• Anonym (Älskar min hund)

    Anmäld p ga djurhållning

    För 10 år sedan städade jag allting och skrev hej då breven. Tänkte avsluta mitt på nyårsnatten.


    Den 26:e dec. frågade en kompis mig av en slump om jag skulle följa med på en grej. Min första reaktion var Nej. Men så tänkte jag att 1 sista grej kan jag ändå göra. Den kvällen slutade med att några frågade om jag visste någon som ville ha en hund. Dom hade letat omkring men samtidigt redan bokat en tid för avlivning. Hunden var då ca 1-1,5 år gammal. 

    Jag försökte fråga runt bland facebook kontakter men fann ingen.

    Det slutade med att jag frågade en av personerna om hunden verkligen skulle avlivas på riktigt eller om det bara var något som dom sa. Men det var sant. Så jag tog hunden 2 dagar innan den skulle avlivas.

    Det var en problem hund som inte hade fått rätt uppfostran eller fått lära sig leka med andra hundar. Men vi klickade. Det blev jag och hunden. Alltid valt hunden framför precis allting annat, förutom måsten, som jobb. 

    Har mått jättedåligt över att hunden har fått vara ensam. Försökte med flera olika att betala för att de skulle vara hundvakter men alla utom 1 klarade av hen. Men sedan flyttade den kvinnan tillbaka till sitt hemland och jag har försökt återigen att finna nya hundvakter men har misslyckats. 


    Vi fick rutin på vardagen iallafall. Spenderade all tid jag kunde utomhus med hunden. T om kopplade fast den i mitt ben och sov ute när vi inte åkte inlines, spelade boll eller sprang i skogen. Och mitt arbetande har blivit hattigt då jag inte vill något hellre än att få vara med hunden. Har ändå klarat av att ha försäkring på den och uppsökt veterinär vid minst lilla.


    Sedan började jag arbeta som lastbilschaufför i förhoppning om att få ha med mig hunden. Men det fick jag inte utan endast CE chaufförerna fick ha med sig hund lät det i början. Så jag tog CE kortet enbart för att kunna få ha med mig hunden, men den enda tjänsten arbetet kunde erbjuda mig var en linje där hunden inte ens får vara kvar i hytten in på området hos vissa företag. Plus att dagarna skulle bli längre. Så jag var tvungen att tacka nej, för aldrig att jag skulle lämna hunden kopplad vid stängslet utanför olika företag. 


    Jag kollar efter annat arbete varje dag och skickat förfrågningar med önskan om att få ha med hunden när jag kör. Men får aldrig något svar tillbaka. 


    Jag fick en granne till att vara hundvakt, men han var motvillig och sedan sa han ifrån sig det fast jag erbjöd betalning. Han ville inte ta emo pengar då han inte ville känna sig tvingad till att rasta hunden varje dag. Och han sa "upp" sig en vacker dag ifrån ingenstans. 


    Vi flyttade t om till ett kollektiv 30 mil bort i förhoppning om att hunden inte skulle behöva vara ensam när jag arbetade. Fick kontakt med en människa som vi flyttade ihop med väldigt fort i utanför hemstaden, men personen brydde sig inte om hunden och riskerade dennes liv medvetet så var tvungen att göra slut.

    Det finns inga jobb som jag kan hitta där jag kan få ha med mig hunden. Jag är ensam. Har ingen familj. Hade inga vänner när jag tänkte avsluta mitt liv för 10 år sedan och har inga idag heller. 


    Jag vill inget annat än att få vara med min hund. Men vi har en rutin och det fungerar bra. Den mår inte dåligt av att inte bli rastad enligt lagen. Den är alltid glad när jag kommer hem. Börjar bli äldre nu men fortfarande pigg. 

    Och nu har någon granne anmält mig p ga djurhållningen.  


    Jag vet inte vad jag ska göra längre. 

    Utan hunden överlever jag inte. Och den överlever antagligen inte utan mig heller utan att någon skulle få för sig att avliva den. 

    Jag tog t om CE kortet för att kunna få ha med mig hunden. Inte ens det går att finna ett passande jobb inom. Sen både ser och hör man om att alla känner någon som kör lastbil och har med sig sin hund. Har t om kollat vad företagen heter som jag har stött på med hund i lastbilen och ringt dessa och frågat efter arbete, men ingen har något ledigt arbete. 


    Vad ska jag ta mig till???

  • Svar på tråden Anmäld p ga djurhållning
  • Anonym (Omöjligt att säga)
    Anonym (Älskar min hund) skrev 2024-10-27 13:01:17 följande:

    Jag svarar på de frågor jag vill svara på.

    Ras- Blandras

    Motion - vi är ute 3 gånger om dagen och nu när den har blivit äldre så är vi ute i dennes takt i ca 2-3 timmar / dag. Helger blir det längre.
    Det mentala - Vi leker med godisbollen, gömmer godis, låter den få utmaningar som den övervinner, ex öppna grinden utomhus, lägger leksak eller godisboll där den får arbeta lite för att få tag i. Även kastar ut på gräsmattan som den får leta efter.

    Koppel vs okopplad - Det beror på vart vi går. I stadsmiljö så drar den. I skogen så är det inga problem. Bäst går den som lös. Den lyssnar på varje kommando och den håller koll på mig samt jag på den. Men när jag vill koppla den så stannar den eller kommer till mig och jag kopplar den utan problem. Vi har ett eget språk med varandra. 

    Omsorg - Allt går bra, fast den ogillar bli klippt i klorna. (När den kom till mig så var 3 pulpor avklippta) Jag har själv aldrig klippt av en enda pulpa. Öronen får jag kontrollera och göra rena. Den hade öron infektion i båda öronen när den kom till mig. Så jag håller noga koll på öronen. 

    Duscha går bra. Den tycker inte om det så jättemycket men det går bra. Förra ägarnas förälder spolade med högt tryck vatten ner i öronen på den, därav som den är rädd för vatten. Men den är jätteduktig när jag duschar den med tanke på vad den har varit med om. 

    Foder - Den är allergisk. Försökte i början med säkert 5-7 olika sorters foder och 2 gånger har veterinärer tryckt på mig det absolut bästa fodret för hundar med allergi. Den är t om allergisk mot dessa foder. Det ända som fungerar är Doggy.
    Den får mat 2 ggr / dag. Lite mindre på morgonen då den får desto mer under eftermiddag och kvällen. Rent vatten finns självklart alltid tillgängligt. Och självklart är skålarna även de rena! 


    Allergierna har visat sig genom röda ljumskar, illa luktande öron i första hand samt även att den har fått svårt att rapa och då mått illa och dreglat tills man lyckas få den att rapa. SÅ jag håller mig till doggyn då jag vet att det funkar. Försökte även ge den tillskott av alger, dvs Kelp ifrån djurapoteket. Den fick halva dosen av vad som rekommenderades i samband med mat och spydde upp all mat därefter. Så jag har 1 kg Kelp över om någon skulle vara intresserad.

    Godis - Hunden får bara leversnittar och kyckling som jag har kokat själv. 
    Kyckling pinnarna fick den typ urinvägs infektion av, eller åtminstone hade svårt att hålla tätt. Så dom fick jag sluta med. Dentastix får hon 1 varje kväll. Dock kan den få svårt att rapa till efter det med ibland. Oftast går det jättebra, men så plötsligt händer det. 

    Inga problem både att ge hunden samt ta ifrån den mat / dentastix / godisboll
    Ben får den inte tyvärr. Den valde själv ut ett älg ben i butik som den sedan inte rörde hemma. Den fick lammben direkt ifrån en slaktare men då kraschade magen totalt. Grisöra lika dant svårt att rapa till.

    Jag kan ställa min mat bredvid den och gå därifrån om jag vill, den rör inte min mat överhuvudtaget får den vet att den alltid får något gott när jag ätit klart.


    Hunden är ensam när jag arbetar. har tjatat på arbetet om att jag vill kunna ha med mig hunden. Det fanns en körning som hade passat perfekt som skulle bli ledig som jag blev lovad om jag bara tog E kortet, så jag tog det körkortet på rekord tid, allt för att få ha med mig hunden, men så gav dom bort den körningen till annat håll ändå.

    Vi bor i lägenhet på markplan. (kämpat i flera år att finna mig en bostad utan någon trappa till och äntligen funnit en nu. Hunden har vardagsrummet att röra sig i där vi även sover då sovrummet ligger en trappa ner. Ca 15-20 kvadrat. Samt bara öppna dörren så har vi skogen utanför ca 7 meter.

    Och varje kväll så avslutar vi med att leka med boll eller leksak en sista gång innan vi går och lägger oss.


    Och utifrån detta har du ju tydligt visat att du gör allt du kan för din hund; att du har räddat den till ett bra liv; och att den som anmält dig är helt ute och cyklar. Jag hoppas verkligen att anmälan läggs ned.
  • Anonym (Omöjligt att säga)
    Anonym (Pluto) skrev 2024-10-27 11:55:05 följande:
    Att uttrycka sig i termer av
    att det är ett alternativ är respektlöst i sig. Det är märkligt att du inte förstår det..

    Fiktivt:
    Om det nu är så att barn lever med pedofiler som våldtar och misshandlar dem så är det absolut bättre för barnen att få dö. Men nu är det som så i ditt fall med dina barn att vi inte har någon aning om du är pedofil. Så så länge vi inte fått svar på våra frågor har ingen rätt att döma.
    Och det är märkligt att du inte förstår att varningssignaler bör tas på fullt allvar, både vad gäller människor och djur. Om det finns varningssignaler är det inte respektlöst mot någon att ta dem på allvar! Om det finns en misstanke om att ett barn eller ett djur far illa kan man inte blunda för det bara för att man anser att det är respektlöst mot den som anmälan gjorts mot - tvärtom! Tänk på alla barn som faktiskt har blivit och/eller är utsatta för övergrepp, men ingen lyssnar på dem av precis den anledning du anför. Den situationen har tyvärr uppkommit i fall efter fall efter fall. 

    Och för att bemöta ditt specifika exempel så hade jag välkomnat en utredning med öppna armar om någon hade misstänkt att mina barn utsattes för övergrepp. Jag hade inte tyckt att det var det minsta respektlöst, utan tvärtom varit tacksam för att omgivningen tar varningssignaler på allvar. Hade det inte funnits några varningssignaler, utan att en anmälan kom helt ur det blå, och jag dessutom visste vem som gjort anmälan och att hen gjort den av ren elakhet hade jag så klart blivit upprörd - men enbart för att jag hade tyckt att det var ett sjukt sätt att bete sig från anmälarens sida. Jag hade inte öht tyckt att de som valde att ta det säkra före det osäkra och titta närmare på om det fanns någon sanning i anklagelserna var respektlösa. Att de ville titta närmare på det hade ju inte öht inneburit att de faktiskt hade anklagat mig, bara att de - helt rätt och riktigt - ville vara säkra på att allt stod rätt till. TS verkar ju ha hamnat i just denna situation, och jag hoppas verkligen att det löser sig för henne och hunden, både vad gäller jobbsituationen och anmälan.
  • Anonym (Pluto)
    Anonym (Omöjligt att säga) skrev 2024-10-27 17:41:52 följande:
    Och det är märkligt att du inte förstår att varningssignaler bör tas på fullt allvar, både vad gäller människor och djur. Om det finns varningssignaler är det inte respektlöst mot någon att ta dem på allvar! Om det finns en misstanke om att ett barn eller ett djur far illa kan man inte blunda för det bara för att man anser att det är respektlöst mot den som anmälan gjorts mot - tvärtom! Tänk på alla barn som faktiskt har blivit och/eller är utsatta för övergrepp, men ingen lyssnar på dem av precis den anledning du anför. Den situationen har tyvärr uppkommit i fall efter fall efter fall. 

    Och för att bemöta ditt specifika exempel så hade jag välkomnat en utredning med öppna armar om någon hade misstänkt att mina barn utsattes för övergrepp. Jag hade inte tyckt att det var det minsta respektlöst, utan tvärtom varit tacksam för att omgivningen tar varningssignaler på allvar. Hade det inte funnits några varningssignaler, utan att en anmälan kom helt ur det blå, och jag dessutom visste vem som gjort anmälan och att hen gjort den av ren elakhet hade jag så klart blivit upprörd - men enbart för att jag hade tyckt att det var ett sjukt sätt att bete sig från anmälarens sida. Jag hade inte öht tyckt att de som valde att ta det säkra före det osäkra och titta närmare på om det fanns någon sanning i anklagelserna var respektlösa. Att de ville titta närmare på det hade ju inte öht inneburit att de faktiskt hade anklagat mig, bara att de - helt rätt och riktigt - ville vara säkra på att allt stod rätt till. TS verkar ju ha hamnat i just denna situation, och jag hoppas verkligen att det löser sig för henne och hunden, både vad gäller jobbsituationen och anmälan.
    Ingen har sagt att myndigheterna inte ska kolla grannens anmälan. Det sjuka är på det sätt du uttrycker dig om TS i väntan på utredningen.

    Finns så många bittra människor som anmäler folk till höger och vänster. Den som får en anmälan ska inte svartmålas över huvud taget. 
  • Anonym (Bra skrivet)
    Anonym (Omöjligt att säga) skrev 2024-10-27 17:41:52 följande:
    Och det är märkligt att du inte förstår att varningssignaler bör tas på fullt allvar, både vad gäller människor och djur. Om det finns varningssignaler är det inte respektlöst mot någon att ta dem på allvar! Om det finns en misstanke om att ett barn eller ett djur far illa kan man inte blunda för det bara för att man anser att det är respektlöst mot den som anmälan gjorts mot - tvärtom! Tänk på alla barn som faktiskt har blivit och/eller är utsatta för övergrepp, men ingen lyssnar på dem av precis den anledning du anför. Den situationen har tyvärr uppkommit i fall efter fall efter fall. 

    Och för att bemöta ditt specifika exempel så hade jag välkomnat en utredning med öppna armar om någon hade misstänkt att mina barn utsattes för övergrepp. Jag hade inte tyckt att det var det minsta respektlöst, utan tvärtom varit tacksam för att omgivningen tar varningssignaler på allvar. Hade det inte funnits några varningssignaler, utan att en anmälan kom helt ur det blå, och jag dessutom visste vem som gjort anmälan och att hen gjort den av ren elakhet hade jag så klart blivit upprörd - men enbart för att jag hade tyckt att det var ett sjukt sätt att bete sig från anmälarens sida. Jag hade inte öht tyckt att de som valde att ta det säkra före det osäkra och titta närmare på om det fanns någon sanning i anklagelserna var respektlösa. Att de ville titta närmare på det hade ju inte öht inneburit att de faktiskt hade anklagat mig, bara att de - helt rätt och riktigt - ville vara säkra på att allt stod rätt till. TS verkar ju ha hamnat i just denna situation, och jag hoppas verkligen att det löser sig för henne och hunden, både vad gäller jobbsituationen och anmälan.
    Bra skrivet. Fattar verkligen inte hur du har fått 4 tummar ner, allt det här borde ju vara en självklarhet för alla! 
    Anonym (Pluto) skrev 2024-10-27 19:41:19 följande:
    Ingen har sagt att myndigheterna inte ska kolla grannens anmälan. Det sjuka är på det sätt du uttrycker dig om TS i väntan på utredningen.

    Finns så många bittra människor som anmäler folk till höger och vänster. Den som får en anmälan ska inte svartmålas över huvud taget. 
    Haha men du fattar ju inte vad "Omöjligt att säga" skriver! I inlägg efter inlägg har han förklarat, men du fattar fortfarande inte?

    Hint: "Omöjligt..." är inte motsvarande anmälaren, han är motsvarande myndigheterna, så om du inte tycker att myndigheterna är respektlösa som inte bara avfärdar anmälningar utan säger att de måste utreda innan de vet så borde du inte heller tycka att "Omöjligt..." är respektlös.
  • Anonym (Suck)
    Anonym (Syntetisk) skrev 2024-10-27 11:33:40 följande:
    Ja jag tycker allergiska människor kan äta medicin eftersom det finns medicin mot detta. Sen menar jag inte att hundar ska springa lösa hur som helst. Ägaren ska såklart ha koll på hunden. Men i TS fall tycker jag till exempel att hon/han kunde ha fått ha med sig hunden i lastbilen. Vad gör det? Vem ska in där mer än TS och hunden? Nä, löjligt. Riktigt löjligt. 
    Har man pälsdjursallergi så hjälper inte en allergitablett. Det kan hjälpa tillfälligt om man ska träffa ett djur några timmar men det funkar verkligen inte om man träffar djuret ofta. Kan bli mycket värre och att personen utvecklar astma om man inte redan har det. Jag har astma och det skulle aldrig funka för mig att att bara ta en tablett och sen kunna umgås med djur varje dag. 
  • Anonym (dog-man)
    Anonym (Syntetisk) skrev 2024-10-27 13:47:02 följande:
    Det kan väl inte finnas någon som tycker du är en dålig ägare? Visa länsstyrelsen det du har skrivit här så kommer dom med största sannolikhet lägga ner anmälan. 
    TS fortsätter att låta bli att svara på den avgörande frågan - hur många timmar om dagen/i veckan är hunden ensam.

    TS säger också att hundens utrymme under dagarna är 15-20 m2. Det vill säga bara lite större än en normal svensk fängelsecell.

    Detta är mätbart.

    Allt annat är bara vad TS påstår men inte kan bevisa där TS deklarerar hur duktig hon är.

    TS vittnar om att mängder med hundvana människor ryggar tillbaka inför hennes hund men TS vet att hon har så god kontroll på hunden att hon tycker den kan springa lös för "den lyssnar på varje kommando"

    En klassiker bland hundfolk visserligen ...
  • Anonym (Flytta)

    Men du, vart i Sverige bor du? Jag bor i mellersta Norrland. Och nästan varje chaufför har med sig hunden. jag kan tipsa om olika grupper på Facebook som finns inom din bransch :) ge inte upp! Jag har en liten nakenfis som får följa med mig på kontoret varje dag. Samt att en tjej på min arbetsplats som arbetar på ordersidan också har sin hund med sig. 

  • Anonym (Syntetisk)
    Anonym (Suck) skrev 2024-10-28 08:37:13 följande:
    Har man pälsdjursallergi så hjälper inte en allergitablett. Det kan hjälpa tillfälligt om man ska träffa ett djur några timmar men det funkar verkligen inte om man träffar djuret ofta. Kan bli mycket värre och att personen utvecklar astma om man inte redan har det. Jag har astma och det skulle aldrig funka för mig att att bara ta en tablett och sen kunna umgås med djur varje dag. 
    Ja men ska du in i lastbilshytten då? För om du inte ska det så är väl okej för dig att hunden åker med i lastbilen?
  • Anonym (Förstår)

    Förstår hur svårt det är att få det att gå ihop. Adopterade en hund från gatan och såhär i efterhand förstår jag hur dumt det var att skaffa hund ensam. Ett jävla pusslande. Jag jobbar nattskift just nu. Antingen kan hunden sova hos någon. Det är lättare att ställa upp på då det inte krävs någonting av dem annat än att bara vara i hundens närhet. Ibland får hon följa med på jobbet, och i värsta fall får hon vara ensam hemma. Men det verkar inte gå någon nöd på henne då eftersom att hon ändå bara sover.

    Du kanske kan flytta till en stad där det finns hunddagis?

    Eller helt byta bransch. Till ett jobb där du är garanterad att få ta med hunden eller att du har möjlighet att åka hem och rasta den på lunchen. 

    Min syster hade samma problem. Hon köpte en billig stuga i skogen och byggde en hundrastgård där hennes hundar fick vara medan hon jobbade.

  • Anonym (Älskar min hund)
    Anonym (Flytta) skrev 2024-10-28 20:19:20 följande:

    Men du, vart i Sverige bor du? Jag bor i mellersta Norrland. Och nästan varje chaufför har med sig hunden. jag kan tipsa om olika grupper på Facebook som finns inom din bransch :) ge inte upp! Jag har en liten nakenfis som får följa med mig på kontoret varje dag. Samt att en tjej på min arbetsplats som arbetar på ordersidan också har sin hund med sig. 


    Tack för ditt tips!

    Vem vet, kanske blir mellersta Norrland i sommar. Får bli bostadslös och skaffa mig en husbil istället så jag kan ta mig dit jag kan finna ett arbete som hunden får följa med i. Inte första gången jag packar ihop och flyttar direkt. 
Svar på tråden Anmäld p ga djurhållning