Kan jag säga ifrån till svärmor?

Det är din man som ska prata med sin mamma.
Han får säga till henne att du vill föra din egen talan när ni är bland folk. Tex att berätta om dig själv.

Det ÄR irriterande när man inte får föra sin egen talan utan det är en annan person som oombedd gör sig till talesperson. Men hallå, jag står faktiskt här!

Jag blir verkligen så förbannad att det nästan brinner i proppskåpet när det händer. Som igår när vi var och handlade och hon frågade expediten om hjälp med en tröja och jag hörde henne fråga var svärmor är ifrån och hon svarade. Jag var inte ens i närheten men sen när jag gick förbi några minuter senare utan en tanke på att stanna så stoppade hon mig enkom för att säga att jag är hennes svärdotter och är ifrån land XX. Varför i helvete då?! Expediten frågade inte, ville säkert inte ens veta och jag har ingen orsak att bli presenterad för henne. Det är ingen middagsbjudning med hennes goda vänner!

Självklart ska du berätta hur du känner och be henne sluta.

Hon är gammal men inte dement säger du.

Hur gammal, det kan ha betydelse?

Det är lättare att ge råd om man vet detta.

Men hur? Hon kommer bara att svara "Men vaaadååå? Vad göööör det? Du ska inte vara så paranoid" eller något sånt. Vad hon än svarar så kommer hon att få det till att jag är galen och överreagerar och hon inte gör något fel.Runt 80 år men hon har hållit på så här sen hon var 60-nånting.

En till sak som retar mig nu när jag ändå är igång haha är att hon alltid ska säga mitt namn. Även när det bara är vi två och inte finns någon anledning att säga det. Det är ju skillnad om man vill påkalla någons uppmärksamhet bland 10 andra personer men här är det liksom; Carolina, vad ska du beställa för mat? Carolina, vad tycker du om den här tröjan? Carolina, var har du köpt den där handväskan? Carolina, vad tycker du om vädret idag? Carolina, tittade du på OS i slalom?

Det här gör hon både när vi är ensamma och framför främlingar. Jag vet inte varför jag retar mig på det men det gör jag hur det än är. Men inte lika mycket som på att hon ska berätta för alla var jag är "ifrån". Dessutom så vet jag inte om man kan säga att jag är ifrån landet jag växte upp i längre ens en gång när jag har bott längre i mitt andra land. Vid någon tidpunkt är man ju från där man bor sen länge och inte från där man växte upp.

Om man är ifrån Stockholm men har bott i Göteborg i 30 år så säger man ju inte att man är ifrån Stockholm. Det skulle man ju bara göra om någon frågar rakt ut var man växte upp eller om man diskuterar frågan djupare eller lär känna någon närmare så varför ska hon dra upp var jag är ifrån till verkligen alla vi träffar på?

Är det verkligen ett problem? Hur många nya människor träffar hon egentligen? Och du springer väl inte med henne till affären, polisen osv varje dag? 

Självklart är det inte hennes sak att säga det, men snacka om att göra en höna av en fjäder. 

Om det inte vore ett problem för mig så skulle jag väl inte skriva det? Det är inte upp till dig att avgöra vad jag gör "en höna av en fjäder" av.

Det händer ju varje gång vi träffas och går ut vilket oftast är en gång i veckan och då kanske vi äter på restaurang och går med henne på ett ärende hon måste uträtta och då är hon igång med var jag är ifrån till ett antal främlingar.

OK, vad vill du med tråden då? För du kan ju inte säga till henne, eftersom hon inte bryr sig om det. Så vad vill du ska hända, du verkar ju inte heller tycka att din man ska göra något, för då hade han väl redan gjort det? Du har haft det så här i 20 år skriver du. Och först nu börjar du fundera på om du ska säga något? 

Så om ingen lösning finns, varför lägga energi på detta? Den enda som mår dåligt av det är du. Jag tror ärligt talat att andra människor skiter i var du kommer ifrån. 

Jag skulle gissa att hon är imponerad och stolt över att du har assimilerats så väl, hon kanske vill berätta det och blir påmind varje gång någon frågar henne. Fråga henne varför och be henne sluta.

Fundera också över varför du blir stött. Är landet inte vänligt mot utlänningar? Känner du dig avslöjad? Kanske i kombination med förrådd, identifiera känslan är mitt råd

Jag sökte råd om hur jag ska säga till henne och vad hon kommer att svara. Då kan det vara bra att få råd om det.

Jag tycker verkligen att min man borde göra något och sa det senast till honom igår men han är ju typ rädd för sin morsa så det går inte så bra. Själv säger han otroligt sällan till någon var han växte upp och tycker att hon gör fel men "hon är ju sån och vad ska han göra åt det" är hans svar ungefär. Säger jag själv ifrån till henne så blir det bråk så jag har ett moment 22 här.

Funderar på att nästa gång säga till främlingen: Det är jag inte alls. Hon förväxlar mig med hans ex-fru.
Han har inte ens en ex-fru men hon kanske lägger av om jag får främlingarna att tro att hon är dement och det skulle dom absolut kunna göra pga hennes ålder. Det finns inget värre för henne tror jag än att folk ska tro att hon är gammal. (Fast det så klart är uppenbart att hon är det.)

Jag får känslan av att du lite skäms över att du inte är svensk, är det så? För det är iså fall verkligen inget att skämmas för, jag antar att Sverige är det land du bor i då du skriver på svenska men kan ju ha fel. Jag tror även att det kan vara som någon ovan skrev, hon är stolt helt enkelt.

En del människor, speciellt med invandrarbakgrund säger ofta ens namn flera gånger i samtal, jag vet inte varför men har varit med om det själv och jag tror inte att du hade brytt dig om det inte redan var så att du stör dig på svärmor.

Jag tror inte heller att det är värt att ta upp något, du kan väl säga till nästa gång kanske att du inte uppskattat det men om det här problemet har varit i 20 år så kan du inte räkna med att någon som är 80 ska ändra sig, hade du eller din man öppnat munnen när hon var 60 kanske det hade gjort någon skillnad men nu är det nog för sent.

Jag fattar att du stör dig eftersom du startat tråden men försök lägga energin på annat, jag säger det i all välmening, min mans farmor är 91 och det kommer ut allt möjligt konstigt ur hennes mun, ibland är det saker som jag kan bli riktigt arg för i stunden men oftast är det egentligen skitsaker som inte spelar någon större roll, hon kan ha någon åsikt om något som jag inte håller med om men det är liksom ingen idé att tjafsa emot

Jo men det är klart att du ska säga ifrån. Det här är dessutom en sak mellan er två, din kille behöver inte leka medlare som en del tycker.

Ok, här kommer en anledning till varför du stör dig på svärmor. Du och svärmor skaver alltså på varandra varje vecka? Det är inte många som vill träffa svärmor varje vecka.
Glesa ut dina träffar med svärmor. Hellre ses lite mer sällan än att starta en infekterad konflikt. Det räcker om din man hjälper sin mamma varje vecka.