Endel föräldrar

Har en vän som skriker och härjar med sina, säger hur feg hon är som inte vågar simma tex. När jag träffat henne vill hon så gärna bada med mig istället. 

Undra varför 

Verkar som många kände sig träffade här, med tanke på hur mycket ni går i försvar..

Svara på en inbjudan kan man göra om man inte har något handikapp eller liknande. 

Ja, det finns många föräldrar som med ord säger hur mycket de älskar sina barn men aldrig gör ett jota för dem eller med dem. Människor utan utbrändhet och andra problem. De har bara ingen lust. 

Tja, för att människor är olika.
Inte heller säger detta något om hur bra förälder man är, men möjligen något om hur strukturerad man är som person. 

Att svara på ett sms kan ju tyckas enkelt. Å andra sidan så har det gått till flera föräldrar kan det bli missförstånd att den andre svarat - och det kan glömmas. Har nog hänt de flesta.

Jag är rätt övertygad om att vissa ansåg mig oengagerad när yngsta gick förskoleklass och lågstadiet. 

Vi har fyra barn med två år mellan varje och när barnen var typ 6,8,10,12 så var det ju rätt mycket logistik. Ingen som tog sig dit de skulle själv. Alla hade träningar, jag var tränare i en idrott o s v.

Så när det då kom kompisars föräldrar från skolan och ville styra upp lek för barnen var jag alldeles måttligt intresserad för min dotter hade gott om vänner på gatan som krävde absolut noll engagemang från min sida och hon var helt nöjd med det. Visst tyckte hon det var ok att leka med andra också men hon efterfrågade det inte och det ställde till tjorv för oss. Bjöd de med mitt barn på något fick hon åka om hon ville men det fanns inte nödvändigtvis möjlighet att bjuda tillbaka.

Visst fick hon ta hem kompisar ibland men även det ställde ju till det för jag kunde behöva åka iväg och skjutsa eller hämta ett syskon lite snabbt och medans jag visste att min egen 6-åring inte var ett problem att lämna med 10 eller 12-åringen i 15 minuter så är det ju inte givet att andras ungar är ok med att vara själva den tiden (eller nog pålitliga).

Jag hade vid det laget också utvecklat ett totalt ointresse för att småprata med andra föräldrar i kapprummet vid hämtning. Med äldsta var jag rätt social och pratade gärna en stund och med yngsta kände jag ett otroligt ointresse för andra föräldrar. Sånt kan också ändras med tiden.