Hur kan man vilja ha gemensam ekonomi?

Numera separerad men i relationen hade vi gemensam ekonomi. Fungerade rätt bra i ca 20 år, de sista två, nope. Vi hade inga egna "fickpengar" utan fördelade och pratade igenom det mesta. På slutet dock var det mycket "måste du köpa det just nu? Måste du verkligen klippa dig just nu?" När jag ville ha något samtidigt som han spenderade typ 7000 på snus och alkohol varje månad. Det blev mycket "jag drar in mer pengar än dig" och "jag gör vad jag vill med mina pengar" samt "vi måste dra in på kostnaderna" samtidigt som jag inte handlat något alls till mig. 

Nu singel, trivs bra med det. Kommer aldrig mer att ha gemensam ekonomi, oavsett hur lika syn man har på ekonomi. Men, sannolikheten att jag blir sambo igen är också rätt liten...

Har en person i mitt liv som jag tycker mycket om. Ibland betalar han, ibland betalar jag och ibland splittar vi på det hela. Det beror helt och hållet på situation och belopp.

Så dom lever alltså precis på samma sätt som gifta som har gemensam ekonomi vad är då skillnaden menar du på hur dom lever?
eller menar du fördelningen vid eventuell skilsmässa resp separation?
ja då är det skillnad men om man har gemensam ekonomi under själva förhållandet är det ju ingen skillnad om man är sambo eller gifta så hur menar du?
För du menar väl inte att fler samboförhållanden håller än äktenskap?
det gör dom inte enligt statisk.

Känns mer som du frågar varför man ska gifta sig än gemensam ekonomi
när du skriver som du gör.

Skaffar man barn tillsammans är det nog både enklare och rättvisast att ha gemensam ekonomi.

Om man är så väldigt olika och prioriterar så olika, passar man då ihop ? Vi har alltid lyckats kompromissa i vår familj. Sen har vi ju var sitt konto och kan välja , inom rimliga gränser , vad vi lägger pengarna. Vi tycker inte att det spelar så stor roll vem som betalar vad , eftersom vi ju är gifta så delar vi ju ändå på allt. 

När jag var gift hade vi gemensam ekonomi, vi hade barn, villa, Volvo och vovve liksom. 
Sedan blev det skilsmässa efter många år.

Några år senare träffade jag en ny som jag blev sambo med, vi hade totalt uppdelade ekonomier. Det tog slut det med, jag hade då sparat en hel del medans han äntligen lyckats betala av sina lån.
Kul att ha gemensamt där...? Icke!

Nu ska jag aldrig bo med någon igen, idag är jag särbo och har givetvis min egna ekonomi. Min partner tjänar tre gånger så mycket som jag men det lägger jag mig inte i.
Däremot betalar han oftast när vi gör något lite extra. Förutom resor då vi delar 50/50.

Ja, det blir väldigt enkelt. Om man är familj tycker jag det känns naturligt, varför skulle jag vilja ha mer eller mindre än min man? 

Känns rimligt att ha åtminstone när man har gemensamma barn. När barnen flyttat ut är jag dock tveksam om vi fortsätter med det, sambon är helt ointresserad av att jobba och tjäna pengar och kommer högst sannolikt fortsätta vara det. 

Så länge det gynnar barnen och oss som familj är det väl ok. Men sen är det läge att det faktiskt lönar sig att jobba och slita. (För mig)..

Har man samma syn på ekonomi så funkar det alldeles utmärkt. Förvånas alltid över par som har separat ekonomi men där någon, oftast kvinnan, är föräldraledig och vrider och vänder på varenda krona medan mannen går till jobbet och fortsätter tjäna pengar till sig själv. Hur man kan gå med på något dylikt upplägg är bortom mitt förstånd.

Vad skall du göra med pengarna du tjänar sen då?

Hur kan man inte vilja ha gemensam ekonomi? Vad mycket bråk om pengar det skulle bli. Om jag köper ett paket mjölk, är det då bara min mjölk? Det skulle bara bli småaktigheter och ens absolut sämsta sidor skulle visa sig. Jag skulle bli tokig på sånt tjafs. Man delar ju livet.