Jag är starkt emot abort förutom när..... Varför är alla svenskar för abort?
Anonym (21-årig tjej) skrev 2024-10-25 22:27:05 följande:
Ja det var fruktansvärt och har även varit väldigt svårt i efterhand helt ärligt. Men om inte min dotter hade blivit till då, tror jag garanterat jag hade mått sämre än jag gör i dag. För i slutändan så gav hon mitt liv ljus och mening igen efter mörkret i och med det som hände. Men för att förtydliga var det inte riktigt för de ansåg mig som en olämplig mamma som de beviljade abort, för det var aldrig tal om att jag själv skulle ta hand om henne. Jag trodde inte ens jag skulle klara av att se henne. Alternativet till abort var endast adoption som jag i kontakt med vårdpersonal och andra sa att jag ville. Men folk hade svårt att se det som ett alternativ och jag mådde inte så bra då så var som andra försökte bestämma åt mig att göra abort. Men det funkade inte eftersom det i slutändan är jag som behövde ta beslutet, vilket jag aldrig klarade (var ändå trots allt stark nog att stå emot på grund av min tro & för mitt barn).Så adoption var alltså planen fram tills efter födseln då en kärleksfull adoptivfamilj skulle ta emot henne, men i dag är jag en lämplig mamma till min underbara lilla dotter (i början behövde jag lite extra stöd). Jag håller inte med dig i allt, men det är bra att du åtminstone inte förnekar att en sen abort är hemskt. Och hoppas att du också får stöd efter våldtäkten du själv upplevde. Kram
Ja, även om Socialatyrelsen beslutar att man för sen abort godkänd så är det kvinnan som har det slutliga beslutet.
Ingen annan försökte bestämma att du skulle göra abort. De såg, vad de trodde skulle vara det rätta beslutet för dig där och då.
Sen abort är alltid hemskt, oavsett vad orsaken till den sena aborten är. Men den lagen behöva, eftersom det också beviljas för foster som har skador som inte är förenliga med liv. Där foster inte kan överleva utanför magen.
Jag har också fått sen abort beviljad. Men pga att jag var ung, vilket också är ett godtagbart själv. Jag funderade flera dagar fram och tillbaka på hur kan skulle göra. Prata med kurator, min mamma, mina syskon, barnets pappa etc. Precis alla sa att beslutet var mitt och att de skulle stötta mig oavsett vad jag beslutade. Jag valde faktiskt att behålla och har idag en 24-årig son. Detta var några år före andra våldtäkten, men bara några månader efter första. Och nej, min dåvarande pojkvän vad pappa till barnet. Inte han som våldtog mig (samma person även andra gången, tyvärr).