Mitt ena barn rädd hemma hos mig

Vill undvika spekulationer från personer som bara är ute efter att vara taskiga utan anledning.
Har mina barn varannan vecka. Yngsta barnet pratar ofta om att han inte vill till pappan för att han tex inte lyssnar. Men ändå så berättar han för mig att han är mer rädd här. Att han om han tex råkat se något läskigt på tv kan tänka på det och vara rädd när han tex ska sova. Men hos pappa inte är det.
Jag känner mig så orolig över att det är något jag inte gör rätt.
Jag vet att jag pejlar in barnen och är noga med att ge omtanke, rutiner, mysiga middagar och fredagsmyset. Inreder och gör det extra mysmys ja ni vet.
Pappan är också en sån som gör hemmet trevligt men skitigare och mindre.

Han är mer stressad och inte så lyhörd men enligt barnen. Men något är det jag missar. 
Och ändå är det med mig han vill berätta allt som tynger och saknar när han är hos pappan. 

Kan lägga till att jag är en sån förälder som aldrig berättar för mina barn om mina egna personliga grejer. Vill att dom ska ha all trygghet.

Mammor kan vara mycket bättre.  Jag har inte sagt att pappor är bättre, det sa ju inte sonen heller, han säger att han hellre är hos mamman. 

Jag har absolut inte sagt att pappor ör böttre men de kan upplevas som tryggare pga sin fysiska styrka.
Om denna fysiska styrka vänds mot familjen kan det naturligtvis bli mer otryggt, det är ju inte helt ovanligt, 

Samtidigt är jag den som kan karate, är stark och bygger ihop möbler samt inte ett dugg rädd för att ta i.
Har nog en lika stor inverkan på barnen när det gäller vem som kan jaga bort monster. Pappan är ganska kort, stark är han men gråter mer än mig. Mina barn har tyvärr aldrig sett mig gråta. Jag skriver tyvärr pga att jag vet att det är bra för barnen att se att föräldrar också kan få gråta.