Är önskelistan en beställningslista?
Hur tänker ni? Köper det ni som personen önskar sig, eller köper ni något annat som ni själva kommit på?
Hur tänker ni? Köper det ni som personen önskar sig, eller köper ni något annat som ni själva kommit på?
Om det är småbarn, tonåringar o yngre vuxna så brukar jag försöka ta nåt från önskelistan. Man minns själv besvikelsen när man var barn och kände på alla paket som var mjuka och man bara ville ha hårda paket. Till lite äldre människor brukar jag vara mer flexibel och kanske mer personlig, väljer ut nåt som jag vill ge. Det brukar inte heller vara så vanligt med önskelistor bland 50-80-åringar 🙂
I min uppväxt fick barnen skriva önskelista till tomten. Småbarn utgick från leksakskatalogen och äldre barn kunde beskriva sina önskningar. En present var från listan fick vi, resten var gåvor från olika personer som man tacksamt tog emot. Mamma som hade det svårt ekonomiskt gav dessutom strumpor, underkläder mm som julklapp. Det var aldrig tal om att få kläder eller smink varje månad så det blev ändå lyxigt att få det till jul.
Dessutom, om gåvan var dyr (stereo eller liknande) så blev det också färre presenter. Jag är så tacksam för att jag fick lära mig värdet av att vara just tacksam för det en annan ger.