Hatar människor

Hej TS,

Jag är precis likadan. Jag är dessutom introvert. Jag arbetar och har ett ganska socialt jobb. Det är inga problem. Men privat, tycker jag bäst om att vara på egen hand. För mig själv. Jag är kvinna, och det verkar dessutom vara mer ovanligt än hos män.

Jag är även frivilligt barnfri, och slutade dejta runt 36. Jag är 41 idag. Jag mår oförskämt bra. Och upplever ingen stress. Mitt psykiska mående har aldrig varit bättre. Jag använder inte sociala medier sådant heller. Vilket jag tror bidragit till ett mer inre lugn. Jag tycker människor tyvärr har förändrats till det sämre och värre. Väldigt väldigt mycket fokus på utseende, yta och pengar och status. Då jag inte har något större intresse av sådant. Tröttnar jag relativt fort. Personligen fick jag nog, tror jag. Men jag har alltid varit någon som klarat mig väldigt bra på egen hand , från en väldigt tidig ålder. 

Skulle inte säga att jag hatar människor, men jag har inte ett behov av dom på samma sätt som många andra. Är man van att klara av saker på egen hand. Tappar det sitt syfte. Det är ingenting jag känner att jag saknar heller. 

Istället för hat och negativa känslor. Försök fokusera på  det bra. Som i mitt fall, hur bra jag mår och och vilken tur jag har som slipper en massa stress och annat negativt som kommer med människor. 
 
Jag är inte ens rädd för kriget, men det är väl som det sägs. Att dom som inte har något att förlora. Sällan är rädda. Det är en annan sak jag är tacksam över. Att jag inte har någon familj eller något som står mig kärt . Man blir alldeles för sårbar, för inte tala om hur oron enbart kan göra dig sjuk. Om det blir krig. Tänker jag sköta mig själv. Jag tänker inte ingå i några andra grupperingar med folk. Eller män som ser sin chans att få komma nära kvinnor. Bars för att alla ska bli så hjälpsamma och enade. Det är ren falskhet. I ett land som spottar på sina egna, de sjuka, arbetslösa, funktionshindrade etc 

Jag förstår dig, men istället för hat. Har jag valt att helt vända ryggen åt människor. Dett är det bästa jag gjort. Att vara så totalt oberoende på ett privat plan. Är helt underbart:)

 Du är definitivt inte introvert haha. Då är man inte så där social och undviker stora grupper.

För oss som faktiskt är det, sluta genast med att sprida desinformation om tillståndet. Det blir rätt pinsamt när man märker att du inte ens vet innebörden av vad det innebär.

Du tolkar mina inlägg så som de passar dig.

Du tolkar mina inlägg så som de passar dig.
Introvert för mig innebär att jag inte har behov av att hävda mig eller höras och synas. Att umgås med trevliga vänner/ungdomar i mindre grupp är jobbigt men ger mycket tillbaka. Dessutom är det oftast utomhus i avkopplande miljö.
Puss o kram

En psykolog forklarar:

'introverta personer får återhämtning och energi i avskildhet från andra. De har inte ett lika stort behov av umgänge som personer som lutar mer åt att vara extroverta.

? Att vara introvert är dock inte samma sak som att vara blyg, socialt hämmad eller att avsky att umgås med andra människor. Detta är enbart vanliga myter. Många introverta uppskattar socialt umgänge, är socialt kompetenta och duktiga på att navigera i sociala situationer.'

www.livsstil.se/halsa/mental-halsa/a/9KqXwW/ar-du-introvert-psykologen-guidar

Ibland känner jag likadant speciellt idag med alla dessa PK människor och denna vidriga wokekultur med alla dessa ?könlösa? batikhäxor..usch!!

Personerna du har runtomkring dig på arbetet är INTE dina vänner. 

Man ska undvika dem på sin fritid. Att blanda fritid och arbete med kollegor kan bli fel.  

Det finns alla möjliga typer på en arbetsplats. 

ofta har de åsikter om varandra om chefer och om företaget. 

Givetvis om dig/mig också. 

jag vill inte inte umgås lära känna kollegorna.  Dessutom arbetar jag på ett bemanningsföretag och byter uppdrag ibland. 

Jag är 57 år. Särbo. 3vuxna barn. 

jag vill inte umgås med andra människor. 

har några få vänner som jag känt sedan ungdomsåren. Samt någon jag arbetat med som varit min kollega. 

det räcker. 

på min lediga tid umgås jag med min särbo vänner eller är för mig själv. 

min särbo har också behov av att vara ensam bland. 

vi bor grannar.  Vi hörs av varje dag. 

jag har slutat tycka om människor fester och aktiviteter med kollegor. 

Jag vet att de inte är mina vänner. Därför håller jag hårt på jobb och det personliga. Utöver det har jag som sagt inte så många vänner och de flesta bor inte här i stan. Jag vet inte om jag vill träffa någon då jag är van att leva ensam.

Håller med. Djur är enklare att umgås med och definitivt enklare att gilla. 

Men du har väl inget jobb? Eller har du kvar vänner från en tidigare arbetsplats?

Måste säga LOL, seriöst hahah

Freddie har dv. 

Freddie har dv.

Jag är likadan, vill hellre umgås med djur. Nu när jag är äldre, och får frågan om jag ångrar något, så är det att jag hela tiden tog hänsyn till andra. Jag har alltid varit känslig och konflikträdd, vilket har gjort mig till någon som de gärna kritiserade. Jag ångrar att jag gav dem uppmärksamhet och var vänlig även om de behandlade mig illa. Om jag fick leva om mitt skulle jag bara umgås med dem som jag vill. Och jag bestämmer själv om jag vill vara ifred, det har andra inte med att göra. 

Folk kommer och går genom hela livet, så varför ska man behöva umgås om man inte vill? På alla mina arbetsplatser har jag upplevt så mycket skvaller och skitprat så fort någon gick ut ur rummet. Det finns så få människor som verkligen vill en väl, och som är renhjärtade. Så vill du inte umgås med folk så har jag all förståelse.