Endel föräldrar

Känner exakt samma. Funderar också på det ibland, varför en del skaffat barn man inte vill engagera sig i. 

Upplever samma. Märker stor skillnad på andra föräldrar 

Tre tummar ner, varför ? Eller känner sig någon träffad ?

Se där , två andra som känner samma iaf. 

Finns olika sätt att engagera sig i sina barn. Som att vara närvarande känslomässigt, lära barnen sätta ord på sina känslor och bekräfta att det är okej att känna.

Sen finns det dom som har skapat ett fullspäckat schema för sitt barn redan vid 1 års ålder med gymnastik och simning, innebandy m.m

Som hämtar och lämnar och roddar med aktiviteter, utflyktsmat och liknande. Men som aldrig är känslomässigt närvarande utan det är praktiskt man närvarar. Man kör bilen, brer mackan. Men man ger aldrig tröst, läser en saga och bara myser.

Detta brukar skilja sig och den person som ger en kram, tröst kanske inte gör allt det där andra?. Så sitt du på dina höga hästar och titta ner på alla andra. 

En del kanske har vitigare prioriteringar och utmaningar i sina liv och i kaoset råkar glomma bort ett främmande barns forälders halloweenfestdatum?

De beskrev just min uppväxt. Aktiviteter 16 timmar om dagen 7 dagar i veckan 12 månader om året, jag fick också massor av dyra presenter, oftast kopplade till dessa aktiviteter, men aldrig en kram, eller en fråga om hur jag mådde, eller ett ord om att jag kunde komma till mina föräldrar om jag ville eller behövde något, det var bara att hantera känslorna och stressen med ortorexi och annat mer eller mindre skadligt. Men mina föräldrar kan i alla fall stoltsera med allt deras barn gjorde och visa upp alla medaljer och pokaler.

Ja, utåt sätt var dom ju otroligt engagerade?. men kanske ändå inte var just det du behövde. 

Bara less på denna trådtrend.

Jag upplever tvärtom att de flesta föräldrar är engagerade i sina barn. Vissa är ju väldigt duktiga om man säger så och driver på en massa saker som kakförsäljning och har alltid koll på alla datum med mera. Man kan vara engagerad i sitt barn på olika sätt. Jag gör mitt bästa med både att finnas där och att vara en kärleksfull förälder samtidigt som jag har koll på aktiviteter, kalas, skola med mera, men det är klart att det inte alltid blir som man tänkt sig och att man missar något i vardagsstressen. Det bästa är nog ändå att inte döma andra människor utifrån vad man ser på ytan. Det kan även finnas sjukdom och annat som man inte känner till.