• Nervernautanpå

    40år och IVF

    Livshopp2025 skrev 2025-02-22 09:45:04 följande:

    Gör eller äter ni något speciellt (förutom den medicin som ingår i protokollet) för att öka chansen att lyckas med IVF? Eller undviker något?
    Jag tänker på saker som akupunktur eller någon diet eller särskilda livsmedel osv.
    Känns som att internet är översvämmat av sådant och vore intressant att höra om ni fastnat för något och om det funkar.


    Jag gör ingenting förutom vitaminer. Men intressant fråga. Hoppas nån svarar 🙂
  • Nervernautanpå
    Anonym (Nervös och hoppfull) skrev 2025-02-22 20:49:30 följande:

    Jag tar bara folsyra. 

    Jag fick min blödning efter plocket idag. 

    Jag tänkte ringa på måndag och fråga om jag borde vänta en månad till för den riktiga mensen. 
    Eller om jag kan börja ägglossningstesta mig redan på denna period. Vi kan vänta men om det egentligen är någon skillnad, väntan är så lång. 
    Någon som vet? 


    Tror man brukar rekommendera att vänta. Men ring kliniken och fråga såklart. Kanske är olika rekommendationer. Väntan känns som en evighet, håll ut.
  • Nervernautanpå
    Livshopp2025 skrev 2025-02-25 11:46:02 följande:

    Testdag idag. Negativt. 💔💔💔


    Åh, nej vad tråkigt. Känner med dig 💔
  • Nervernautanpå
    Livshopp2025 skrev 2025-02-25 12:57:39 följande:
    Tack ❤️
    Känns så tungt och tomt just nu. Hoppades så mycket.

    Hoppas på bättre resultat för dig nästa vecka! 🥰
    Förstår det. Tillåt dig själv att få vara ledsen en stund och sen kör du på igen. Ge inte upp!
  • Nervernautanpå

    Brukar ni tjuvtesta? Jag är på dag 6 efter blastocyståterföring. Hade tänkt att vänta till testdag den här gången (5/3). Meeeen kommer nog inte hålla ut ända till dess. Hur länge brukar ni vänta?

  • Nervernautanpå
    Anonym (Hoppfull) skrev 2025-02-26 17:38:02 följande:

    Vid min återföring av frysta då testade jag typ direkt. Det var nog kanske dag 4-5 efter återförande. CB testa tidigt  


    Jag har fått inbokat äggplock nu. Inte jättemånga ägg men de verkade i alla fall vara i samma fas denna gången. 4 dagar tidigare än förra gången. Känns så märkligt att det kan vara så olika?. 


    Ok. Ja kanske vågar testa lite tidigare då. Skulle fått mens idag enligt kalender men så har den varit lite knas efter ivf så vågar inte lita på det.

    Vet faktiskt inte vad det beror på varför det blir olika. Men "kul" med plock i alla fall.... alltså att processen går framåt. Tycker all väntan är så frustrerande.
  • Nervernautanpå
    Anonym (Nervös och hoppfull) skrev 2025-02-26 20:10:16 följande:

    Jag ringde till Livio och fick svar att dom brukar inte rekommendera att återföra innan den riktiga mensen. Men jag fick till svar att får jag utslag på ägglossningstestet denna omgång och vi känner att vi vill köra så får vi. 

    Nu är bara frågan om vi ska våga. 
    Borde få ägglossning nästa helg. Jag tänker iaf göra test för att se att min kropp är med så får vi ta beslutet den dagen. Annars är det ju 1,5 mån kvar 😅


    Av vilken anledning rekommenderar dom att vänta? Jag brukar absolut gå på klinikens rekommendation, men alltid bra att veta varför. Tycker man är så mycket i det ovetande stadiet hela tiden, gör bara som man blir tillsagd. Fast det handlar ju om mycket pengar så man vill ju heller inte kasta bort försök om det är så att sannolikheten att det funkar är lägre.

    Men ta testen och känn efter hur kroppen känns. Man känner sin egen kropp bäst!
  • Nervernautanpå

    Är på rd8 idag och tjuvtestade i morse. Negativt. Mensen är 3 dagar sen, vilket den skulle kunna vara eftersom den inte varit lika regelbunden efter ivfen i höstas. Men ändå. Så besviken och ledsen. Kommer såklart vänta till riktiga testdagen på torsdag. Men nu känns det väldigt att mensen kommer vilken dag som helst.

  • Nervernautanpå
    Anonym (Nervös och hoppfull) skrev 2025-02-28 06:57:42 följande:
    Jo precis. Dom brukade inte rekommendera första mensen för den är mer en bortfallsblödning av mediciner och hormoner men dom hade gjort undantag när vissa frågat.

    Får jag en ägglossning och vi känner att vi vill så får vi men vi vill ju samtidigt inte slänga pengarna i sjön. Det står ju lite på spel. 
    På ett sätt tänker jag att eftersom problemet ligger hos min sambo och mina värden och kropp funkar som den ska (även om jag är lite äldre) så tänker jag att det kanske går vägen. Men det är svårt beslut. 
    Gå på känslan i kroppen när det är dags. Som sagt, du känner din kropp bäst.
  • Nervernautanpå
    Anonym (Hoppfull) skrev 2025-02-28 09:47:30 följande:

    Är lite låg jag också efter äggplock. Har ju sett bra ut tyckte de jämfört med de tidigare två gångerna med väldigt blåsor. Ni var det ändå 9-10 blåsor i jämn fin storlek. 


    Nu blev det bara 2 ägg :( doktorn själv verkade förvånad att de övriga var tomma. Känns lite extra tungt då det var sista försöket i denna omgången av 3 försök. Funderar själv om bidragande faktor är att det var för att det blev plock fredag nu istället för helg pga stängt på helger. hann de kanske faktiskt inte mogna fullt ut för det blev någon dag för tidigt? Doktorn sade bara som alltid med allting att ja nemen ibland är det bara så eller så blir det bara ibland. Otur. 


    Får försöka hålla tummarna att minst en av de två klarar sig till en insättning i alla fall. 


    Förstår att det känns tungt. Men det är ju faktiskt bara ett som behövs. Så se det som två chanser. 

    Tycker att ivfprocessen är rätt rörig. Det är svårt att få bra svar på frågor man har. Allt är bara normalt och inget att oroa sig för osv osv. Jag fattar att dom vill att man håller hoppet uppe och så, men ibland vill man bara ha direkta svar. 
  • Nervernautanpå
    Anonym (Hoppfull) skrev 2025-03-04 14:25:19 följande:

    Känns som jag fått i alla fall lite mer klarhet nu. Var om något nog så att de plockade dem för sent, inte för tidigt. Fick ju en ytterligare spruta när jag var på kontrollen och läst på att den skulle akut bromsa ägglossningen. Blir det ny omgång kommer de ta in mig någon dag tidigare för kontroll innan äggplock. Vet inte om jag ska skratta eller gråta av den infon. Kontenta igen är att det känns rörigt och slumpen avgör mer än något annat. Det innebär att detta äggplocket borde de genomfört plock dag 8-9 men blev nu dag 10, medan det gången innan var plock dag 12. Logik, ingen. 


    Båda äggen blev i alla fall befruktade. Känns lite som ett mirakel. Det var absolut inte aktuellt att återföra 2. Upplever inte att jag fick något vidare svar på varför det absolut inte var möjligt. Håller nu tummarna både för det återförda och att det andra klarar sig ända till frysen. Ändå haft bra utfall tidigare på mina få ägg. Förra gången var det 3 ägg, ett återfört och ett klarade sig till frysen. 


    Förstår fin frustration allt för väl. Men försök känna hopp för dina två mirakelägg i alla fall. Det är det enda vi har, hoppet. Jag får inte heller sätta in två. Det beror på att risken är för hög både för mamma och barn om det skulle bli tvillingfödsel enligt min klinik. 

    Den här gången gick det inte vägen för mig. Som vanligt hinner jag precis få upp hoppet att det kanske gick vägen och sen kom mensen (fyra dar senare än vanligt!) Och nej, ingen liten blödning. Har testdag imorgon. Kommer ta testet såklart men det är solklart negativt.
  • Nervernautanpå
    Fyllera skrev 2025-03-04 21:50:26 följande:

    Hej,

    Jag är 39 och hade återföring av fryst embryo igår. Gjort det en gång tidigare utan resultat. 
    Tycker den här processen verkligen tär på nerverna. Sen har min mottagning policy att testa 18 dagar efter återföreningen. Känns som en evighet. 


    Åh, lycka till med ruvningen! Väntan är övermäktigt svår, men försök hålla dig sysselsatt och att tänka på annat. Lättare sagt än gjort, jag vet.
  • Nervernautanpå
    Livshopp2025 skrev 2025-03-11 11:04:40 följande:

    Tack för er empati när jag skrev senast om att jag testade negativt. Jag blev så ledsen och orkade inte riktigt engagera mig i något som hör till den här processen på ett tag utan har försökt fokusera på att återfå glädje och energi. Nu har jag påbörjat mitt sista försök, ska på ultraljud på fredag och sen förhoppningsvis återföring nästa vecka om allt flyter på. Jag pendlar mellan att känna att det är meningslöst och att känna ett bubblande hopp om att det ska gå vägen den här gången!

    Jag har varit sjukskriven under mina försök. Inte planerat och inte pga denna processen utan pga en skada som jag håller på att rehabilitera, tanken är att jag börjar jobba i slutet av mars. Det har verkligen haft sina fördelar i och med att det är mindre stress och det har varit lätt att ta sig till kliniken på de tider jag fått utan att krångla med ledighet från jobbet. Har ett jobb som är fysiskt krävande på olika sätt och det har varit skönt att slippa oroa sig för att det skulle inverka på IVF-processen. Samtidigt blir det väldigt mycket tid till att tänka och fundera och känna... 


    Känner med dig. Det är en otroligt påfrestande process. Psyket tar tyvärr mycket stryk. 
    Du och jag kör nog samtidigt den här gången. Jag gjorde ultraljud idag och tar ovitrelle imorgon. Så insättning i slutet på nästa vecka.

    Försök känna hopp ❤️ jag vet hur svårt det är, men ändå. Jag känner samma men hoppet är väl det sista som lämnar en. 

    Vi har två blastocyster i frysen, och blir det inte något av dom så ger vi upp egna barn 💔 men jag måste våga tro att det går vägen.
  • Nervernautanpå
    Anonym (Hoppfull) skrev 2025-03-11 19:11:30 följande:

    Då börjar det närma sig igen att fundera på att tjuvtesta. Kommer aldrig kunna hålla mig och går och räknar ned till ruvardag 11-12 då jag funderar på tjuvtesta? nöjd med mig själv för varje dag jag inte testar. 


    Håller tummarna för dig! ❤️
  • Nervernautanpå
    Livshopp2025 skrev 2025-03-15 11:33:57 följande:
    Ja det är en galen process på många sätt. Jag var beredd på det men blev ändå överraskad av hur psykiskt jobbigt det är.

    Spännande att vi kör samtidigt denna gången! Jag har återföring på torsdag. Håller alla tummar för oss och att allt som ska stämma är på vår sida den här gången!

    Tack för pepp ❤️ Ja jag försöker verkligen känna hopp och tillförsikt. Det är ändå trösterikt, och samtidigt sorgligt såklart, att veta att man inte är ensam. Att andra också kämpar på med samma processer, tankar och känslor. 
    Precis, hoppet är det sista som lämnar en!

    Jag hoppas såklart att det lyckas redan denna gången men ändå skönt för dig/er att ni har några chanser kvar ❤️
    Jag har återföring på fredag.
    Vi (jag och min man) har ju i olika perioder (uppehåll bla pga pandemi och annat) hållt på med detta i tio år. Man vänjer sig aldrig skulle jag säga. Jag mådde så psykiskt dåligt under en period att jag kände att det inte var värt det. Men sen är det ju det där, jag vill inte vara barnlös. Och det måste vara värt det. Jag har varit otroligt spruträdd, är fortfarande skulle jag säga. Men man vänjer sig? Min man ger mig sprutorna, klarar det inte själv.
    Ensam är inte stark, och även om jag inte önskar någon att gå igenom detta helvete, så känns det fint att vi är fler.
  • Nervernautanpå
    Anonym (Hoppfull) skrev 2025-03-15 11:55:43 följande:
    Min strategi har nog främst varit att testa på helgdagar alternativt dagar jag kan jobba hemma så jag inte behöver gå till jobbet efter ett negativt testsvar. 
    Nervernautanpå skrev 2025-03-13 18:18:21 följande:
    Håller tummarna för dig! ❤️
     Tack. Håller tummarna för dig också med nästa FET. 

    jag har fått veta nu att mitt andra ägg också blev befruktat och klarade sig ända till frysen så jag har ytterligare en sista möjlighet efter denna. Ger lite hopp och betyder att det inte behöver vara helt kört även om det blir negativt nu när jag testar. 
    Vad skönt att det andra ägget klarade sig till frysen! Vi hoppas naturligtvis på att det lyckas den här gången, men ändå lite skönt att veta att det finns en chans till.
  • Nervernautanpå
    Anonym (Hoppfull) skrev 2025-03-22 10:51:01 följande:

    Har en riktigt låg dag idag. Känner att allt känns meningslöst och allmänt hopplöst. Börjar bli genuint rädd och ledsen att det inte ska gå vägen. Vet inte riktigt om det är något jag faktiskt skulle klara av att hantera. Barn för mig har varit mitt största i livet det enda riktigt riktigt riktigt viktiga för mig. En enda konkret sak jag alltid sen jag var liten vetat att jag vill. Känner mig plötsligt väldigt ensam Och ledsen. Givna resultatet av att faktiskt göra detta själv första gången det verkligen känns av att jag är ensam.


    Blir dessutom Nästan arg på folks stöd just nu. Vilket gör att jag känner mig otacksam r folk bara försöker stötta. Men Nu när det blev negativt igen försökte de närmaste stötta och ge tröst och hopp om att det är klart det går vägen nästa gång de är de minsann helt hundra på. Orkar inte att folk tycker synd om mig och blir nästan arg på tomma ord av stödjande skit de inte kan påverka. en tyckte det är väl bara byta klinik välj en bättre så det gör vägen. Nästa tyckte det är väl köra på tills det går och bara prioritera det framför jobbgrejer och ordna fram pengarna. Skönt om allt var så lätt. Så lätt med jobb. Så lätt mentalt. Så lätt med pengar. 

    Börjat fundera över min kost och vanor. Om jag borde försöka anstränga mig mer än jag gjort. Nu har jag kört på med försöken rätt och har helt ärligt inte vågat försöka ?banta? eller göra större skillnad på vanor utan försökt äta lite bättre mer fisk och grönt och minimera skit. Går väldigt mycket pga hundar men tränar bara en gång vecka, krockar det Med mitt schema blir det bara varannan  


    Grubblar på ekonomi som är ett problem om jag ska köra mer ivf, men egentligen inte är ett showstopperproblem. Pengar finns ju eller kan lånas men det är en prioriteringsfråga som alltid. Tycker om att åka i min bil och vill inte byta ned mig, vill inte byta bostad eller använda de sista på kontot då jag vill ha buffert om jag ska vara föräldraledig osv.. Sitter just nu och lägger upp grejer på blocket för att försöka dra igång lite pengaflöde för att minska oron att hosta upp en slant. Mentalt skönt men att sälja en pryl för 100 kr gör kanske ingen större skillnad mer än men mentalt att jag i alla fall gör något litet åt saken idag. 


    Förlåt för mitt låna spretiga inlägg men kändes lite skönt att få skriva av sig lite i alla fall. 


    Känner sååå igen mig i dina känslor. Finns nog inga rätta svar. Vet ärligt inte hur man hanterar detta. Man klarar av det för att man inte har något annat val. 
    (Och jag tycker inte du ska känna att du gör något fel.) Kram
Svar på tråden 40år och IVF