Är det bra att kvinnor bestämmer vilka män som får ha sex i Sverige?

Vilka tider är det du pratar om med dina nu och förr? Högst oklart.

Jag hade klarat mig bra även om jag inte träffat min man. Jag hade aldrig valt någon "bara för att ha någon", utan hade fortsatt ensam om alternativt varit en man jag inte var förälskad i.
Jag skulle skaffat barn på egen hand i så fall eftersombarn är viktigt för mig. Viktigare än en man och sex.

Varför ska kvinnor gå med på att ha sex med män de inte vill ha sex med?

Hur kul skulle det vara att som man ha sex med en kvinna som egentligen inte vill? Att hon blivit tvingad pga någon sorts "rättviseskäl"?

Om vi (mot bättre vetande) antar att prostituerade säljer sex för att de tycker det är så kul, och kan välja vilka de ska sälja till, vad är det som säger att de skulle välja att sälja till någon de inte är attraherade av?

Varför anser du att män som grupp ska ha rätt att köpa en kvinna? Människohandel i alla dess former är ju förbjuden. Eller är ni för alla form av att köpa människor? Köpa av slavar även till arbete och inte bara för sex?

Hur får du in det i din hypotes?
Ditt resonemang i TS är handlar väl inte om att Sverige är ett dåligt land?
På vilket sätt skulle det bli bättre av att kvinnor väljer bort vissa män och att det kvinnors val skulle begränsas. Blir Sverige bättre då?
Eller skulle det helt enkelt förvärra och försämra vårt samhälle?
Har du några reflektioner kring det?

Nu får du för fan ge dig TS. Livet är hårt, köp en hjälm. Allting kommer inte alltid vara helt rättvist, för i helvete du kan inte begära att folk ska få sex på någon annans bekostnad med argument "buhu det är inte rättvist".

Om du nu tycker att kvinnor har "ett övertag" för att män är kåtbockar som sätter på allting, så kan jag berätta att det inte är något slags grädde på moset för oss kvinnor. Ha en slemmig typ som stöter på en för han vill doppa snoppen och bryr sig noll om mig som person - bara jobbigt och inte ett dugg smickrande! Så man kan ju börja med att fråga sig hur du ens tror att det är att leva som kvinna?

Jag kan tala om en sak för dig: sen jag var liten flicka så har pojkar tagit upp plats, roffat åt sig, pratat över mig, varit elaka, dryga, krossat mitt hjärta, fått cred på jobbet när de snott mina idéer, gjort mig rädda för att passera dem på gatan, fått mig att känna mig osäker och mycket mer därtill. Så om mitt lilla "övertag" mot män är att jag får välja vem som ska få ta för sig av min kropp - wow GRATTIS till mig! Acceptera det TS, sluta böla och jobba på dig själv. Ingen finner en jävla lipsill attraktiv.

Mycket bra skrivet!

Och en fråga till TS: säg att en kvinna som inte på något sätt motsvarar vad du finner attraktivt, (du kanske till och med finner henne smått motbjudande) stöter på dig. Vad skulle du göra i det läget? 

Ha sex med någon du inte är det minsta attraherad av bara för att du får chansen att ligga?

Om du inte skulle göra det, varför anser du att kvinnor ska ha sex med någon de inte finner tilldragande?

För att ingen har sex med dem. Om någon velat ligga med dem så hade de väl gjort det?

Men vad i helvete, det är väl ingen som springer efter någon specifik typ? Gå ut från ditt rum och kolla runt dig - män och kvinnor i alla former lever helt normala familjeliv med fru och barn/sambo/partner whatever. Jag fattar inte varför du ska intala dig själv att "en viss typ" av män skulle få alla kvinnor. Smaken är som baken - delad. Jag skulle inte vilja vara gift med någon av mina väninnors män, däremot vill jag vara gift med min man- något som jag vet att mina väninnor inte skulle vilja vara!

Fattar du inte skillnaden mellan att starta en tråd, jämfört med att jag svarar i din tråd är det mest synd om dig. Du är lipsillen, äg det bara.

Jag har för fan aldrig "föraktat någon svaghet hos män", vad snackar du ens om?! Njuter du av att spela offer eller vad är ditt problem? Klipp dig, ta en kaffe, skaffa ett jobb!

När jag var ung och hade dålig självkänsla hade jag ett par korta förhållanden med ett par riktiga skitstövlar som gjorde mig illa på olika sätt.

Eftersom jag hade så dåliga erfarenheter av män från min uppväxt trodde jag att det skulle vara så, jag förstod inte bättre.

Genom en vän träffade jag en man som var den totala motsatsen mot de män jag hade erfarenhet av.

Han var ganska kort (exakt lika lång som jag), var lite tunnhårig, lite rundlagd, lite äldre än jag, festade inte, drack inte, rökte inte, var objektivt sett rätt tråkig och levde ett "tråkigt" liv.

Och jag föll pladask! Han var den snällaste man jag träffat och han hade en underbar humor. Han fick mig att känna mig sedd och var genuint intresserad av mina tankar.

Hans härliga personlighet vägde mer än nog upp de bitar som kanske inte uppfyllde bilden av "alfahanne".

Vi har nu varit gifta i 25 år. Vi har fyra underbara barn tillsammans och i november ska vi bli mormor och morfar.

Visst kan man träffa någon även om man inte är en "alfa". Men man måste ha något att erbjuda, något som den andra parten uppskattar mer än ett eventuellt utseende eller en tuff attityd.

I min omgivning är de flesta gifta eller sambo, en del har barn, en del inte. I alla dessa par finns det bara en man och en kvinna som väl räknas som riktigt snygga, och de är inte ens tillsammans med varandra.

Han är gift med en kvinna som är 13 år äldre än han. Hon är också rejält mullig ( det var hon redan när de träffades ).

Hon är tillsammans med en man som är kortare än hon, inte särskilt vältränad och ganska timid. Han tjänar också mindre än hon.

Och de flesta av oss är riktigt nöjda med livet och våra partners. Så nog sjutton kan man träffa någon utan att vara en skitstövel.