Drama med svärmor

10 mil är ju inte trettio mil, men ändå. Tror som du skriver att det är bättre de kommer en annan dag. Det finns ju en logik i det att få lite ordning och så kommer de då det är dags att skruva upp hyllor, typ.

Kan förstå om de råknat med att sova över när de har 10mils resväg. Men egoistiskt av din svärmor att förstora upp det sådär. Hade räckt stt de sagt att de tyvärr inte kan hjälpa till utan översovning.

Jag är nyligen fyllda 60, tackar som frågar.
Och har vuxna barn som jag har hjälpt att flytta, dock inom samma stad. 
Hade det varit aktuellt så hade övernattning inte varit ett problem, dock skulle jag inte kräva att få "hjälpa till" med uppackning och möblering.

Har jag släpat en hel dag så är jag trött och inte sugen på att köra tio mil.
Hur långt andra pendlar har inget med saken att göra.

Som någon annan skrev så upplevs avstånd också olika beroende på hur och var man bor. Själv har jag 8 km till jobbet och det räcker gott.

Jag skrev inte något om att kräva hotell, jag skrev att det kunde vara ett alternativ om det är stört omöjligt att få sova i sitt barns hus en natt efter att man ar hjälpt till en hel dag. Inget annat.

Det du avslutar din kommentar med (som jag fetat) är precis det jag redan skrivit så ditt påhopp blir med ens ganska... obegripligt.

Efter denna kommentar kontrar jag med, hur gammal är du själv?

Stå på er. Var tydliga med att ni vill vara ensamma första dagen men var även tydliga med att ni har full förståelse om de inte kan hjälpa till på flyttdagen. Det kommer säkerligen vara tacksamt om de kommer och hjälper till helgen efter eller liknande.

Jag håller verkligen inte med.
10 mil är inte till evigheten. Någon hotellövernattning ska absolut inte erbjudas, särskilt inte NU. Då är det som att hon "vunnit". 

Jag tycker snarare som ovan att svärmor har fått det här att handla om henne. Vad hon sett fram emot. Vad hon planerat i sin lilla hjärna. Vad hon vill. Kanske är det länge sen det hände nåt skoj i hennes liv och det är väl sorgligt.
Men hälsa att de är välkomna helgen därpå eller nåt.
Jag förstår absolut din känsla TS, att flytta in i sitt första egna hus är en stor grej.

Det är som att få barn... jag kan bara tänka mig hur svärmor kommer bli när den dagen kommer...

Det jag reagerar på är att hon anklagar dig för att ha dåligt inflytande på deras son pga det här och lägger all skuld på dig.

Jag tycker det är taskigt att inte låta dem sova över. Om de åker 10 mil för att hjälpa er med flytten så kan ni erbjuda övernattning. 

Det handlar inte egentligen om övernattningen utan mer dagen efter. Då dom vill vara med och packa upp, möblera osv. Hade dom sagt att dom låter oss påta på själva dagen efter så hade det varit annat.

Sedan har jag svårt för att dom inte frågade först utan tog det för givet. Och att det blev sådan kraftig reaktion och att hon känner att hon har rätt att bestämma trots att det är vårt första hus. Det hade såklart gått att lösa på ett smidigt sätt men nu när hon dessutom helt plötsligt börjar komma med påhopp om att jag har dåligt inflytande på min sambo så blir man lite ledsen

10 mil är ju inte ens särskilt långt. En timmes resväg är väl inget att gaffla om. 

Svärmor vill stå i centrum och dessutom lägga skulden på ts när hon inte får det. Och på det så totalt omyndigförklarar hon sin son. 

Den rimliga lösningen hade ju varit att de hjälper till så länge de orkar och sen åker de hem.
Stå på er, det är ni som bestämmer, vill de inte hjälpa till alls pga detta är det bara att acceptera.

Jag tycker att du resonerar klokt. Att stå fast vid det du känner är viktigt och acceptera hur de då vill göra. Det brukar vara enklast i längden. Om du fortsätter att vara vänlig och lyssna på dem, så brukar det lätta med tiden. Det är när båda i en konflikt börjar ge tillbaka och snack skit om varandra det lätt kan bli så kladdigt och trist. Håll huvudet högt och bemöt era och deras behov och känslor med vänlighet och kärlek. Grattis till flytten!