Otrogen

En liten fundering är hur mycket din man initierade det hela. Har du koll på den biten? Jag skulle personligen ha svårt att tro att min egen man blev uppraggad och föll för nåns smicker för jag tror att han skulle behöva var högst delaktig i flörtandet. Själv skulle jag aldrig börja ragga på nån, men jag kan bli smickrad av att okända raggar på mig. Sen går det aldrig längre än så för min del.

Har ni bra sex annars? Eller saknar han nått han fick genom att vara otrogen. 

Ja du ts!
Jättesvårt att veta! 
Jag var otrogen i ett förhållande och har aldrig haft så mycket ånger i mitt liv...
Det var på fyllan precis som din man och jag var rätt så less på min relation just då och vi hade det inte jättebra just då.
Hur var er relation när det hände? 
Jag skulle aldrig göra om det igen mot någon ny och gjorde det inte emot henne igen heller! 
Vårt förhållande tog inte slut pga otroheten utan vi fortsatte i samma mönster som innan och det var därför jag lämnade till slut. 
Kände att jag drogs emot andra igen och sa det till henne innan det va för sent...
Vidrigaste jag gjort mot någon annan människa men hon förstod sa hon pga hur dåligt det var just då. (Jag förstår inte att hon kunde förlåta mig faktiskt)
Detta sitter fortfarande i mig och har skadat mig en del då jag har svårt för tilltro till andra numera eftersom jag är rädd för att de ska göra samma misstag som jag gjorde. Inte mer än rätt att jag får ha med mig detta!

Förstår verkligen att du har svårt att lita på din man! 
Med all rätt! Men hur ångerfull är han och visar han liksom att det verkligen är dig han vill vara med? 
Respekterar han dig och berättar om tex jobbiga situationer eller om någon flirtat med han eller liknande eller känner du att han håller undan saker för dig? 
Allt måste vara väldigt öppet ifrån hans sida för att du nånsin ska kunna känna tilltro igen. 

Jag har kompisar som förlåtit otrohet och antingen så blir det bättre på flera plan mellan dom efteråt eller så tar det slut efter ett tag eftersom det skadat grunden i förhållandet såpass illa och antingen klarar de inte av känslan och tron att partnern ska "hämnas" och de blir svartsjuka fastän det är de som gjorde felet.
Eller så kommer inte den andra parten över det faktum att de var otrogen mot dom och förhållandet tar slut.

Älskar du honom och du känner att han är mannen i ditt liv? Känner han lika för dig? Är er kärlek djup och ömsesidig?
Du behöver ge dig själv en ärlig chans att komma över det och att du får må bra igen.
Ni båda förtjänar att komma över det och gå vidare stärkta i er relation.

Det är ganska vanligt, eller t o m mycket vanligt, att någon typ av otrohet inträffar i en långvariga relationer.
De flesta klarar av det och relationen fortsätter, många par klarar att gå stärkta ur en sådan kris eller liknande kriser, om man reder ut dem tillsammans.

Se till att ta hjälp med samtalsterapi.
En bra terapeut kan hjälpa dig, kan hjälpa er båda, kan hjälpa er relation, att gå vidare, förhoppningsvis att gå vidare på ett bättre sätt och med en starkare kärlek i er relation än den var innan.

Alla bra terapeuter är vana vid att hjälpa er skapa verktyg för er att gå vidare.
Det du och ni går igenom är ett mycket vanligt problem och det finns massor av bra verktyg och lösningar.

Om er kärlek är stark så finns alla förutsättningar för er att gå vidare på ett utmärkt sätt.
Många före er har klarat detta på ett bra sätt.
Jag och vi har gjort det. Flera par vi känner har gjort det.
Ni kan också göra det.

Lycka till!

Ni hade bra sexliv och relationen var bra i övrigt? Då hade jag haft svårt att lita på att han inte gör det igen. Han valde att vara otrogen trots att han hade så mycket att förlora. Men nu har du även visat att han inte förlorade någonting på att vara otrogen, i och med att du stannade. Vad är det som hindrar honom då?

Det är en sak om relationen var dålig när otroheten skedde. Då kan man ju åtminstone känna sig trygg med att sålänge relationen är bra så kommer han inte vända sig till någon annan igen. Du kan behandla honom som en kung och risken kommer fortfarande att finnas där, för att han kan bli uttråkad igen.

Jag är i samma situationen fast förövaren i detta fall var nykter.

Tilliten har fått sig en rejäl turn. Jag känner att tilliten inte går att få tillbaka. Ställer jag en fråga vet jag inte om det är sanningen som kommer tillbaka. Det är faktiskt hemskt att leva i partnerskap med denna ständiga misstänksamhet. Utan att jag själv ens tänker på det så går det ilningar genom kroppen när min partner tex får ett sms. Jag har alltid varit stensäker på min partner. Fanns inte överhuvudtaget i min vildaste fantasi att min partner skulle göra något sådant här.
Fast jag älskar denna människa långt upp över öronen så är det nog just ovan nämnt som kommer leda till separation. Jag står inte ut med min misstänksamhet.

Usch! Stackars dig! På vilket vis skedde otroheten? 
Jag vet hur det känns, som en sten som alltid finns där. Har ni barn ihop? 

Usch! Stackars dig! På vilket vis skedde otroheten? 
Jag vet hur det känns, som en sten som alltid finns där. Har ni barn ihop?