• Soryu

    Vad är ens livet egentligen?

    Svar från mitt perspektiv som psykiater:

    Du verkar vara en person med goda resurser - inte bara i termer av goda materiella betingelser och, som det verkar, ett stabilt socialt nätverk utan gissningsvis är du också intelligent, socialt kompetent och har en god kapacitet att klara av livets olika belastningsfaktorer. Trots detta mår du dåligt, men du absolut inte ensam om att må dåligt trots att du verkar ha alla bitar på plats i livet.

    Jag tror att du skulle kunna ha utmärkt effekt av att gå i terapi hos en bra psykoterapeut för du verkar ha alla förutsättningar för att kunna få ut mycket av terapi. Kanske behöver du stöd i hur du ska kunna stanna upp och uppskatta det du har i högre grad, eller få hjälp att hitta mål med livet som känns mer meningsfulla och relevanta för dig, eller kanske bearbeta någon gammal sorg kring förlorad familj, men en duktig terapeut kan hjälpa dig med detta.

    Det finns förstås också en möjlighet att du helt enkelt har en mer eller mindre biologiskt grundad dysterhet. Vi är alla lite olika i det avseendet, där vissa av naturen är mer nedstämda och andra är mer bekymmerslösa. Sannolikt finns det en evolutionär grund till att vi är olika i detta avseende, men oavsett anledning kan det gå att må bättre. En terapeut kan även i detta fall hjälpa dig att hitta strategier för att förbättra ditt mående som du kanske inte tänkt på själv, och om det inte funkar finns det en möjlighet att behandling med ett antidepressivt läkemedel kan dämpa de värsta känslorna av meningslöshet.

    Det måste förstås också sägas att om du börjar fundera kring att kan inte längre vilja leva bör du uppsöka vård så snart som möjligt.

  • Soryu
    Anonym (Godnatt) skrev 2024-11-18 14:42:24 följande:
    Har faktiskt gjort det vid ett tillfälle och gick de 25 gångerna. Men det var hela tiden en koppling till relationen till min pappa och att han varit väldigt frånvarande i sina resor med jobb och att han drev eget. Jag lever på ett liknande sätt men driver inte eget och gör det lilla extra för att få med familjen i den bilden med. Men ville gå djupare än så och blev mest nedstämd över att gå dit, prata om allt och öppna upp utrymmen och minnen jag inte tänkt på för att sedan inte lösa något. Lite av ett "här ta lite skit, och lycka till med det nu"
    Du skulle kunna prova med en annan terapeut som kanske har en annan inriktning. Det där är ju ganska personberoende, och det kan vara väl värt att prova olika terapeuter. Man kan ju också betala själv för att få mer valmöjligheter, och det bör du väl ha råd med.
  • Soryu
    TvillingmammaVästgöte skrev 2024-11-18 16:57:53 följande:
    Jag vågade inte nämna kristendom, men jag har också känt mig vilsen i många år och har gått hos flera psykologer och terapeuter. Både via regionen och privat. Men inget har hjälp mig så mycket som att gå regelbundet till kyrkan. Det har jag börjat med sen ett drygt år tillbaka och det har förändrat mitt liv så mycket. Med hjälp av Jesus ord har jag lärt mig att förlåta, både mig själv och andra. Därigenom har jag fått mycket bättre relationer till familj och vänner. Relationer till andra är det allra viktigaste i livet. Har jag kommit fram till. Pengar har jag jagat och pengar har jag. Mem pengar.är inte det som ger lycka , när man uppnått basbehoven och har viss ekonomisk trygghet, det är relationer, medmänsklighet, medkänsla och kärlek. 
    Fint! Jag är själv obotlig ateist, men ibland önskar jag att jag kunde förskriva lite religion åt mina patienter för jag tror att många hade kunnat få hjälp av det.
  • Soryu
    Anonym (T) skrev 2024-11-18 16:30:07 följande:
    Ja man bör ta privat om man kan. De allra flesta inom landstinget är värdelösa. De har tidspress pga långa köer och vill bara köra igenom behandlingen så tidseffektivt som möjligt utan att tänka på vad personen faktiskt behöver
    Tycker det är väldigt hårt (och också okunnigt) att säga att de flesta inom landstinget är värdelösa. De flesta, i min erfarenhet, är seriösa och bra personer som vill sina patienter väl, men tyvärr är många problem svåra att komma åt även med 25 sessioner och den yttre begränsningen gör ju att terapeuterna tvingas anpassa sig.
  • Soryu
    Anonym (T) skrev 2024-11-18 18:18:57 följande:
    Då är det jag som haft otur. Har påbörjat flera gånger men tvingats avsluta för att de stressat mig och de har varit tydliga med att jag tog framsteg för långsamt. Trots att jag alltid gjorde mitt bästa. De har nämnt att det är lång kö flera gånger och då känner man sig stressad och obetydlig. Även inom psykiatrin där man har fler sessioner så har de stressat. 
    Verkar som att du har haft lite otur med vem du har träffat.
Svar på tråden Vad är ens livet egentligen?