Jag är starkt emot abort förutom när..... Varför är alla svenskar för abort?
Anonym (21-årig tjej) skrev 2024-10-24 23:26:19 följande:
Tack för ett relativt respektfullt svar. Jag förstår dina tankar. Men varken du eller jag kan slå fast något av påståendena i sista meningarna. Du påstår att du vet mer än du gör. Men om vi utgår från att du har rätt så är nog skillnaden mellan mig och EpicF att hon valde främst för sin skull och jag främst för barnets skull. För jag ville inte ens ha mitt barn först, utan hade tänkt adoptera bort. Jag var otroligt rädd för att ens kolla på henne och jag kände mig inte redo för det och gjorde inte det förrän någon timme efter kejsarnittet. Men det var inte alls som jag trodde. Kärleken var mycket större än rädslan och allt annat. Jag tycker det är lite naivt att säga att man är övertygad om något. Vilket även jag gjorde i för sig. Jag sa att jag aldrig skulle kunna ta hand om mitt barn, eller se det det i ögonen. Men det kunde jag. Har all respekt för att det inte är ett lätt beslut, vilket det absolut inte var det för mig som vissa verkar tro.Ditt beslut bar rätt för dig och du har aldrig ångrat ditt beslut.
Mitt beslut var rätt för mig och har heller aldrig ångrar mitt beslut. Faktum är att jag gjorde abort tre dagar efter jag hade fått redan på att jag var gravid (var i ca i v 8-9 då).
För mig handlade det enbart om jag inte ville ha barn med en våldtäksman och inte ville ha ett barn som tvingas växa upp med en våldtäksman som pappa. Jag hade absolut kunnat ta hand om barnet, ekonomiskt. Men inte känslomässigt.
Hade jag behålla så hade jag ångrat mig för resten av mitt liv och ångrat allt jag hade utsatt det barnet för. Känslomässigt hade jag inte kunnat ta hand om det barnet och det hade blivit så att det barnet hade blivit utstött, ensamt och förmodligen ha stora psykiska problem. Det är inget jag vill utsätta ett barn för. Men det mina känslor och mitt beslut.
Det innebär inte att andra ska känna samma sak.
Och ja, jag tycker synd om dig och ditt barn. Men samtidigt beundrar jag dig för hur stark du var och fortfarande är, och för att du gjorde der du själv ville. Men jag hade aldrig kunnat vara sånstark.
Jag önskar dig lycka till och jag hoppas innerligt att din dotter aldrig behöver att må psykiskt dåligt pga hur hon blev till. Om hon får veta eller inte är upp till dig.