Bråk om tandborstning VARJE dag

Är väldigt individuellt. Vissa har bra salivsammansättning samt mindre av den bakterien som orsakar karies. Då får man per automatik bättre munhälsa trots att man slarvar. Har man sämre tandgenetik så måste man vara mer nogrann 

Min pappa höll fast mig och öppnade käften på mig. Sen borstade han mina tänder medan jag försökte kämpa emot. För mycket daltande med ungarna idag.

De e väl bara säga till  dem att de e de som gäller, Annars får man använda ge å ta metoden de funkar ju i livet, klarar ni inte detta nu har ni nog större problem längre fram!

Jag tror att det är skitbra att det ger så tydliga negativa konsekvenser för honom när han gör saker han inte får. Belöna när han gör det han ska också. Viktigt att berömma mer än gnälla. :) 

Tänjer han på regler och gränser även med andra saker? 

Säg till dem på skarpen med arga rösten och att du aldrig mer kommer att ha den här diskussionen. 

Dina tänder är viktiga för hela din hälsa, utan tandborstning kan du få hål i tänderna, tandlossning och tappa dina tänder. Det är otroligt smärtsamt att få onda tänder och ett rejält problem att tappa tänder. Dessutom kommer ni stinka och ingen kommer vilja vara nära eller vän med er om ni stinker av dålig andedräkt. Tror du att du borstar tänderna för min skull???! Jag bryr mig inte! Ni borstar för eran egen, kostnaden för att laga tänder som vuxen är enorm och problemen ni börjar nu kommer att visa sig när ni är äldre. Att inte borsta tänderna är det dummaste ni kan göra. Nu vill jag aldrig mer höra tjat om detta, får jag höra det en gång till så tar jag dig till tandläkaren så får dem läxa upp dig om hur pinsamt illa ni beter er!!! 

Det är vad jag hade sagt.

Sen kan jag säga att det hade varit totalförbud på varje saft, bulle,.godsak eller rent socker. Med anledningen att du kan få börja äta sånt här igen när du slutat gnälla och bråka om tandborstningen. 

Hur uppfostrar man ett barn till att inte lyssna på vad man säger? Jag undrar seriöst, min son skulle snabbt och rask göra vad jag säger till om, om jag ber honom. Han kanske tjatar ibland men om jag ger honom seriösa minen så skärper han sig. 

Jag är inte sträng, har alltid fostrat med kärlek. Men han vet ju att det är jag som är mamma och vill hans bästa. Det känns som en rejält dålig utgångspunkt för tonåren om de redan inte lyssnar. Jag hoppas att det löser sig TS, tycker det låter fruktansvärt jobbigt. 

Det är nog inte bara uppfostran utan mycket är medfött. En del människor har det i sig, mer än andra, att protestera mot allt som känns fel. 

Det är på gott och ont. Att kunna säga ifrån och sätta gränser för sig själv är bra, men under uppväxten blir det en utmaning för föräldrarna när barnet sätter sig emot sådant som faktiskt behöver göras.

Barn är olika, helt enkelt. En del barn vägrar tandborstning för att de är egensinniga och vill bestämma själva, andra får kväljnings- eller kvävningskänslor (i synnerhet om de använder löddrig tandkräm). Andra är väldigt känsliga för olika smaker eller att ha något i munnen som inte känns bra. Om barnet vägrar tandborstning pga obehagskänslor är det inte säkert att de själva kan sätta fingret på exakt vad som är fel och än mindre formulera det i ord. 

Man har också olika bra impulskontroll. Även vuxna kan ha TS sons problem med att inte kunna stå emot godsaker. 

En del människor är people pleasers och tycker spontant om att vara andra till lags medan andra är mer sorten som vill gå sin egen väg. Det finns för- och nackdelar med båda personlighetstyperna. People pleasers är otroligt mycket lättare att vara förälder till, men kan råka illa ut i fel sällskap och på fel arbetsplatser. 

Du får väl riva i? Hur ska det bli om fem år om du inte kan hantera små konflikter som detta?