Tänker du åldras naturligt?

Också något år kvar till 50. Har gått upp i vikt vilket inte stör mig så mycket rent estetiskt men känner mig tyngre, mindre smidig, mindre alert. Träning är just nu långt ner bland prioriteterna, men inser att jag borde träna för att bibehålla hälsan, i synnerhet som klimakteriet börjar närma sig. 

Håret har blivit tråkigare färg och med lite grått. Färgar då och då för att se fräshare ut. 

Ansiktet har börjar få lite fina linjer. Det bryr jag mig inte så mycket om. Skrattrynkor runt ögonen gillar jag, men jag ogillar runt munnen och i pannan. För min del räcker det med bra hudvård, så att huden ser ren, fräsh och pigg ut, men rena ingrepp, inklusive fillers och botox har jag faktiskt ingen lust att göra. Jag lägger så mycket hellre de pengarna och tiden på massage för att må bra och på roliga aktiviteter för att njuta av livet. 

Ångest att bli äldre? Till viss del, ja (beror mest på bristerna i äldreomsorgen). Men vill inte göra om mig. Det tycker jag visar att man är osäker och missnöjd. Och det skulle inte kännas rätt mot mina barn att inte möta ålderdomen naturligt. Bättre att försöka acceptera det faktum att man blir äldre och förändras. Och då menar jag inte att man ska lägga sig ner och dö. Så länge man är frisk är det viktigaste. Om man vill bli gammal får man stå ut med att kroppen aldrig blir vad den en gång var. Tycker jag. Sen hur andra gör är såklart upp till dom.

Botox håller bara i 3 månader så det är att kasta pengarna i sjön. 

Jag skulle vilja botoxa bekymmersrynkan och de två fårorna jag har på hakan men det tar emot.
Än så länge inget gjort men vi får se.
Kroppen är slapp och lättare inkontinens smyger sig på. Det gillar jag inte.

Just nu är jag 30, och det är jättejobbigt, för jag har inte levt, jag har bara existerat. 
När jag blir 40 blir det nog botox. 

Jag har jättesvårt att acceptera att jag åldras. Då jag jag bara har levt passivt för att jag har mått dåligt. 
Hela min ungdom levde jag passivt för att jag mådde så ofantligt dåligt. 
Hela min ungdom är borta. 
Och jag fattar inte att jag är så gammal som jag är, i min hjärna är jag fortfarande lilla mobbade "Anna" 17 år. 

När man.är ung känns det som det som ungdomen varar för evigt. 

Utseendemässigt, ja. Men jag tar gärna hjälp av sjukvården för att bota eller lindra diverse krämpor som kommer med åren.

Inga större problem utseendemässigt förutom midjemåttet . 
Började bli tunnhårig vid typ 35 och har snaggat mig sedan dess .inga problem med det. Klart man ändrar utseende med åren.
Däremot - jag har alltid varit stor och stark och lyft det jag behövde flytta på. Bra kondis efter år av fotbollsträning.
Nu vid 57 känns kroppen öm och stel och kondisen är borta. Åker jag till ICA och handlar får jag byta tröja när jag kommer hem - dyngsur på ryggen.
Skillnaden mot yngre år är svår att hacka i sig.

Jag tänker åldras naturligt. Det känns bäst.

Att färga hår etc blir inte bra. Dessutom kan man bara hålla ålderstecknen borta tillfälligt för att sedan se det komma snabbt. Bättre att redan från 40+ vänja sig själv och omgivningen att man faktiskt blir äldre.

Åldras naturligt, det är en del av livet. Alla åldras, ingen kommer undan.