Män och självinsikt...

Haha, jag trodde också att jag hade passerat bäst före-datum, tills mannen i mitt liv dök upp och bevisade motsatsen.

Han är nästan 15 år yngre än jag, enormt snygg och sexig dessutom. OCh det är ingen tillfällig fling då vi varit ett par i flera år!

Och tio minuter senare gör du likadant själv.

Det jag syftade på var de egna preferenserna. 

Nej, alla män blir inte skalliga. Min man är visserligen ca tio år yngre än både din pappa och mig, och han har allt hår i behåll. Långt är det också, och jävligt sexigt. 

Sen håller jag inte med om att skallighet per automatik gör att mannen ser gammal ut, äldre möjligtvis, men inte gammal.

Min son har en kompis som var mer eller mindre skallig redan på högstadiet, det var inte roligt alls. Den stackars grabben fick inte ens ha keps inomhus, fy vad ledsamt det var.
Det där tramset om keps inomhus är iofs en annan diskussion, men ändå.

Samma son har flera kompisar som är mer eller mindre skalliga, med rakade huvuden. En av de är jättesnygg och jag tror inte ens att han passat i hår!

Jaja, jag säger inte att du har fel. Tvärtom. Alla tycker vi olika.

Men jag vet, med tiden som facit, att ens preferenser ändras med tiden. Idag skulle jag exempelvis inte kunna tänka mig en man som är säg... tio år äldre än mig. Han ser helt enkelt för gammal ut. Själv har jag bra gener som gör att jag lätt håller mig i form och ser betydligt yngre ut än jag i själva verket är.

OCh detta blev nästan en hel novell!

Jag tror att det är en generationsfråga faktiskt. Ju längre bak i tiden man går, dessto vanligare att män bryr sig mest om utseendet, och tvärtom: att kvinnor är glada bara de hittar en man som vill ha dem, men idag, och ffa i gruppen som idag är runt myndighetsålder och strax däröver, är det precis tvärtom - att det är kvinnorna som är kräsna betr. utseendet, medan männen är glada bara de får en tjej. Generellt sett, alltså. Inte konstigt alls, m tanke på att kvinnor idag har en helt annan roll och status än vad de hade förr. Förr var deras (enda) syfte att vara en vacker accessoar till mannen + någon som kunde behaga mannen (och sköta markservicen). Ingen förväntade sig att de skulle kunna vara nåt annat - en intellektuellt stimulerande jämlike - och då fanns det ju inte så mycket att gå på mer än utseendet.  Idag är situationen nästan den omvända (iaf i den generella samhällsbilden) - kvinnor är starka och självständiga och behöver inte längre männen till nåt annat än ren förnöjelse, och går därför mest på utseende. Nu generaliserar jag förstås, och naturligtvis finns det massor av undantag, men förhoppningsvis fattar ni som läser mitt inlägg vad jag menar. Man kan se en generell trend. Plus, förstås, att det finns fler män än kvinnor, vilket gör att kvinnor har råd att vara mer kräsna. 

Jag kan till viss del hålla med om den generella bilden. Men med undantaget att män fortfarande helst vill ha vackra kvinnor, men att dom blivit alltmer desperata och precis som du säger så blir resultatet att dom tar vad som helst. Bara dom får någon.

Detta har rubbat balansen så gravt att 25åriga män letar 60+kvinnor, ensamstående 3-barnsmammor mm. Om dom haft alternativet så hade dom troligtvis inte valt dessa i första hand.

Att män i 25-årsåldern söker kvinnor 60+ eller ensamstående småbarnsmammor är nog trots allt inte vanligt.

Har själv en son som är just 25 och det kan jag lova, det hade han aldrig gjort!
Inte ens min äldsta son som är i 40-årsåldern skulle sjunka så lågt.

Att dina barn inte skulle kunna tänka tanken inkluderar nog bara dom till någon slags majoritet. Men att det nu finns rejält desperata själar som i princip tar vad som helst är en realitet idag då balansen mellan könen har förändrats så pass mycket och desperationen hos många män når oanade höjder.

Kan inte heller se varför en kvinna 60+ skulle intressera sig för en 25-åring.
Jag är inte 60+ men snudd på, min man är ca tio år yngre. Det tog ganska lång tid för mig att inse att han verkligen menade allvar med mig.

Exakt varför nöja sig med mindre!

Verkligen!

Han är den sista mannen i mitt liv, oavsett om vi (högst troligt) håller ihop för alltid eller ej.

En sån kärlek hittar man nog bara en gång i livet.