man bara låter det vara. 
Han skulle nog kunna skriva något efter ca 12 dagar om han inte hört från mig på den tiden, medans han däremot är mycket mer närvarande när vi ses. 
Ska nog påbörja ett litet experiment, folk kan kalla det spel men det kanske är det som är nödvändigt när man själv är den drivande. 

Ja samma här, jag har alltid haft bråttom tidigare, och i livet rent generellt. Nyårslöftet för än själv kan vara att sänka skuldrorna lite och låta folk komma till mig och även dom ta ansvar för kontakt. Detta med barn tex tjatade jag alltid om förr när vi mer eller mindre kunde bo hos varandra i perioder men nu låter jag bli att ens lyfta ämnet för att inte skrämma bort honom såhär i början. Han däremot har själv tagit upp det och vill att jag skriver på ett avtal för en viss tidsperiod att om jag skulle bli gravid så lovar jag abort. Han säger att det avtalet kan gälla året ut, men det jag inte fattar är varför det bara ska gälla året ut om han nu är så rädd? För att han bestämt sig inombords att inte fortsätta med mig längre än så? Eller för att han vet att det inte är en lösning i långa loppet för mina är går också? Eller för att han går med på ety barn under 2025 och då planerar bestämma sig? Ingen aning. 
Just nu somsagt så är relationen mest sexuell men Jag hoppas på att den leder djupare som tidigare.
Han frågar också mig då och då, speciellt under sex när vi blottar oss som mest om jag träffar någon annan. 
Jag har alltid svarat nej, men han ställer följdfrågor om jag verkligen är säker? Jag förtydligar återigen att nej det är bara han. Liksom så frågar man väl inte om man inte är rädd för att jag ska försvinna?

Ja jag vet, ska fråga i efterhand när vi ses igen om varför detta avtal enligt honom bara gäller 2024 ut...alltså inte många dagar kvar på det där såkallade avtalet. 
Tänker aldrig gå med på att skriva avtal igen sålänge 2025 står för dörren. Precis, bara för att han har barn sedan tidigare och inte jag betyder ju inte det att abort är första bästa alternativ för att skona honom och hans barn? 
Han initierar ju inte heller på kondom liksom...och han vet ju om att jag inte skyddar mig. Varför han vill vara på säkra sidan om olyckan är framme är väl för att jag blivit gravid tidigare trots preventivmedel med honom så risken finns alltid. Sen vet han om att jag drömmer om ett framtida barn så tror inte han litar på mig fullt ut alla gånger i detta ämne. 

Men så fort 2025 kommer somsagt så är det andra bullar och inget meseri från mitt håll. 

Han kan ibland svara ganska fort typ inom 15 min och ibland kan det gå typ 6 timmar innan respons på sms, så väldigt olika. När han skriver så får man känslan av att han delar med sig av sitt och är öppen för förslag på att ses osv, men han är mindre bra på att höra sig för om mig och mitt. Somsagt det gör han mer när vi ses face to face. Han har aldrig vart bra på text och skriver jätte osammanhängande så man ibland inte förstår haha! 

Nej vi ses ofta och äter en matbit, delar en flaska bubbel, ligger, åker på någon weekend, tar en promenad osv men skulle säga att vi har sex 9/10 gånger. Både han och jag har närhet, beröring och sex som kärleksspråk. 
Men kanske borde ses utan den biten också. Svårt bara att låta bli ibland när det kan gå 2,5 vecka mellan varven och man då har lite fööör trevligt i stunden...
Får kanske skylla mig själv att det är som det är när jag har så svårt för att hålla en karaktär där.

Inte meningen att denna tråden skulle börja handla om mig och mina issues men blev fascinerad av att det fanns fler i liknande sits. Och ja, jag kan hålla med om att detta med ex kvinnor är fruktansvärt störigt ibland. 

Hur ofta har din partner och barnets mamma kontakt? Kan dom liksom umgås och fira födelsedag etc ihop eller är det helt och hållet noll umgänge?

Ts, jag tror tyvärr inte att er relation kommer bli så som du vill någonsin. Var det inte i somras, slutet av sommaren och typ 1a december som han/du/ni sagt som datum att du ska få träffa sonen igen?

Ingenting går det minsta framåt för er och jag är tämligen övertygad om att han känner av din frustration och dina desperata tankegångar. Du träffar inte barnet för att han inte VILL att du ska träffa hans barn igen. Det är vad det handlar om, inget annat. Barnet är viktigast i hans liv och trots att det gått rätt lång tid nu verkar han inte lita på dig eller snarare på er relation för att riskera något som kan bli riktigt illa för hans barn.

Man får verkligen hoppas att ni inte "råkar" bli gravida för då kommer det med största sannolikhet gå åt h-vete per omgående. OM detta tragiskt nog skulle ske får du nog förbereda att både gå igenom graviditeten och även barnets liv på egen hand. Inte rätt mot det barnet, barnet han har eller övriga familjen. 

Någon i tråden beskrev dig som besatt, inget kärleksfullt eller sunt och jag håller faktiskt med om det. 

Träffa någon annan som du kan göra allt det första med, planera barn, gå på ultraljud, shoppa bebissaker m.m. Denna man är INTE rätt för dig, aldrig varit och kommer aldrig bli.

Till dig Anonym (NAMN)

Mannen du träffar verkar inte riktigt frisk. Men helt klart är - han kommer ALDRIG vilja ha barn med dig, verkar måttligt intresserad öht av dig annat än lite tillgängligt sex ibland. 

Men om det var tvärtom, att du hade ett barn med ditt ex, skulle du då acceptera och förstå att han var lika svartsjuk som du nu är? Hur hade du velat att han skulle hantera situationen?

Du läser in en massa tankar och känslor i hans beteende. Allt tolkar du efter hur du önskar. Tänk om han gör samma sak? Exempelvis om du blir gravid nu. Han kommer med all sannolikhet säga:
?Men det fattar du väl att vi inte kan behålla en bebis när du inte ens träffat mitt barn? Jag trodde att du fattade och var okej med att göra abort eftersom jag varit tydlig med att jag inte är redo för barn med dig. Jag är ju inte ens trygg med att låta dig träffa mitt barn ochr ljusår ifrån att ens bli sambo!? 

Ni är ju inte ens förälskade utan han tycker du är besvärlig om du hör av dig för ofta. Jag har varit gift med min make i 10 år och redan dag ett så hade vi daglig kontakt. Är man kär så vill man ha kontakt! Ofta! 

Jag tror tyvärr att din kille håller dig som reserv tills han träffar någon han blir kär i. Allt tyder på det. Bli du gravid så kommer han insistera på abort. Och ta förgivet att du fattat det hela tiden,

Svartsjukan kan bli farlig. Mitt c som ja lämnade hade en tjej som var svartsjuk på mig trots ja lämnade honom hon höll på o ringde mej när hon var full även fast ja hade lämnat honom 4 år före osv. Dom häll ihop ett tag hon var lika korkad i alla år. Har aldrig gillat henne. Tyvärr har han en ny nu som är väldigt svartsjuk o sjuk o huvudet,  . Vi har två barn tillsammans. Jag var aldrig svartsjuk av mig o är inte de fortfarande. De finns ingen anledning. Alla är vi begagnade 😂 de är bättre o släppa de för att vara svartsjuk kommer förstöra din tillit på honom o då förstörs ert förhållande till slut. Lev här o nu med honom istället o glad gör hans skull. Barnen kommer med på köpet och de är underbar?
 Du har väl ocå haft sex med någon annan än honom?  

Du läser in en massa tankar och känslor i hans beteende. Allt tolkar du efter hur du önskar. Tänk om han gör samma sak? Exempelvis om du blir gravid nu. Han kommer med all sannolikhet säga:
?Men det fattar du väl att vi inte kan behålla en bebis när du inte ens träffat mitt barn? Jag trodde att du fattade och var okej med att göra abort eftersom jag varit tydlig med att jag inte är redo för barn med dig. Jag är ju inte ens trygg med att låta dig träffa mitt barn ochr ljusår ifrån att ens bli sambo!? 

Ni är ju inte ens förälskade utan han tycker du är besvärlig om du hör av dig för ofta. Jag har varit gift med min make i 10 år och redan dag ett så hade vi daglig kontakt. Är man kär så vill man ha kontakt! Ofta! 

Jag tror tyvärr att din kille håller dig som reserv tills han träffar någon han blir kär i. Allt tyder på det. Bli du gravid så kommer han insistera på abort. Och ta förgivet att du fattat det hela tiden,