Barn som sover borta.

Varför kan du inte acceptera att andra kan behöva mer återhämtning än vad du behöver?

Ts, du tänker helt rätt - för att barnen ska må bra, behöver ni föräldrar må bra. Jag tror det är nyttigt för barn att kunna känna sig trygga utan föräldras närhet exakt jämt. Visst, om barnen är väldigt otrygga/sköra av sig är det ju annorlunda. Men dina söner har varandra och verkar inte vara onormalt otrygga/skilda behov. Jag tror det är bra att lära sina barn att kunna vara trygga utan föräldrar i förberedande syfte tex förskola, om nåt händer med föräldrarna osv. 

Vill bara säga att vi lämnat bort vår som sen han var typ 6 månader till mormor och morfar. Över natten alltså. Varför? För att dom ville det. Sonen är idag 14 år och har den bästa relationen med dom. Frågar fortfarande ibland efter att sova där för det är mysigt. 

Vi har gjort olika med våra barn då det är några år emellan. Vår minsta har vi aldrig lämnat bort och det tror jag är till nackdel för honom faktiskt. De första två var mer avslappnade med att börja på förskola med mera. Den minsta vill helst ha både mamma och pappa jämt. Jag tror att det är bra för barn att få vara med andra vuxna också, även över natten. Allt måste inte vara så knutet till bara föräldrarna utan det kan finnas flera andra vuxna som står nära och bidrar till att barnen utvecklas och får en fin barndom.

Det handlar inte om stolthet utan om omtanke av sitt barn. Om barnet uttryckligen säger att det inte vill åka och sova borta så väljer man barnet före sig själv om man är en vettig förälder och hur trött man än må vara på barnet för tillfället. 

Ett barn är inte moget för att vara chef. Om barnet aldrig vill åka iväg, ska det alltid få stanna hemma då? 

Hur ska barnet kunna öva på olika känslor och situationer? Det är väl jätteviktigt att få känna på att känslan att "jag vågade, det gick bra, det var inte så farligt, jag kan!".

Det är vårt jobb som föräldrar att guida barnen i livet, det gör vi inte genom att göra allt de omedelbart vill hela tiden, då utvecklas de inte. 

Din man ville kn*lla ifred, eller..?

En sak som alltid fascinerar mig i liknande trådar, är behovet av att trycka ner andra. Varför gör ni så? Varför behöver ni berätta att andra är dåliga, för att de gör på annat sätt än hur ni gör? 

Kan ni inte bara vara trygga i ert eget beslut? Är ni inte trygga i era beslut? Eller är ni så osäkra på er själva, att ni behöver den bekräftelse som det ger när ni trycker till andra, när ni själva tänker att ni framstår som bättre? 

Jag skulle aldrig tvinga mitt barn till något men det betyder inte att barnet får bestämma allt.

Vi får helt enkelt enas om att inte vara överens i den här frågan. Människor tycker olika och gör vad de själva anser är bäst för deras barn och inget är mer rätt eller fel. 

Så små barn vet inte vad de vill. TS har redan skrivit att det fungerade bra. Hade det inte fungerat hade ju barnvakterna ringt. 

En ettåring kan inte tänka så avancerade tankar. 

Med det sagt skulle jag personligen inte kunna lämna bort mina småttingar mot deras vilja av de skäl som angivits i ts. 

Alla gör dock som de vill och de dör inte av att vara borta en natt.