Anonym (ts) skrev 2024-11-16 22:35:09 följande:
Nja, det skulle jag inte vilja säga. Det finns fortfarande många böcker som innehåller hat mot HBTQ personer. Som driver om bögar, som beskriver hur tjejer kan man inte leka med för att dom är bara fnissiga eller så gråter dom bara för allt eller liknande beskrivningar. Eller hur man driver om tjocka personer Och hånar den tjocka tanten. Dessa böcker existerar. Men typ Pettson och Findus som du tar upp och dom jag har färskt i minnet tycker jag inte har något problematiskt skrivet. De är humoristiskt skrivna både för vuxna och barn. Och dessa har inte skämt som är bögskämt eller liknande utan bara knasiga saker som jag har svårt att se att man ens i framtiden kommer vara upprörd över.
Men vilka klassiska barnböcker tänker du på egentligen som är homofoba och drar nedlåtande bögskämt? Jag ifrågasätter inte, men kan inte komma på några trots att jag mest läser klassiker för mitt barn.
Lennart Hellsings Sjörövarbok håller jag med om att den är chockerande då den innehåller våld, de super, går på bordell och har n-ordet. Jag har dock läst den ändå för mitt barn. I tre-årsåldern älskade han den trots att den har mycket svåra ord men rytmen i texten gör den så bra för högläsning. Tror att Hellsing jobbade just med det, med att barnen ska få speåket rytm och melodi. Att de är våldsamma har vi pratat om, i tre-årsåldern mest på nivån att så får man ju inte göra, och senare varför en del människor använder våld och rövar. Att de går på bordell går barnet helt förbi och jag har ännu inte berört ämnet.
Trots att jag är båda feminist och lesbisk (barnet har alltså två mammor) så har jag inte haft något behov av att sålla bort böcker, och då läser jag som sagt mest klassiker. Men det kan vara lämpligt att prata med barnet om innehållet, båda för att utveckla ordförrådet och läsförståelsen men också för att prata om rätt och fel. Stöter man på rasism eller sexism så är det ju en utmärkt öppning för att prata om människors lika värde och att stå upp för rättigheter. Beter sig någon i boken dumt så pratar man om rätt eller fel. Man kan också prata om hur världen såg ut förr och vilken tur att det inte är så längre.
Så några klassiska favoiter för mitt barn:
Alfons Åberg
Pippi Långstrump och Emil
Lilla Anna och Långa Farbrorn
Den vilda bebin
Alla Lennart Hellsings böcker
Alla Jan Lööfs böcker (Sagan om det röda äpplet och Skrotnisse tex)
Sagan on någon
Sagan om den lilla farbrorn
Vad tror du hände sen? Och Vem ska trösta knyttet?
Loranga, Mazarin och Dartanjang
Bella och Gustav och När Gustav inte ville gå och lägga sig
Äldre Bamse som skrevs av Rune Andreasson (mycket bättre historier och moral jämfört med nutidens)
Och efter förskoleålder:
Ronja, Bröderna Lejonhjärta och Mio min Mio
Gustav Grodslukare och Gummitarzan
Folk och rövare från Kamomilla stad
Ture Sventon
Nils Holgersson
Trollkarlen från Oz
Allice i underlandet
Nötknäpparen
Bröderna Grimm
H C Andersen
Böcker om nordisk, grekisk och egyptisk mytologi
Sen har mitt barn älskay Barnens bästa Bibel. Åter igen får man prata om innehållet. Vi är inte troende men dels har Bibeln väldigt mycket spännande äventyr, dels tillhör det allmänbildning och kunturarv. När barnet frågar om det är sant så svarar vi bara att enndel människor tror det, en del inte, precis som man förr i tiden trodde på asagudarna och de gamla grekerna på sina gudar.
Är det bara enstaka ord i en bok aom är problebatiska så kan man bara hoppa över dem och såga ett mer låmpligt ord. När barnet kan läsa själv så är hen också stor nog att prata om varför man inte ska säga vissa ord.