• Anonym (osäker)

    Lägger ni er i om era ungdomar skaffar flick/pojkvänner?

    Jag menar med regler? 
    Har en ungdom som är 17. Han har skaffat sin första tjej. Det har gått snabbt. De vill ses varje dag. Han sover ofta hos henne. 
    Jag känner mig vilsen: Jag vet inte hur mycket/lite jag ska lägga mig i? Han fyller 18 om 1 månad och hans tjej också. 

    Jag tänker rent spontant att man är kär och då vill man ses ofta. Samtidigt tänker jag att det kanske också är bra med lite reflektionstid och att inte ses hela tiden. De ses varje dag och sover hos varandra 1-2 ggr i veckan. Oftast hos henne då de bor större och jag har en liten hemma som stör och gråter på natten. 

    Hur gör ni? Hur mycket ska man lägga sig i? Jag har aldrig träffat hennes föräldrar, och har bara träffat henne korta stunder. 

    Jag är mest orolig för att det blir så intensivt för snabbt. Som ung blir man störtkär och ser inte det dåliga hos den andra. Eller är det kanske bra? Ska man bara låta dem vara och ses så länge de sköter skola och extrajobb? 

    Hur gör ni? Jag har ingen att bolla med, så behöver lite råd. Det är första gången jag har en ungdom som skaffar flickvän. Mina andra två barn är yngre och har inte kommit dit än. Känner mig så osäker på min "nya roll" om ni förstår.

  • Svar på tråden Lägger ni er i om era ungdomar skaffar flick/pojkvänner?
  • Anonym (låt)
    Karriäristen skrev 2024-11-19 05:03:28 följande:

    Jag skulle främst tänka på VEM flickvännen/pojkvännen är och inte sådana detaljer som du nämner här.


    Så länge barnen är ordentliga, har bra betyg och gör det mesta i livet rätt kommer det för det mesta att gå bra. Är de istället sådana som har pojkvänner/flickvänner av mer tveksam sort är det en annan sak.

    Ovanstående är i teorin enkelt men inte i praktiken. Att förstå situationen är görligt men det kommer ju inte gå att lösa den. Även om flickvännen är manipulativ, knarkar och kommer från en kriminell familj så kommer sonen ändå att säga att hon är världens finaste. Han kanske till och med blir mer övertygad om det på grund av ditt motstånd. Att vara alltför öppet kritisk kan alltså vara kontraproduktivt.


    Även en pojk-flickvän av tveksam sort kan vara lärorikt. Många går på såna nitar tidigt i livet och lär sig vad de vill ha och inte vill ha i en relation. En del går inte igenom det som unga och väljer sen fel person att bilda familj med.

    Särskilt om man under tiden får stöd av omgivningen i vilken typ av person man vill vara tillsammans med så har man lättare att se vad en person går för och hur man vill ha det. 

    Så om det är en sämre person, sämre relation så får man ta diskussionen med sin ungdom om hur de har det i relationen. Eller så inser ungdomen själv att det inte är nån bra relation. 
  • DetLillaMolnet

    Så länge relationen verkar sund och han mår bra - låt dem göra som de vill! Såklart det kan kännas jobbigt att ens plutt blir stor men det är ju en själv det handlar om då.

    Svärisar (kallar dem så även om det är första flickvännen) är inte alltid lätt känslomässigt men acceptans tror jag är bra inför framtiden. Någon gång i framtiden får han troligen också barn, och farmödrar brukar oftast inte ha lika mycket kontakt med sina barnbarn som mormödrar och då underlättar det att ha en så positiv inställning till den andra familjen som man kan.

    Det du kan göra är att visa hur mycket han betyder för dig och göra ditt för att han ska vilja vara med er också. Och fortsätt bjuda in flickvännen till er.

    Lycka till :)

  • Mrs Moneybags

    Jag hade låtit dem hållas så länge skola och övrigt funkar. 

    De är ju nästan vuxna och måste få prova på detta med att ha en nära relation och fundera själva på hur de vill ha det. 

    Jag skulle nog bjuda på en middag och försöka lära känna flickan lite närmare och varför inte bjuda hem hennes föräldrar också? Det kan väl bli kul? 

  • Anonym (N)
    Anonym (osäker) skrev 2024-11-18 22:45:16 följande:

    Tack för dina råd. Ja det är sånt här jag inte vet när och så man ska göra det. De har ju träffats någon månad och smyger ut innan jag kommer hem om de är hos oss. Har liksom bar hejat lite och sådär i hallen mest. Så vi har aldrig pratat. 

    När är det läge att bjuda hem henne på middag eller kanske fika som är lite mer avspänt? För att sitta och umgås lite? Är det för tidigt kanske? 
    Jag har också tänkt på föräldrarna. Sov ditt barn hos dem hela första året då och då utan att du ens pratat med föräldrarna? För det tycker jag känns lite jobbigt. Man känner de inte, vet ingenting. Vi bor inte nära varandra heller och man kan inte bara knacka på och säga hej. Min son har aldrig gillat att sova borta förr, så är inte van att han helt plötsligt sover i någon annans hus med människor jag aldrig träffat. Känns sådär... Men svårt att veta hur man ska göra. Ska man bara lita på att ungdomarna har bra omdöme och säger om det är något, att hennes föräldrar är bra och allt är bra där. Vilket det säkert är, men man tänker ju ändå. Hur gjorde du? Hur ofta sov de ihop och träffades första året? Sågs de dagligen? Lika mycket hos dig som hos din sons flickvän?  Hur hanterade du det i början?  Hade du några krav eller regler som du ville att han skulle följa (typ inte bara sova hos henne utan att de ska vara hos dig också t.ex?)


    Bjud henne på middag lite enkelt, gör bara i ordning en vanlig middag som ni brukar ha det och fråga sonen om de två vill äta middag hos er på torsdag så du får träffa henne lite. Gör ingen stor grej av det. Eller om du ser dom, säg att maten är färdig om 20 min och hon är välkommen att äta med er. 

    I mitt fall kände jag pappan en aning genom jobbet. När de började umgås mycket men ännu inte var ett par, träffade jag mamman också på något event på skolan, de gick på samma skola. När de varit tillsammans ett par månader bjöd föräldrarna in oss alla på middag, sedan bjöd vi in dem efter några månader till. Vi umgås inte ofta men har viss kontakt. Man litar på att ens vuxna barn kan bestämma var det är ok att sova över och vilka han umgås med. 

    De sågs varje dag för de gick på samma skola och sov över hos varandra fredag och lördagkvällar. De var mer hos henne, en gång sa jag att jag skulle tycka att det vore kul om de var här lite oftare, om det funkade för dom. Sen var de faktiskt här lite oftare. Hennes föräldrar kom hem tidigare och middag åts tidigare, och tjejen var lite mer noga med att ha alla sina kläder, hårprodukter och sånt inom räckhåll, tror det var mest därför som dom var där oftare.

    Det var inget att hantera för mig, jag ville bara att sonen berättade om han skulle äta där eller här på veckor och helger. Och att han berättade om han skulle sova över där. När hon åt och sov över här lagade jag förstås mat så det räckte men min son fick fixa extra sängkläder, handduk och annat om något behövdes. Dom pluggade tillsammans ibland och skötte skolan bra. 
  • Karriäristen
    Anonym (låt) skrev 2024-11-19 09:57:02 följande:
    Även en pojk-flickvän av tveksam sort kan vara lärorikt. Många går på såna nitar tidigt i livet och lär sig vad de vill ha och inte vill ha i en relation. En del går inte igenom det som unga och väljer sen fel person att bilda familj med.

    Särskilt om man under tiden får stöd av omgivningen i vilken typ av person man vill vara tillsammans med så har man lättare att se vad en person går för och hur man vill ha det. 

    Så om det är en sämre person, sämre relation så får man ta diskussionen med sin ungdom om hur de har det i relationen. Eller så inser ungdomen själv att det inte är nån bra relation. 

    I teorin kan detta vara sant. Det jag skriver här baserar sig bara på ett konkret fall och där har det gått mindre bra. Valet av olämplig partner var inte en isolerad händelse som ledde till eftertanke. Hade det varit det hade jag nog sett frågan annorlunda.


    Vissa människor är sådana som gör det mesta i livet rätt. Man märker det redan när de är små. De umgås med de lydigaste barnen i klassen, får höga betyg och är allmänt skötsamma. Andra är sådana som gör det mesta fel. De umgås med halvkriminella personer, röker som 10-åringar, gör abort som 14-åringar, har halvdana betyg och är allmänt struliga.


    Om en ung person hör till den första kategorin skulle jag tänka att det ordnar sig. Man kan bli kär i någon som är mindre bra. Hör man till den kloka kategorin så inser man nog det själv. Den mindre bra personens beteende kommer att leda till eftertanke.


    Om en ung person hör till den andra kategorin så är relationer med andra av samma sort ett problem. Det riskerar att förvärra situationen. Man har inte en egen stabil moralisk kompass utan anpassar sig till omgivningen. Om andra beter sig på ett visst sätt så är det normalt och inte så stor sak. 


    Sanningen ligger i betraktarens öga
  • Anonym (låt)
    Karriäristen skrev 2024-11-19 11:41:15 följande:

    I teorin kan detta vara sant. Det jag skriver här baserar sig bara på ett konkret fall och där har det gått mindre bra. Valet av olämplig partner var inte en isolerad händelse som ledde till eftertanke. Hade det varit det hade jag nog sett frågan annorlunda.


    Vissa människor är sådana som gör det mesta i livet rätt. Man märker det redan när de är små. De umgås med de lydigaste barnen i klassen, får höga betyg och är allmänt skötsamma. Andra är sådana som gör det mesta fel. De umgås med halvkriminella personer, röker som 10-åringar, gör abort som 14-åringar, har halvdana betyg och är allmänt struliga.


    Om en ung person hör till den första kategorin skulle jag tänka att det ordnar sig. Man kan bli kär i någon som är mindre bra. Hör man till den kloka kategorin så inser man nog det själv. Den mindre bra personens beteende kommer att leda till eftertanke.


    Om en ung person hör till den andra kategorin så är relationer med andra av samma sort ett problem. Det riskerar att förvärra situationen. Man har inte en egen stabil moralisk kompass utan anpassar sig till omgivningen. Om andra beter sig på ett visst sätt så är det normalt och inte så stor sak. 


    Ja, ett isolerat fall kan ju vara nog så allvarligt. Men i det stora hela så har nog alla varit med om dåliga relationer och man lärt sig av det. 

    De som är som du beskriver kommer nog att gå på nitar oavsett vad föräldrarna gör eller inte gör. 

    Det som är  viktigast är nog att omgivningen finns där och kan stötta, både i att se om relationen är bra för en, och hjälpa en att lämna om man behöver. Jag var själv i en sån relation när jag var ung, tog mig ur med hjälp av vänner, gick vidare med en erfarenhet och en tydlig bild av vilken typ av man jag ska undvika framöver. 

    Inget i TS ger indikation att sonen skulle vara i fara pga flickvännen. Så där är det nog lugnt att låta honom hantera både förälskelsen och sen ett eventuellt uppbrott med eventuell hjärtesorg. 
  • Karriäristen
    Anonym (låt) skrev 2024-11-19 11:48:45 följande:
    Ja, ett isolerat fall kan ju vara nog så allvarligt. Men i det stora hela så har nog alla varit med om dåliga relationer och man lärt sig av det. 

    De som är som du beskriver kommer nog att gå på nitar oavsett vad föräldrarna gör eller inte gör. 

    Det som är  viktigast är nog att omgivningen finns där och kan stötta, både i att se om relationen är bra för en, och hjälpa en att lämna om man behöver. Jag var själv i en sån relation när jag var ung, tog mig ur med hjälp av vänner, gick vidare med en erfarenhet och en tydlig bild av vilken typ av man jag ska undvika framöver. 

    Inget i TS ger indikation att sonen skulle vara i fara pga flickvännen. Så där är det nog lugnt att låta honom hantera både förälskelsen och sen ett eventuellt uppbrott med eventuell hjärtesorg. 
    Jag skulle inte prata om dåliga relationer. Det är i min värld något annat. Där handlar det om att någon skulle bli misshandlad eller liknande. Här handlar det om dåliga personer. De kan vara jättesnälla och anstränga sig för att få till det bra men har dåliga gener, dålig uppväxt (eller vad förklaringen nu är) och resultatet blir därför dåligt. Den stora risken är alltså att bli med barn med en sådan person. Eftersom personen inte alltid beter sig "aktivt dåligt" är det inte alltid uppenbart för partnern hur potentiellt dåligt det hela är. När personens dåliga egenskaper sedan "blommar ut" i form av missbruk och liknande saker blir det tydligt att det hela var mindre bra.
    Sanningen ligger i betraktarens öga
  • Anonym (låt)
    Karriäristen skrev 2024-11-19 11:59:11 följande:
    Jag skulle inte prata om dåliga relationer. Det är i min värld något annat. Där handlar det om att någon skulle bli misshandlad eller liknande. Här handlar det om dåliga personer. De kan vara jättesnälla och anstränga sig för att få till det bra men har dåliga gener, dålig uppväxt (eller vad förklaringen nu är) och resultatet blir därför dåligt. Den stora risken är alltså att bli med barn med en sådan person. Eftersom personen inte alltid beter sig "aktivt dåligt" är det inte alltid uppenbart för partnern hur potentiellt dåligt det hela är. När personens dåliga egenskaper sedan "blommar ut" i form av missbruk och liknande saker blir det tydligt att det hela var mindre bra.
    Förhoppningsvis behöver det inte gå så illa. Känns relativt sällsynt på det stora hela.
  • Anonym (Oh)

    Största risken och oron här är ju graviditet för det ansvaret är de för unga för. Det är sånt jag främst skulle prata med min ungdom om, om det skulle bli aktuellt. 

  • Tukt
    Anonym (S) skrev 2024-11-18 23:04:50 följande:
    Precis som vuxna alltid har så suveränt omdöme då...!! 🤣 Tror helt ärligt att ungdomar kan ha betydligt bättre omdöme än vuxna! Här är ett par som funnit varandra och tycker om varandra väldigt mycket och vill umgås. Tills vidare räcker det åt dem. Finns, men låt dem vara! Skola och arbete ska så klart skötas men vad ska man annars kunna lära dem?? Ska mammis förklara vad kärlek är som är ensamstående med 5 barn med 4 olika pappor?? Säger absolut inte att det är så i det här fallet men ni fattar....! De måste få vara lyckliga och göra sina egna "misstag"! Relationer är en del av livet! Lägg ett paket kondomer under kudden!
    Det finns ju inget som säger att både vuxna och unga kan ha dåligt samvete. Men mitt svar var riktat just till det med en 17-åring.
Svar på tråden Lägger ni er i om era ungdomar skaffar flick/pojkvänner?