Hur ser er bild ut av en lyckad 35 åring?

Är lyckligt gift med en bra man, har jobb eller åtminstone har hennes man det. Ser yngre ut än hon är och är vältränad och snygg.

* Snygg.

* Smal.

* Frisk både psykiskt och fysiskt.

* Bra universitetsutbildning.

* Världsberömd artist/skådis/konstnär/forskare/författare/entreprenör eller liknande. 

* Älskad av både anhöriga och fans.

* Lyckligt gift sedan 15 år med sin första partner som är mycket attraktiv också.

* Minst 3 väluppfostrade barn.

* Närvarande, bra förälder.

* Rik.

* Inga skulder.

* Stort fint hus.

* Körkort.

* Odömd.

* Aldrig använt droger.

* Tobaksfri och alltid varit.

* Inga riskbeteenden kring alkohol och aldrig haft.

* En trevlig, snäll, empatisk, bra person.

Fast att ha många miljoner, eller stora utdelningar är väl inte ett vanligt liv?

På vilket sätt innebär en mångårig utbildning ett ovanligt liv?

Jag vill förtydliga att jag nödvändigtvis inte motsätter mig det du säger, jag är mer intresserad av varför en lång studietid sedan automatiskt innebär att man är lyckad? Är det att man kan ha högre lön än genomsnittet, att man har mer kunskap eller lättare att få maktposition? Jag menar bara att jag inte kan se en direkt koppling till att vara lyckad förrän eventuellt mål resulterar i att vara lyckad. Du kan ju i praktiken misslyckas med allt, hur lång utbildning du än har

Kanske en en egen familj eller bra kontakt med sin släkt.

Jag anser att en lyckad människa är någon som har långsiktiga mål att skaffa både kunskap och förutsättningar att göra skillnad på riktigt för många människor.

I min värld är inte egoistiska mål måttet att använda för att beskriva en lyckad människa.

Sedan kan man kanske argumentera för att detta kan vara görbart även utan riktigt lång och dedikerad utbildning, men då är möjligheterna så små att de får anses vara försumbara.

  Precis, kan inte tänka mig något mer osäkert hos en människa. Än att bry sig om högst materiella saker. Å andra sidan är det väl just sådant osäkra människor sysslar med.

Dom lyckligaste och nöjdaste är för upptagna med att leva sitt liv. Än att bry sig vad andra tycker.  Har en bild av att dessa fastnat i högstadiet/gymnasiet mentalt. 

Nu när jag är 50 + så anser jag att en lyckad 35-åring är någon som vågar följa sitt hjärta, som inte gör vad man borde utan vad man vill oavsett om det handlar om barn, partner, utbildning eller boende.

När jag var 35 år var det utbildning, stabil ekonomi, hyggligt utseende, sambo och många vänner.

Lyckad är den som lever det liv som ger lugn inombords!

 För mig kan det se väldigt olika ut men att grunden är att individen är nöjd själv, befinner sig på den plats den vill vara och känner sig lugn och harmonisk med sin livssituation. Om det sedan är i partnerskap eller som singel, hyresrätt eller villa, akademiskt bevandrad eller mer praktiskt arbete har jag nog ingen bild av när jag föreställer mig en lyckad person.

Jo jag valde det dekadenta spåret runt 50 och har faktiskt jäkligt roligt. 
Samtidigt som jag blev befordrad på jobbet.

Har möjligen kollat för mycket på Mad Men.

Jag tänker att bara att den är lycklig. Den kan bo i en van och resa runt jorden eller bo i en villa och ha familj. Jag tycker man är lyckad om man gör det man vill i livet.

Många utopier som beskrivs ovan. Jag tycker man är lyckad om man levt livet, njutit av det utan destruktiva överdrifter? Om man är genuint lycklig och har ett stort skyddsnät med nära och kära... Om man har en sund ekonomi som tillåter att ens drömmar förverkligas i jämt tempo.. Om man har ett jobb där man har inflytande och är väl ansedd, gärna i ett samhällsnyttigt område. och om man har en passion eller hobby och bra fysisk hälsa.

Någon som är nöjd med sitt liv och sin tillvaro. Vad denna tjänar eller hur den bor är ointressant. Om man är nöjd med tillvaron är man lyckad och lider inte av avundsjuka vs andra som kanske jagar mera status.