Mitt ena barn rädd hemma hos mig

Ok, du är stark. Jag förstår inte varför det är så känsligt att säga till en ensamstående mamma att pappor generellt är fysiskt starkare? Det handlar bara ju om enkel biologi, män har  helt enkelt bättre fysiska förutsättningar än kvinnor. Om din exmake hade tränat karate hade han varit starkare än du är. Det är ju inget kontroversiellt påstående, du behöver inte ta illa vid dig.

Låter som barnet är trygg med sin far men har tråkigt eftersom pappa inte lyssnar. Inte lika trygg men det är roligare och gladare hos dig. Jag tror det enkelt kan förklaras med att pappa är en han och det kan ge en viss trygghetskänsla. Det är då inget du kan göra något åt, men barnet kommer växa ifrån det.

Låter som att du och pappan kompletterar varandra ganska bra faktiskt (personlighetsmässigt) trots att ni inte är tillsammans.

Själv har ja en dottern som tycker de e mycket roligare med mamman, mycke mysigare där men hon kan inte sätta fingret på vad de kan va som gör att de,
Men har kännt att hon inte vill dela lika mycket med mig ,
Ja tror att killar ser lite mer upp å är tryggar med pappa å tvärtom.
Tror inte de finns rätt å fel man får va den bästa föräldern man kan finnas där så barnen känner trygghet !

Det är inte en tävling.

Fråga istället ditt barn hur hen kan bli tryggare. Det behöver ju inte vara nåt du gör fel, men kanske att det är mindre belysning eller ett knasigt träd hos dig. Eller att det behövs en nattlampa. Osv.

Allt mysmys i en stor bostad skapar kanske fler gömställen för onda saker att vara rädd för, och mer tid for TV etc och eftertanke betyder mer tankar. Att ett barn är lite rädd efter att sett vissa saker på TV är väl helt normalt. Om de inte ser så mycket TV hos pappan utan det är mer fart och fläng kan ju betyda att barnen är tröttare och tankarna inte kommer när det är dags att ta det lugnt och t ex sova.

Tror du inte att han säger samma sak till pappan när han är där? Så är det för oss i alla fall när det är min vecka vill dom inte åka från pappan och tvärtom när det är pappans vecka. Det låter inte som något allvarligt men viktigt såklart och lyssna på barnet. Låt honom inte titta på läskiga saker på Tvn. 

Min första tanke är att det handlar om bostaden och miljön runtomkring, snarare än föräldrarnas egenskaper.

Granntanten låter ju som en typisk sådan grej som kan göra att det känns otryggt. En annan sak är att tänka på vad man ser, hör och känner när man ligger i sängen på kvällen. Konstiga skuggor? En svart fönsterruta? Ljudet av grannar som kommer och går? Ett stort rum där man ligger ensam? Främmande lukt som sitter kvar i väggarna från de som bott där tidigare? Det kan vara en massa olika saker som är svåra att helt sätta fingret på.

Mina barn var ibland rädda på natten, när de vaknade av någon mardröm och då komde in till vår säng och fick sova där, ända upp i tio till elvaårsåldern tror jag. Du kan ju säga att han kan komma över till dig om han tycker det är otäckt. Men det kanske han redan gör? 

Ganska enkelt, ditt barn känner sig tryggare hon sin pappa för han är försvarar familjen mot faror.  Visst mammor är jätteduktiga att göra det mysigt och kramas men vad gör dom om det bryter sig in någon på natten. Där har du svaret.