Jag skulle här vilja lyfta ett perspektiv på aborter som alltid glöms i debatten.
Jag är i rent etisk mening emot aborter och vill tala i den rent etiska diskussionen som aldrig förs - alltså inte själva lagstiftningsdiskussionen, som är den som alltid förs.
Jag är för sådana värderingar hos både män och kvinnor att de avstår från abort även om den är laglig - alltså helt oberoende av lagstiftningen. Det finns ju ingenting i lagstiftningen som säger att man måste göra allt som är formellt tillåtet,
Jag är för en uppvärdering av fostret i allmänt medvetande så att det bidrar till att allt fler män (för i verkligheten finns det många förekommande fall där faktiskt just mannen är den som först tar initiativ till aborten) och kvinnor helt enkelt avstår från abort trots att det vore lagligt att göra en abort.
Sedan finns det fall där jag rent etiskt inte invänder mot en abort - om inte båda liven kan räddas - om det sker antingen för att rädda kvinnans liv vid medicinska komplikationer eller om fostret inte kan överleva pga medicinska komplikationer.
Nu är det ju faktiskt inte helt säkert att skribenten du svarade till (minns inte vem du svarade) onanerar. Det är ju en möjlighet att en person är etiskt skeptisk till onani också, eller inte har någon lust att göra det.
Men om vi går in på själva kärnfrågan så menar jag att ett embryo (vecka 1-8 med 46 kromosmer/cell) och ett foster (vecka 9-40 med 46 kromosomer/cell)) har ett värde som inte ett ägg (23 kromosomer) eller en spermie (23 kromosomer) har.
Därför är jag etiskt sett emot aborter enda från vecka 1 då jag tror att det individuella värdet finns från befruktningen - och viktigt är som jag tänker också att "livsduglighet" som jag tänker inte alls har med själva det etiska värdet av individen att göra.
Vad betyder det då att jag är etisk abortmotståndare- Jo det betyder att jag är för sådana värderingar att män och kvinnor väljer att avstå från aborter - helt oberoende av lagstiftningen, som en rent etisk ståndpunkt. Jag är för att individerna väljer att inte göra abort.
Jag har sådana etiska värderingar att jag är emot allt dödande som är praktiskt möjligt att undvika ( aborter/dödsstraff/krig/köttätande/fiskätande -etc) Därför är jag för att människor avstår från detta - och därför valde jag t.ex på den verkliga allmänna värnpliktens tid att söka vapenfri placering. (Nu är det lite grann en halvvariant utav allmän värnplikt, men då inkallades de flesta.)
Vad jag vet får en flicka ca 50% från vardera medans en pojke får ca 51% från mamman och ca 49 % från pappan.
Om 20% av generna inte kommer från NÅGON FÖRÄLDER-VAR I ALLSIN DAR KOMMER DE IFRÅN I SÅ FALL?
Jag har gjort en abort och tycker inte att någon annan har med det att göra. Min kropp mitt liv.
Med all respekt för ditt människovärde: Jag måste nog vara ärlig här. Det var dock inte din kropp som dödades, och om aborter sker i fall som inte är medicinska nödlägen vill jag själv helst inte ha någon del i dem som skattebetalare. Inte alls för själva pengarnas skull, utan för att jag inte vill ha någon del i någon blodsutgjutelse.
Just därför valde jag också att söka vapenfri placering på den allmänna värnpliktens tid. Jag kan inte tänka mig att bära vapen - av exakt samma anledning. Just därför är jag total-pacifist. Jag är emot allt dödande (även av djur) som rent praktiskt finns möjligt att undvika.
Jag har så svårt att förstå vissa abortmotståndares resonemang.. Om man nu anser att abort är att döda ett barn hur kan man då samtidigt vara okej med ?mord? vid fara för moderns liv? Det blir ju ett scenario där vi ställer två liv mot varandra och aktivt mördar den ena för att rädda den andra. I mina ögon är det fruktansvärt oetiskt och jag köper inte riktigt detta resonemanget.
Om abort är mord borde det väl vara fel/olagligt oavsett situation?
Skillnaden är att i ett medicinskt nödläge där det gäller kvinnans liv kan man inte rädda 2 liv, utan endast 1. Men i det absolut vanligaste abortfallet (utan allvarliga medicinska komplikationer) skulle 2 kunna räddas och 0 dö om abort inte väljs.
När endast 1 kan räddas så bedömer jag det som naturligt att rädda det mer mogna livet, och som att totalkonsekvenserna av det motsatta valet i regel blir värre.
Riktigt så enkelt tror jag inte det är. Du förutsätter nämligen här att den enda möjligheten är en viss form av allmakt (dvs att allt som sker är Guds primära vilja). Men jag tror i stället på en kämpande Gud. Jag tror inte på den formen av allmakt som innebär att allt som sker är Guds primära vilja. (inte på "insh Allah".
I så fall tror jag inte Kristus hade behövt gå korsets väg. Jag tror att hade det funnits en annan väg så hade då Gud valt denna
Jag såg någon som var språkkunnig och teologikunnig skriva att ett ord som i svensk bibelöversättning blivit "allsmäktig" egentligen på grundspråk betyder "den som strider och skall segra". Det svara bättre mot min gudstro. Jag tror på den Gud som segrar i slutänden och är kärlekens Gud.