Anonym (Godnatt)

Mon 18 Nov 14:10

34 svar

Vad är ens livet egentligen?

Sitter här på jobb och har haft möten en stor del av dagen, har ett kvar och lite till att få gjort innan jag kommer hem till min fru och två barn.

Vi ska handla och sen laga lite mat och sen väntar nog lite mer jobb ikväll.

Har en bra lön, ca 75k per månad och har en liten sidogrej med som drar in 10-15k per månad och båda grejerna är väl rättså schyssta egentligen.

Min fru drar in ca 40k och vi har det därmed rättså bra ställt. Jag har hobbyer och jag har vänner, förlorat stora delar av min familj men de jag alltid varit nära med är jag fortfarande nära med och de är 5 olika släktingar/ familj.

Vi har bra med sparpengar, äter gott, lever gott och har en fin familj.

Och jag känner varje dag att jag inte orkar mer. Det är som att jag sprungit på ett spår, kört kvitt eller dubbelt och fått dubbelt en massa gånger och lever och har nu vad många drömmer om men (jag) mår inte bättre än när jag var tonåring för 20 år sedan. Har provat en massa olika jobb, semestrar, gå ner i arbetstid och ja, nog det mesta vid detta laget och bara ignorerat det faktum att jag känner att det mesta känns rättså meningslöst och försökt vara tacksam för allt jag har istället. Det ger mig mer, och med det fler saker som bör göra mig lyckligare, men samtidigt blir fallet högre från denna "topp" och det enda jag känner är "bättre fysik, bättre ekonomi, bättre och mer familjetid" och känns som att jag snart är grå och gammal och kollar tillbaka på livet och kan tänka "ja, jag listade ut spelreglerna och spelade en hyfsad runda, men nu kan det ta slut och så skiter vi i det här". Men vill inte känna så och tror att det riskerar bli så för att jag redan nu känner det. Sätter upp milstolpar i mitt liv "bara till jul" bara till sommaren, bara till detta projektet är slut, bara till vi flyttar in osv men de får mig bara att känna att oavsett vad som är nu så är det inte för alltid och det får mig att vara fine med att fortsätta, men ser inget slut och ser inget ljus.

Anonym (T)

Mon 18 Nov 18:18

#21

Soryu skrev 2024-11-18 17:29:35 följande:

Tycker det är väldigt hårt (och också okunnigt) att säga att de flesta inom landstinget är värdelösa. De flesta, i min erfarenhet, är seriösa och bra personer som vill sina patienter väl, men tyvärr är många problem svåra att komma åt även med 25 sessioner och den yttre begränsningen gör ju att terapeuterna tvingas anpassa sig.

Då är det jag som haft otur. Har påbörjat flera gånger men tvingats avsluta för att de stressat mig och de har varit tydliga med att jag tog framsteg för långsamt. Trots att jag alltid gjorde mitt bästa. De har nämnt att det är lång kö flera gånger och då känner man sig stressad och obetydlig. Även inom psykiatrin där man har fler sessioner så har de stressat.

Soryu

Mon 18 Nov 18:21

#22

Anonym (T) skrev 2024-11-18 18:18:57 följande:

Då är det jag som haft otur. Har påbörjat flera gånger men tvingats avsluta för att de stressat mig och de har varit tydliga med att jag tog framsteg för långsamt. Trots att jag alltid gjorde mitt bästa. De har nämnt att det är lång kö flera gånger och då känner man sig stressad och obetydlig. Även inom psykiatrin där man har fler sessioner så har de stressat.

Verkar som att du har haft lite otur med vem du har träffat.

Anonym (Godnatt) Trådstartaren

I förrgår 09:45

#23

Anonym (T) skrev 2024-11-18 15:25:57 följande:

jag är själv en övertänkare, att man tänker på livet och tiden. Gäller att försöka fokusera på att må så bra som möjligt istället.
I mitt fall så går mitt liv ganska dåligt med ständiga bränder att släcka så jag blir ganska distraherad med att försöka överleva. Hade jag haft ett mer stabilt liv hade jag troligtvis tänkt mer som dig

Har haft det exakt så med för sisådär 10-15 år sedan där allt bara gick skit och allt behövde ständigt lösas med olika typer av quick fix och sen kämpa på och sen gick något annat fel. Det ironiska i det hela är att det var lättare då, även om det var tufft på sitt sätt, för då hade jag lite av ett annat driv då man precis som du skriver "försökte överleva". Nu när jag tacksamt nog inte är i den sitsen längre, är det dock ingen stress med det och då känns det bara tomt att ha en massa bra saker som bara sätter förväntningar som inte matchas av hur jag mår över att ha dem trots mina bästa försök till att uppskatta det och bara vara tacksam.

Men hoppas att du tar dig ifrån det stadie du är i nu och vet inget om dina förutsättningar, vet bara att jag varit djupt på botten flera gånger och det är lite som de säger att det bara kan bli bättre när man är där (även om jag inte vet vad jag ska göra av det nu så är det såklart skönare på ett annat sätt och därmed hoppas jag detsamma för dig och att du löser det du behöver lösa)

Anonym (Godnatt) Trådstartaren

I förrgår 09:49

#24

FtS70 skrev 2024-11-18 15:19:58 följande:

Vad säger din fru om dina tankar? Vågar du vara öppen med dem?

När vi väl tar oss tiden att prata djupt om saker så tar jag ibland upp detta, men tycker själv inte om folk som bara ska prata och prata och prata om samma saker utan att lösa dem, så har blivit att jag tar upp det mindre och mindre.

Men visst har vi pratat om det och diskuterat om jag behöver mer tid till att kanske ta en promenad själv, eller få tränat lite mer eller vad det nu kan vara för att bara få lite egentid och reflektera och inte vara så upptagen med vardagen på samma sätt.

Men på senare tid har jag inte tagit upp det för vill inte gnälla en massa inför henne och när vi väl tagit upp det har jag kanske tonat ned det lite och inte sagt "hej, jag vill hoppa från ett tak för jag mår skit" (lite av en överdrift men ibland har jag bara velat att allt ska sluta) utan snarare sagt "jag mår nog inte fullt ut så bra" för att inte göra henne orolig och för att känslan över livet går upp och ned i perioder men utgångsläget är trots allt oftast på en rättså låg nivå

Anonym (F)

Igår 01:06

#25

Gör något meningsfullt! Något som gör tillvaron bättre för andra, för djur eller natur. Hjälp till på diverse sätt!
Finns massa sätt och föreningar / organisationer.
Grundläggande hos oss människor. När vi hjälper andra mår vi själva bättre.

Anonym (Giving People)

Igår 07:50

#26

Ta av ditt överflöd och hjälp någon.

Bli fadder, ta ett fosterbarn, skicka julpaket till gamla och barn i Ukraina, betala julen för en familj i din stad som inte har råd med maten knappt...

Jag tycker det känns bra att göra något för andra.

TvillingmammaVästgöte

Igår 07:58

#27

Anonym (Giving People) skrev 2024-11-20 07:50:33 följande:

Ta av ditt överflöd och hjälp någon.

Bli fadder, ta ett fosterbarn, skicka julpaket till gamla och barn i Ukraina, betala julen för en familj i din stad som inte har råd med maten knappt...

Jag tycker det känns bra att göra något för andra.

Så är det . Jag ger genom Svenska Kyrkan , som bedriver så mycket bra verksamhet. Ännu deltar jag inte aktivt i denna verksamhet, men vill gärna göra det.

Anonym (Depressed)

Igår 08:30

#28

Jag känner igen mig i hur du känner. Har aldrig lyckats se någon mening med tillvaron, hur livet än har sett ut. Har alltid tänkt tankar som när jag väl får barn, om jag bara åker på den resan, när vi har flyttat, etc, då kommer allt att kännas bättre. Men inget har någonsin känts bättre.

Jag har någonstans tänkt att pengar skulle vara lösningen på allt, eftersom det är något jag alltid har saknat. Nu är det på den nivån att jag inte ens har råd att äta mat varje dag. Klart att det inte underlättar när man redan mår dåligt i grunden. Men du har väldigt mycket pengar och delar ändå mycket av mina känslor. Kanske är det så att vissa människor, som du och jag, bara har mer anlag för att känna såhär, oavsett hur livet ser ut. Vi har tidigt insett att livet saknar egentlig mening och lider mer av det än andra.

beli

Igår 09:44

#29

TS, du säger att du vill vandra långt eller skriva böcker. Det finns faktiskt inget som hindrar dig.

Du kan ta semester och vandra i en hel vecka, så mycket du orkar. Folk gör det. Säg till din fru att du skulle behöva det, så kan hon göra nåt en annan vecka om hon vill det. Ni kan ta hjälp av släkt om ni har, eller barnvakt.

Skriva böcker kan du väl också göra? Om du har tidsbrist så skippa nåt av dina andra hobbyer och gå en skrivarkurs.

Det GÅR faktiskt!

Anonym (Godnatt) Trådstartaren

Igår 13:23

#30

Anonym (Depressed) skrev 2024-11-20 08:30:13 följande:

Jag känner igen mig i hur du känner. Har aldrig lyckats se någon mening med tillvaron, hur livet än har sett ut. Har alltid tänkt tankar som när jag väl får barn, om jag bara åker på den resan, när vi har flyttat, etc, då kommer allt att kännas bättre. Men inget har någonsin känts bättre.

Jag har någonstans tänkt att pengar skulle vara lösningen på allt, eftersom det är något jag alltid har saknat. Nu är det på den nivån att jag inte ens har råd att äta mat varje dag. Klart att det inte underlättar när man redan mår dåligt i grunden. Men du har väldigt mycket pengar och delar ändå mycket av mina känslor. Kanske är det så att vissa människor, som du och jag, bara har mer anlag för att känna såhär, oavsett hur livet ser ut. Vi har tidigt insett att livet saknar egentlig mening och lider mer av det än andra.

Ja det har sett lite likandant ut sedan jag var yngre/tonåring och inte hade särskilt många kronor eller möjligheter. Det som var lättare då var att precis du skriver, tänka att pengarna kommer göra större skillnad och använda min negativa känsla som drivkraft. Sen är jag inte stenrik nu och är alltid saker man inte har råd med och folk som är rikare och kan säga att pengarna underlättar en hel del.

Det negativa är att jag inte har samma morot längre, för nu när allt är bra och bekvämt har jag väldigt lite som tvingar mig att göra mer vilket gör att det istället känns som att jag bara ska njuta av tillvaron och det försöker jag, men som sagt är jag nog inte så bra på det

Anonym (Godnatt) Trådstartaren

Igår 13:24

#31

beli skrev 2024-11-20 09:44:31 följande:

TS, du säger att du vill vandra långt eller skriva böcker. Det finns faktiskt inget som hindrar dig.

Du kan ta semester och vandra i en hel vecka, så mycket du orkar. Folk gör det. Säg till din fru att du skulle behöva det, så kan hon göra nåt en annan vecka om hon vill det. Ni kan ta hjälp av släkt om ni har, eller barnvakt.

Skriva böcker kan du väl också göra? Om du har tidsbrist så skippa nåt av dina andra hobbyer och gå en skrivarkurs.

Det GÅR faktiskt!

Jag håller med om att det går, men känslan av att jag då kompromissar med något annat tar i dagsläget bort den stillsamma lättheten och glädjen ur dessa saker och sätter mig snarare i ett tillstånd där jag känner att "nu måste det här fan vara galet givande för att jag skippar alla dessa saker för det", ungefär.

Sen vet jag att det inte behöver vara så, men blir ofta så

beli

Igår 13:36

#32

Anonym (Godnatt) skrev 2024-11-20 13:24:46 följande:

Jag håller med om att det går, men känslan av att jag då kompromissar med något annat tar i dagsläget bort den stillsamma lättheten och glädjen ur dessa saker och sätter mig snarare i ett tillstånd där jag känner att "nu måste det här fan vara galet givande för att jag skippar alla dessa saker för det", ungefär.

Sen vet jag att det inte behöver vara så, men blir ofta så

Då kanske du kan gå i terapi några gånger för att försöka jobba bort den känslan och istället ge efter för lusten och nyfikenheten. För det går.

Anonym (Depressed)

Igår 13:37

#33

Anonym (Godnatt) skrev 2024-11-20 13:23:10 följande:

Ja det har sett lite likandant ut sedan jag var yngre/tonåring och inte hade särskilt många kronor eller möjligheter. Det som var lättare då var att precis du skriver, tänka att pengarna kommer göra större skillnad och använda min negativa känsla som drivkraft. Sen är jag inte stenrik nu och är alltid saker man inte har råd med och folk som är rikare och kan säga att pengarna underlättar en hel del.

Det negativa är att jag inte har samma morot längre, för nu när allt är bra och bekvämt har jag väldigt lite som tvingar mig att göra mer vilket gör att det istället känns som att jag bara ska njuta av tillvaron och det försöker jag, men som sagt är jag nog inte så bra på det

Jag förstår exakt hur du känner. Sen har mitt mående nått en sådan låg punkt att jag inte ens kommer ifrån huset längre. Kan inte förmå mig att göra någonting. Och klart att det inte underlättar att inte ha ätit på flera dagar. Och nu när jag inte klarar av att jobba på grund av mitt mående kommer ekonomin bli ännu sämre. Det blir en ond spiral av det hela. Och ångesten över att inte kunna ge barnen någon julklapp äter upp mig. Men jag har dumt nog intalat mig att människor som du, som ändå har pengar så att vardagen går runt, automatiskt mår mycket bättre än sådana som mig. Tack för att du gav mig en ögonöppnare.

Anonym (Godnatt) Trådstartaren

Idag 08:28

#34

Anonym (Depressed) skrev 2024-11-20 13:37:55 följande:

Jag förstår exakt hur du känner. Sen har mitt mående nått en sådan låg punkt att jag inte ens kommer ifrån huset längre. Kan inte förmå mig att göra någonting. Och klart att det inte underlättar att inte ha ätit på flera dagar. Och nu när jag inte klarar av att jobba på grund av mitt mående kommer ekonomin bli ännu sämre. Det blir en ond spiral av det hela. Och ångesten över att inte kunna ge barnen någon julklapp äter upp mig. Men jag har dumt nog intalat mig att människor som du, som ändå har pengar så att vardagen går runt, automatiskt mår mycket bättre än sådana som mig. Tack för att du gav mig en ögonöppnare.

Haha det var så lite antar jag, men oavsett så underlättar det såklart att inte ha en massa mörka moln som utöver måendet tynger ned. Hoppas att du hittar något som tar dig framåt och att du eventuellt kan använda det obehag du känner till att så småningom få lite energi till att börja bocka av grejer som står i vägen för t.ex. din ekonomi.

Önskar dig all lycka till och för egen del får jag också fortsätta försöka, har kommit en del bra tips här i tråden så bara till att försöka applicera och prova dem

Vad är ens livet egentligen?

INNEHÅLL