Konstigt eller inte

Att kicka ut partnern ur bostaden for att vara för sig själv är inte rimligt. Att vara i olika rum, eller i källaren, är däremot rimligt.

Du ska inte behöva kika ut partnern. Hen ska kunna dra ut frivilligt ibland om behovet finns. Om frågan ställs så borde de inte vara några större problem att någon gång vara tillmötesgående med sin partners önskan. 

Som sagt man är inte ensam om båda fortfarande är i bostaden. De flesta är väl ändå i olika rum delar av dagarna ändå. 

Jag förstår inte problemet, även om jag behöver vara själv eller rättare sagt inte aktivt vill umgås så är det inga problem om min partner vill vara hemma. Jag är en person som har ett stort behov av att vara själv eller rättare sagt ladda batterierna efter att jag varit social, men ändå ser jag inga som helst problem med att göra det även när min sambo är hemma eller ens i samma rum. Min sambo har ju blivit min nya familj och jag känner således inte att jag har ett behov av att andas från honom, jag är bekväm i hans sällskap och behöver inte känna någon press av att alltid vara glad och underhållande när vi är tillsammans (så som man ju gör när man umgås med andra människor).

Störs du av grannen i huset också?

Grannen bor förhoppningsvis inte i samma bostad. 

 

Men om du nu hade vart den som vill vara helt för dig själv ensam i bostaden då hade det garanterat inte fungerat med en partner som vägrar förstå och Inse det. Säger inte heller att det behöver vara varje vecka, varje månad etc men kanske åtminstone någon/ några gånger /år. 

Sen är det ju faktiskt bra för många  att vara ifrån varandra lite och då inte bara pga arbete. 

Men jag fattar ändå inte behovet av att vara helt ensam i bostaden, man behöver ju inte aktivt umgås bara för att bägge är hemma? Har jag en dålig dag och bara vill tjura själv kan jag ju stänga in mig i sovrummet och titta på Netflix själv medan han är i vardagsrummet och spelar. Jag ser verkligen inte problemet. Även om han skulle komma till samma rum som jag är i är han ju trots allt min familj och jag är såpass bekväm att jag inte behöver känna mig tvungen att prata eller umgås med honom om jag inte vill.

Vart tycker du att partnern ska ta vägen då?
Ta in på hotell?

Jag har visserligen nycklar till mina söners bostäder men det ger mig inte fri tillgång till deras hem.
Mina föräldrar lever inte längre, men min mor hade ändå inte orkat ha sällskap i timmar de sista åren hon levde. Min far dog när jag var ett barn.

Är ditt ensambehov så stort att du mer eller mindre tänka tvinga ut din partnern från sitt hem så tycker jag nog att ni borde satsa på att vara särbo istället.

Jag och min partner är förvisso särbo men vi saknar varandra varje minut som vi inte är tillsammans. Utöver arbetstid då vill säga. Kanske ensamtidsbehovet skulle infinna sig om vi bodde ihop, men då fick man se till att ockupera valfritt rum där man finge vara ifred.

Alternativt sätta sig i bilen och parkera på valfri plats.

Tillägger att vi eg inte vill vara särbo men vi ser ingen rimlig lösning på det. Så vi får förbli särbos. vi "bor ihop" varje helg ändå, och när vi är långlediga.

Är man den typen av personlighet så förstår jag faktiskt inte varför man ens flyttar ihop.

Inte ok: nu vill jag vara ensam hemma så du måste dra!

ok: jaha, du åka iväg och hitta på något idag? Nej tack jag vill inte följa med, jag passar på att vara ensam hemma med lite egentid.

Pratar vi en timme eller dagar?

Max några timmar. Men verkar som de allra flesta helst sitter hemma och vägrar lämna hemmet om frågan skulle komma upp. Eftersom båda bor i samma bostad så är det inte mycket begärt. Samma grej egentligen om man tex skulle vilja ha en tjejkväll eller grabbkväll. Men sådant får man väl inte ens tänka på som sambos för dem som inte vill lämna hemmet har mer rätt. 

Vad är så viktigt att du inte kan göra det om din partner är i en annan del av bostaden?

Men vart tycker du att den oönskade partnern ska ta vägen då?
Jo, det är för mycket begärt att man ska avlägsna sig från sitt hem på order av den man delar hemmet med.

Ska man ha det så så kan man lika gärna vara särbo.

Tjejkväll eller grabbkväll? Hur gammal är du???

Jag har inga problem att lämna hemmet, men det är ju på mina villkor. Har jag ingen anledning att gå hemifrån så stannar jag hemma. 

Om man tycker att hemmet är mer värt än lyssna och förstå den man bor med så kanske det istället är bättre att själv bo ensam då behöver du ju inte tänka eller bry dig. Likväl dem som vill vara ensam mest hela tiden. Nu handlar det om få tillfällen. Givetvis så ska det då vara åt båda håll om båda vill det. 

Man är aldrig för gammal för att anordna så man bara umgås tjejer eller killar. Fast det är ju vissa som tappat sina vänner med åren av olika anledningar. 

 

Bra försök men dåligt resultat.

Jag har flera vänner men vi håller inte på med såna barnsligheter som "tjejkvällar".

Så, hur gammal är du då?

Till sist så har jag nog redan nämnt att jag är särbo, men det beror inte på att jag vill ha ensamtid. 
Jag tycker att man har rätt att vistas i sitt hem, du tycker det inte. Ska vi se realistiskt på saken så har jag rätt. Du har fel. Även om du inte tycker det.

Jag tycker att båda har rätt till sitt hem och inte bara att den ena ska få mer rätt till bostaden. 

Ok, så du umgås inte med dina vänninor på fika, filmkvällar, vinkvällar etc?  Dessa grejer har ingen åldersgräns och det är ok att träffas hemma hos varandra utan att behöva träffas ute.  

  Jag är i 40 årsåldern vilka även mina vänner är och vi har liksom inte slutat hitta på saker bara för att vi inte längre är 20. Däremot blir det givetvis inte så ofta då vi alla har ett liv utanför vänskapskretsen. 

 

Man har väl lika stor rätt till bostaden om man kommer och går som man vill. Ska man schasas iväg när det andra vill ha ensamtid så har man faktiskt mindre rätt till den. Då går man på nåder och då är det bättre att bo i varsitt hem.

Jo jag umgås med mina vänner, dock inte på filmkvällar för det roar mig inte. Men absout fika ihop eller dricka vin. MEN, och det är ett stort men, det betyder inte att min partner inte får närvara.
Könsuppdelade aktiviteter är barnsligt, är du i 40-årsåldern och tycker att det behövs så... tja, jag låter nog bli att skriva om hur jag ser på det. Vill ju inte bli kickad från forumet.

Vill man absolut umgås könsuppdelat så får man väl vara hos någon som är singel eller träffas ute någonstans, som t ex en restaurang.

Aldrig att varken jag eller min partner skulle utesluta varandra när det bjuds på trevligheter. Det är dock frivilligt att delta.

Du får tycka att mina vänner och jag är barnsliga. Men hellre det än att vara den som sitter mest och gör inget för att de inte vågar vara lite barnsliga ibland. Man slutar inte med vissa aktiviteter bara för att man blivit vuxen, för att andra tycker det är barnsligt. 

Har aldrig ens sagt att någon ska schasas iväg utan det är en önskan, frågan och vet man om att sin partner har behov utav det så kan man ju faktiskt någon gång då hitta på nåt annat just den tiden.