Samhällets förakt mot lågutbildade

Jag har gått en utbildning inom grafisk design men väljer ändå ett handels-yrke som jag hade även innan jag gick utbildningen. Jag tycker att det är mycket roligare att jobba i en butik där kollegorna på rätt ställe är väldigt jordnära och trevliga. Vi är som en familj som kan prata på djupet om saker och inte så stressigt heller. Visst finns det undantag, har även varit på ryggknäckande ställen med jobbiga chefer som kräver för mycket. Men i min klass där jag gick var det fullt med statussökande snobbar som hade svårt att bete sig uppfostrat och betedde sig som mean girls i vissa fall. Undantag de två vänner jag hängde med. 

Kort sagt föredrar jag butiksjobb framför att jobba på en reklambyrå av den enkla anledningen att jag inte tar med mig jobbet hem. Sen har jag även slagits med en depression och det har gjort att jag hamnat där jag är.

Det är vanligt att man stöter på de här människorna som ser ner på en. Jag försöker att inte ta till mig. För det är så mycket de inte förstår. 

Ja där har vi ett klockrent exempel, det hade jag inte ens tänkt på. När vi ändå är inne på ämnet politik så har vi en statsminister som verkligen tror att människor utan utbildning är väldigt lättlurade. Jag tänker då framför allt när det kommer till skattesänkningar. Då försöker
man gärna påskina att det är låginkomsttagarna som är de största vinnarna, procentuellt. Men så vitt jag vet så handlar vi för kronor i Sverige och inte procent. Där har vi ett väldigt bra exempel på hur man försöker dumförklara människor med lägre utbildning. 

Jag skulle vilja säga, att jag mer ser det som att samhället har förändrats stort på väldigt kort tid. Eller dom senaste 5 åren.  Tyvärr inte till det bättre. Saker har blivit betydligt svårare att komma åt. 

Enkla jobb har till och med blivit kvalificerade. Jag har en vän vars yngre syster, brukade arbeta som vårdbiträde. Det var superlätt och hon fick hur mycket jobb som helst. Nu har hon svårt att hitta samma tillgång. Numera står det ofta i annonserna att du ska vara utbildad undersköterska eller ha läst vårdprogramet och poängen du behöver ha läst. Även körkort har blivit mer ett krav på tjänster som förut inte krävde det.  Jag förstår att det första beror på brist. Och att man vill ha mer utbildat folk. Men samtidigt tycker jag då att vården inte ska klaga på att dom inte hittar personal. Med tanke på vad som betalar och hur lite man oftas är värd som personal där.
Hon slutade på ett jobb, för att dom aldrig ville höja hennes lön. Då hade hon varit där x antal år.

Tyvärr är det så att det är som allra svagaste och fattigaste som drabbas av detta. Folk som inte har ekonomi eller förutsättningar att ta körkort. Folk med diagnoser etc. Det är dom som kommer i kläm.

Vårat samhälle har gjorts oåtkomligt på många plan för dessa. Och I vissa yrken som kräver körkort, så är det ju så.  Det kan man ju inte säga något om. Men när okvalificerad jobb har blivit mer kvalificerade då är det nästan löjligt. Samtidigt klagar näringslivet att dom inte hittar kompetens. Utbildningar i all ära. Men det vore inte fel om fler också lärde upp inom vissa jobb. Hur ska annars en del människor "få in" foten på arbetsmarknaden. Tyvärr är samhället så stressigt idag, att vi bara ska producera. Det finns inte mycket tid till annat. Vad det på sikt kommer leda till. Kan vem som helst förstå.

Jag upplever snarare att dom som har det gott ställt, är högutbildade snarare har svårt att förstå eller ta in. Att det finns fattiga människor i Sverige. Att det existerar människor som inte har råd med körkort. Som inte har råd att köpa bil, eller spara för att köpa bostadsrätt etc.

Och nej, alla är inte invandrare även om en stor del är det. Jag talar om ursprungs svenskar. Jag tror att detta mycket beror på att Sverige alltid ansetts vara ett bra, rättvist, solidariskt land. Där det inte funnits så mycket orättvisor. Vi har haft bra välfärd och annat.  Men det är nästan raderat. Även våran syn på varandra har förändrats mycket. Man ser ner på arbetslösa, sjuka etc.
Solidaritet och omtanke för samhället som stort, existerar inte. Sverige är långt ifrån det landet det varit.

Så jag tror mycket beror på att man krampaktig vill hålla kvar vid bilden av Sverige som fantastiskt. Då "sopar" man gärna undan människor som dessa. Det man inte ser eller inte vet om. Existerar inte. Lite det tänket.

Dessutom har mycket stöd som fanns förut, försvunnit för människor som är i behov av det.

Fast det är ju inte att någon är lågutbildad i sig som gör att någon kanske ser ner på dem. Det är ju hur de beter sig. 

Om de röker, inte sköter hälsan, inte söker vård och gör sådant som leder till nedanstående så kan man ju tycka att det är onödigt. Tar sms-lån, sätter sig i lyxfällan-situationer, skaffar fyra barn med fyra olika partners, osv osv.  

Forskning har visat att lågutbildade får sämre vård än högutbildade. Har en kortare livslängd och sämre hälsa generellt. 

Varför skulle autism göra eftergymnasiala studier svårare? 
Jag har autism och har pluggat på uni utan problem. 

När syns detta förakt? Vad har du för belägg att högutbildade som grupp ser ner på lågutbildade som grupp?
Personligen känner jag inte igen den bilden faktiskt. I mitt umgänge finns allt från de som inte gått ut grundskolan till de som doktorerat...Och ingen klankar ner på någon alls....
Sen kanske du har en annan bild men precis som att mina erfarenheter inte kan göras allmängiltiga så kan inte dina heller göra det. 
Att det finns en korrelation mellan utbildning och hälsostatus är inte liktydigt med att det är orsakat av förakt från den ena gruppen gentemot den andre.

I din TS finns  väldigt många problematiska påståenden och ditt sätt att skriva tyder på ett förakt åt andra hållet. Bara att du skriver att de som är högutbildade minsann får hitta studierna själva. Varför behov att vara otrevlig och hånfull?

Precis som att vårt samhälle behöver alla de yrkeskategorier som du räknade upp så behövs ju även de utbildade.
Skulle du vilja bli opererad av någon utan läkarutbildning, bli försvarad i rätten av någon utan juristutbildning och så vidare och så vidare?

Mitt råd är att inte tänka kategoriskt och svartvitt...blir lätt att bli bitter då...och vem tjänar på det?

Du som högutbildad autist borde veta att autism är en spektrum diagnos, dvs att nedsattheten varierar från person till person.

Jag är högutbildad och kommer från en släkt med endast "arbetare", och skulle vilja säga att föraktet är lika stort om inte större åt andra hållet. Herregud vad mycket skitsnack om kontorsarbetare, chefer, eller akademikers jag har hört genom hela min uppväxt. Jag möttes av motstånd och förståelse och kallades för snobb, av min egen släkt, när jag började läsa ekonomi på universitetet.

Jag hade många hantverkarjobb under somrarna genom högstadiet och gymnasiet och det är helt sjukt vilka toner som används i kaffe- och lunchrummen där, nästan vidrigt. Det var en bidragande anledning till att jag valde att läsa vidare, minns väl hur jag tänkte att - Här vill jag verkligen inte hamna.

Ja, det är sant.
Men varför skulle endast autism göra det svårare? Visst om man samtidigt har autism + IF förstår jag, men endast autism?
Låter mer som någon fördomsfull person skulle säga, att personer med autism har det svårare. 

Det undrar jag också. Min personliga upplevelse är att i alla fall inom mitt område, naturvetenskap, så är det relativt hög andel av de som är utbildade inom det som har autistiska drag eller autism. Och att plugga naturvetenskap på högskolenivå är ingen picknick.

Ok jag erkänner att jag tog i lite i överkant. Jag är väl färgad av alla meningslösa diskussioner jag har läst här på FL där det i tid och otid frågas efter källor på allt som påstås. Det var inget illa menat och jag måste faktiskt säga att jag är positivt överraskad över det städade samtalsklimatet i tråden!

Fast det är det ju fortfarande, för vissa av oss.

Jag hade inga problem att plugga 150%, eller köra heltidsarbete och plugga 75-125% för det var kul. Min son kör samma stuk, han läser 150% genomgående med civ ing som basutbildning.

Han kan göra det för att han gör en programmeringsuppgift på fyra timmar som de har två veckor på sig att göra, t.ex. 

Men det är sådant man föds med, inte något de flesta kan lära sig.
Och fortfarande kan en mindre begåvad person som får en bra affärsidé eller är vass som säljare givetvis tjäna mer än en som är briljant på logik.

En filosof och författare (Bertrand Russel) sa en gång att: Felet med världen är att de dumma är så tvärsäkra på allt och de begåvade fulla med tvivel. akademiker behöver inte alls se ner på andra. Däremot kan de vara nyfikna och inte snabb att ha åsikter. Ju mer man lär sig, desto mer förstår man hur komplex världen är. Nör en person t ex är snabb att döma, kan en som är påläst inom området se problemet från flera olika håll och därför inte hålla med. Jag tror att just det, att en akademiker inte håller med, kan upplevas som att man ser ner på den andre. Men visst finns det akademiker som ser ner på icke akademiker. Men de mest ödmjuka personerna som jag har träffat har också varit de mest pålästa. Pålästa i kombination med gedigen ålder.

Jag kommer från en familj "högutbildade" med många ingifta "lågutbildade" och känner inte igen någonting av det du skriver gällande att man ser ned på folk pga utbildning utan generellt så känns det som att personer bedöms för vilka dom är och inte för vilken utbildning de har.

Gällande hälsa så tycker jag faktiskt inte man kan ta bort det egna ansvaret kring en hälsosam livsstil. 

Däremot vad gäller läkarvården så är det åt helvete att det inte är jämlikt. Jag gissar att orsaken till stor del är att läkarna ofta inte tar initiativ till behandlingar utan att man som patient behöver undersöka saker själv och efterfråga saker och att det görs mer av högutbildade. 

Som exempel. Båda mina barn har extrem allergi. Det första barnet tog läkaren initiativ till att genomgå en sensibiliseringsbehandling. För andra barnet (där besvären var större och utveckling av astma en identifierad risk) så togs inget sådant initiativ alls. Men när vi föräldrar efterfrågade det så fick även det barnet sensibiliseringsbehandling.

Den första läkaren agerade som en läkare ska göra, den identifierade ett problem och ordinerade en behandling som löste problemet.

Den andra läkaren konstaterade ett problem och gav instruktioner om hur man ska leva med problemet, men inget initiativ till att faktiskt behandla bort det trots att det faktiskt fanns ett ganska lättillgängligt pch som är rekommenderat av allergologer att användas mer. Den typen av läkare ger olika vård till olika patienter. 

Visst finns det undantag. Men normalfördelningen är tydlig, du och din son tillhör förmodligen de 2% av befolkningen som skulle kvalificera för Mensa-medlemsskap. Det är en rätt liten minoritet, eller hur? Och jag känner många som kvalificerar in där, som fortfarande måste anstränga sig för att plugga. Det har kanske mer med saker som studieteknik och självdisciplin att göra, än med IQ, men oavsett så upplevde de studierna som utmanande, trots sin intelligens.