Konstigt eller inte

Jag förstår inte problemet, även om jag behöver vara själv eller rättare sagt inte aktivt vill umgås så är det inga problem om min partner vill vara hemma. Jag är en person som har ett stort behov av att vara själv eller rättare sagt ladda batterierna efter att jag varit social, men ändå ser jag inga som helst problem med att göra det även när min sambo är hemma eller ens i samma rum. Min sambo har ju blivit min nya familj och jag känner således inte att jag har ett behov av att andas från honom, jag är bekväm i hans sällskap och behöver inte känna någon press av att alltid vara glad och underhållande när vi är tillsammans (så som man ju gör när man umgås med andra människor).

Men jag fattar ändå inte behovet av att vara helt ensam i bostaden, man behöver ju inte aktivt umgås bara för att bägge är hemma? Har jag en dålig dag och bara vill tjura själv kan jag ju stänga in mig i sovrummet och titta på Netflix själv medan han är i vardagsrummet och spelar. Jag ser verkligen inte problemet. Även om han skulle komma till samma rum som jag är i är han ju trots allt min familj och jag är såpass bekväm att jag inte behöver känna mig tvungen att prata eller umgås med honom om jag inte vill.