• Anonym (osäker)

    Lägger ni er i om era ungdomar skaffar flick/pojkvänner?

    Jag menar med regler? 
    Har en ungdom som är 17. Han har skaffat sin första tjej. Det har gått snabbt. De vill ses varje dag. Han sover ofta hos henne. 
    Jag känner mig vilsen: Jag vet inte hur mycket/lite jag ska lägga mig i? Han fyller 18 om 1 månad och hans tjej också. 

    Jag tänker rent spontant att man är kär och då vill man ses ofta. Samtidigt tänker jag att det kanske också är bra med lite reflektionstid och att inte ses hela tiden. De ses varje dag och sover hos varandra 1-2 ggr i veckan. Oftast hos henne då de bor större och jag har en liten hemma som stör och gråter på natten. 

    Hur gör ni? Hur mycket ska man lägga sig i? Jag har aldrig träffat hennes föräldrar, och har bara träffat henne korta stunder. 

    Jag är mest orolig för att det blir så intensivt för snabbt. Som ung blir man störtkär och ser inte det dåliga hos den andra. Eller är det kanske bra? Ska man bara låta dem vara och ses så länge de sköter skola och extrajobb? 

    Hur gör ni? Jag har ingen att bolla med, så behöver lite råd. Det är första gången jag har en ungdom som skaffar flickvän. Mina andra två barn är yngre och har inte kommit dit än. Känner mig så osäker på min "nya roll" om ni förstår.

  • Svar på tråden Lägger ni er i om era ungdomar skaffar flick/pojkvänner?
  • Karriäristen
    Anonym (låt) skrev 2024-11-19 12:05:12 följande:
    Förhoppningsvis behöver det inte gå så illa. Känns relativt sällsynt på det stora hela.
    Du har säkert rätt om vi pratar om folk generellt. Däremot är risken kraftigt förhöjd om det egna barnet har betydande sociala problem. Problem tenderar att dras till problem. Det är därför jag tror att bedömningen att risken bör utgå från det egna barnet främst. Är hen ett mönsterbarn så kommer hen inte att bli ihop med något monsterbarn, eller iallafall göra slut snabbt om det skulle hända.
    Sanningen ligger i betraktarens öga
  • Anonym (Alexandra)

    Om jag var du skulle jag nog främst fokusera på att dels lära känna flickan litegrann. Var inte på för mycket såklart men försök organisera ihop en fika eller nåt för att prata med henne. Självklart måste du ju prata med din son först om det och berätta hur glad du är för honom och att du bara vill lära känna hans flickvän lite.

    Sen skulle jag försöka lära känna hans föräldrar lite. Du säger att han sover där flera nätter per vecka. Äter han då middag där, fika, frukost? Duschar? Då kan det vara läge att stämma av med föräldrarna att de är okej med att han är där så ofta och om de vill att du ska bidra med något, speciellt om din 17-åring äter mycket, som många 17-åringar gör.

  • Anonym

    Ts ska inte kontakta flickans föräldrar. De är inte 3 år gamla.
    Föräldrarna får själva säga ifrån om när det passar eller inte passar att sova över. När det är dags att åka hem osv. 

  • Anonym (Ellen)

    Min dotter fyller snart 17 år och har snart varit tillsammans med sin pojkvän i ett år.
    Vi har en öppen kommunikation ( alltid haft) och vi pratade mycket i början kring kärlek och känslor och vad det var som fick henne att bli kär i honom.
    Han var och är ännu ofta här hos oss och äter middag några ggr i veckan samt sover över på helgerna.
    Vi bor nära så det är gångavstånd emellan. 


    Jag satte upp vissa regler som att när jag lagar maten får de hjälpa till med disken och tvärtom.
    Det har funkat kanon!
    Han tar stort ansvar här och hjälper till som en i familjen.
    Det som har gjort att han är här mer än att dem är hos honom är att det bor trängre och att han har småsyskon och inget eget rum.
    Här är det mer lugnt då det bara är jag och dottern och han uppskattar det, inget mig emot.
    Har träffat killens pappa som hastigast och jag vet genom min dotter och killen hur hans familj är och känner mig trygg när dottern är där lite då och då.
    Eftersom kille ofta äter hos oss har hans familj bjudit min dotter på diverse saker för att bjuda igen, det var en väldigt fin gest.
    Annars lägger jag mig inte i deras relation överhuvudtaget mer än att jag behöver tyst i huset efter en viss tid då jag stiger upp tidigt på morgonen.
    Det känns bra att dem trivs här och jag har lärt känna den här killen väldigt bra, det värmer att få vara en del i att se hur deras kärlek utvecklas.
    Visst kan jag sakna egentiden själv ibland med min dotter, när vi är på tu man hand, fast det tar vi igen när tillfällena väl kommer! 


     

  • Anonym (A)
    Anonym (Ellen) skrev 2024-11-19 21:20:03 följande:

    Min dotter fyller snart 17 år och har snart varit tillsammans med sin pojkvän i ett år.
    Vi har en öppen kommunikation ( alltid haft) och vi pratade mycket i början kring kärlek och känslor och vad det var som fick henne att bli kär i honom.
    Han var och är ännu ofta här hos oss och äter middag några ggr i veckan samt sover över på helgerna.
    Vi bor nära så det är gångavstånd emellan. 


    Jag satte upp vissa regler som att när jag lagar maten får de hjälpa till med disken och tvärtom.
    Det har funkat kanon!
    Han tar stort ansvar här och hjälper till som en i familjen.
    Det som har gjort att han är här mer än att dem är hos honom är att det bor trängre och att han har småsyskon och inget eget rum.
    Här är det mer lugnt då det bara är jag och dottern och han uppskattar det, inget mig emot.
    Har träffat killens pappa som hastigast och jag vet genom min dotter och killen hur hans familj är och känner mig trygg när dottern är där lite då och då.
    Eftersom kille ofta äter hos oss har hans familj bjudit min dotter på diverse saker för att bjuda igen, det var en väldigt fin gest.
    Annars lägger jag mig inte i deras relation överhuvudtaget mer än att jag behöver tyst i huset efter en viss tid då jag stiger upp tidigt på morgonen.
    Det känns bra att dem trivs här och jag har lärt känna den här killen väldigt bra, det värmer att få vara en del i att se hur deras kärlek utvecklas.
    Visst kan jag sakna egentiden själv ibland med min dotter, när vi är på tu man hand, fast det tar vi igen när tillfällena väl kommer! 


     


    Fint och klokt svar
  • Anonym (osäker)
    DetLillaMolnet skrev 2024-11-19 10:10:55 följande:

    Så länge relationen verkar sund och han mår bra - låt dem göra som de vill! Såklart det kan kännas jobbigt att ens plutt blir stor men det är ju en själv det handlar om då.

    Svärisar (kallar dem så även om det är första flickvännen) är inte alltid lätt känslomässigt men acceptans tror jag är bra inför framtiden. Någon gång i framtiden får han troligen också barn, och farmödrar brukar oftast inte ha lika mycket kontakt med sina barnbarn som mormödrar och då underlättar det att ha en så positiv inställning till den andra familjen som man kan.

    Det du kan göra är att visa hur mycket han betyder för dig och göra ditt för att han ska vilja vara med er också. Och fortsätt bjuda in flickvännen till er.

    Lycka till :)


    Fast det där är väl väldigt individuellt? Min mamma har superbra kontakt med min brors barn och har flera kollegor som är farmödrar. Var har du dragit den slutsatsen?
  • felicityporter
    Anonym (osäker) skrev 2024-11-22 23:41:55 följande:
    Fast det där är väl väldigt individuellt? Min mamma har superbra kontakt med min brors barn och har flera kollegor som är farmödrar. Var har du dragit den slutsatsen?
    Det finns självklart individuella skillnader, men sanningen är ändå att mamman i regel har betydligt mycket bättre kontakt med sin ursprungsfamilj medan svärmor dessvärre ofta är en pina. Det är självklart inte alltid så, men det är ändå värt att tänka på att hålla en så god ton mot svärdottern man bara kan. Inte försöka gå in och styra eller komma med förmaningar. Detta straffar sig lätt när barnbarnen kommer, du kanske kan föreställa dig själv hur du hade känt för svärmor om din egen sådan hade kommit med pekpinnar och förmaningar redan tidigt.
    Jag själv har väldigt svårt för min svärmor numera pga just den anledningen. Om jag får barn med min man känner jag ingen jättelust att inkludera henne i vårat liv om jag ska vara helt ärlig.
  • Anonym (osäker)
    felicityporter skrev 2024-11-23 00:03:41 följande:
    Det finns självklart individuella skillnader, men sanningen är ändå att mamman i regel har betydligt mycket bättre kontakt med sin ursprungsfamilj medan svärmor dessvärre ofta är en pina. Det är självklart inte alltid så, men det är ändå värt att tänka på att hålla en så god ton mot svärdottern man bara kan. Inte försöka gå in och styra eller komma med förmaningar. Detta straffar sig lätt när barnbarnen kommer, du kanske kan föreställa dig själv hur du hade känt för svärmor om din egen sådan hade kommit med pekpinnar och förmaningar redan tidigt.
    Jag själv har väldigt svårt för min svärmor numera pga just den anledningen. Om jag får barn med min man känner jag ingen jättelust att inkludera henne i vårat liv om jag ska vara helt ärlig.
    Märkligt förhållningssätt. Det kan likagärna vara tjejens mamma som lägger sig i. Oavsett så finns det en son/pappa och han har all rätt att umgås med sitt barn med sin mamma. Känns ofta som man vill tycka illa om sin svärmor när man resonerar så här och relationen blir ju knappast bättre då heller. Nej jag tror lite som man bäddar får man ligga i såna fall. En svärdotter bör också vara inbjudande annars blir det ingen bra relation. 

    Jag har aldrig nekat mina fd svärmödrar kontakt med barnen skulle aldrig falla mig in
  • Anonym (osäker)
    felicityporter skrev 2024-11-23 00:04:10 följande:

    Oombedda åsikter undanbedes också.


    Betor ju på, en del uppskattar råd och tips. Betor lite på hur det läggs fram. 
Svar på tråden Lägger ni er i om era ungdomar skaffar flick/pojkvänner?