Personen som fick kontaktförbud mot mig fick inte besöka min adress eller kontakta mig på annat sätt. Det var specificerat på det viset.
Om personen tex hade dykt upp på mitt gym så hade jag anmält det eftersom personen har trakasserat och stalkat mig i många år så jag skulle se det som ytterligare en del av det.
Jag antar att personen hade tagits in på förhör i det fallet och fått förklara sig men personen har ingen trovärdighet så det skulle sannolikt ses som ett brott mot kontaktförbudet.
Det är en intressant fråga fast får man ett kontaktförbud så får man skylla sig själv. Det är säkert jobbigt att få sin tillvaro inskränkt men det är ju exakt så det är att bli stalkad.
Jag måste alltid tänka på vad jag gör, särskilt på nätet, för att stalkern inte ska upptäcka mig. Jag har ett ovanligt namn så jag har varit tvungen att förklara för min chef varför jag inte kan ha mitt namn på företagets hemsida.
Om jag träffar en ny man eller vän måste jag förklara varför jag inte kan ha offentliga sociala medier och att de inte får skriva mitt namn någonstans.
Varje samtal från skyddat nummer, varje handskrivet brev i brevlådan, varje meddelande och vänförfrågan i sociala medier från okända personer, varje man som påminner om honom på stan ger mig ångest.
Det är som att leva i en skräckfilm och ändå innebär kontaktförbudet nästan ingen inskränkning alls för stalkern som kan leva vidare som förut, bortsett från att han inte får besöka min adress eller kontakta mig, vilket han absolut inte har någon anledning till.
Så fort kontaktförbudet löpte ut började han om igen och jag kan inget göra. Han måste i princip stå utanför min dörr och jag måste kunna bevisa det för att ett kontaktförbud ska bli aktuellt igen.
Som konstaterades ovan så kan man förstöra livet för andra utan att få kontaktförbud. Lagstiftningen släpar efter för det finns så många sätt att trakassera någon på och man ser inte till helhetsbilden utan nästan enbart den aktuella händelsen.
