Nära separation, efter upprepad otrohet från frun.
Anonym (Viol) skrev 2024-09-25 19:46:29 följande:
6 mån prövotid gäller ju endast om ni har barn
Inlägg från: Anonym (Sviken man)
|
-
Nej, det är felaktigt. Om inte båda vill, så är det prövotid.
-
Tack! Jag tar tacksamt emot tips, och vad som känns som uppriktigt menat medlidande och omtanke.Dimisi skrev 2024-09-25 21:40:03 följande:
Din önskan om snabbt och definitivt beslut är rimlig. Men det är också logiskt att hon inte vill gå dig till mötes. Hon har mest att förlora. Din förlust (framtidsdrömmarna) är redan ett faktum.
Du får nog börja förhandla. Hon förhandlar ju redan, och hon är skicklig. Hon vet att du är svag för förhoppningar och drömmar.
Du behöver inse att hon lockas av trygghet och bekvämlighet, utan att lägga någon värdering i det. Det är inte hennes fel att du inte har sett vad som motiverar henne förrän nu. Behåll respekten för henne när du lägger fram ett bud anpassat efter hennes personlighet. Då tror jag att du kan nå båda dina mål. En upplösning av äktenskapet utan betänketid och utan drama.
Bryta ihop kan du göra sen. Jag beklagar verkligen sättet du fick dina drömmar krossade på.
Jag tänker också att det finns allt att vinna på att behålla respekten i det här, för att bryta ihop ifred senare.
Vi har ett samtal med parterapeut bokat om några få dagar. Kanske ges möjlighet att med lite hjälp att leda samtalet lägga fram vad jag tänker mig ska hända nu, på ett respektfullt sätt.
Jag tror verkligen vi båda skulle må bäst av att gå skilda vägar, så ordnat som möjligt.
Kan möjligen tänkas hon tycker det går snabbt, men jag tror egentligen hon förstår att jag skulle vilja det.
Bara att hoppas hennes behov av bekvämlighet inte tar överhand och gör att hon sinkar processen och har svårt acceptera bodelning och allt det praktiska. -
Ja... det tycker jag också. Och jag borde sett det för vad det är. Men jag lät mig väl förblindas.Anonym (50+) skrev 2024-09-26 07:57:08 följande:Det blir ju inte direkt lättare att ha en bra relation med barn?
Att vara bunden till en kvinna i 20 år som inte ens nu kan bestämma sig för dig är ett riktigt hemskt straff tycker jag. Så ta hand om dig själv och hitta någon som har dig som förstahandsval och inte hela tiden tittar efter annat.
Hon borde ha gjort slut istället och inte slösat med din tid så här.
Nu har så mycket tid slösats, jag är runt 40... Så jag måste agera snabbt den här gången. Vad hon än säger -
Tack! Även det är till hjälp.Anonym (Kram) skrev 2024-09-26 13:53:22 följande:
Vill bara skicka en virtuell kram!
Du har fått många kloka råd och du resonerar väldigt förnuftigt. Men en kram vill jag skicka med ändå!!
KRAM
Det är ju tufft, hur logiskt det än känns. Är lite som att jag sakta vaknar ur en dimma just nu. Som gjort att jag inte riktigt kunnat se klart. Känslorna för frun blir lite mindre självklara... och jag ifrågasätter självklarheten jag känt tidigare, att hon är den jag vill dela mitt liv med.
Hoppas det här öppnar för bra saker i livet framöver.
Blir också tufft bo kvar i huset vi flyttade till tillsammans, som förlovade, och där vi bodde när vi gifte oss.
Men jag behöver en bas att stå på när allt gungar. -
Ja... Jag är beredd på att det kan tänkas bli märkligt att bo kvar i "vårt" hus.Anonym (Man) skrev 2024-09-26 14:46:38 följande:Hej igen!
Jag var som sagt i samma situation som TS en gång. Jag valde att inte behålla huset. Trots att jag byggt det själv och förbättrat det under 18 års tid. Hade investerat min själ varenda tum i det huset. Men jag kom till insikten att det skulle bli svårt att komma vidare med mitt egna liv om jag hela tiden skulle bli påmind om det som varit i det huset. Dessutom tänkte jag att en ev ny partner skulle tycka det vore jobbigt att flytta in i mitt och min fd frus hus. Jag köpte ett nytt (äldre) hus som jag renoverade och skapade mitt eget hem i. Behöll inte en gemensam pinal från det gamla hemmet. Bara sånt jag hade sen innan och sånt jag fått i personlig gåva av föräldrar odyl.
Träffade sen min nuvarande fru som flyttade in hos mig med sitt tonårsbarn. Jag skrev över halva huset och halva huslånen på henne. Jag ville ha ett jämlikt förhållande. Jag "bjöd" iom det henne på några hundra tusen. Nu bor vi i en annan stad i ett annat hus och har det bara bäst.
Så mitt råd till TS är att sälj huset och börja om helt och hållet. Det betyder ju inte att huset måste säljas i samband med separationen. Det kan vänta en tid.
Kanske har hon inte satt så stark prägel på det, visserligen. Men ändå. Det kan ju bli jobbigt.
Däremot flyttade jag med henne hit, för att det är närmre hennes gamla hemtrakter, samma region som hon växt upp i åtminstone.
Förutom mitt jobb är det inte så mycket som binder mig vid denna ort, eller ens regionen. Så, det kan ändå bli så att jag vill flytta till en annan del av landet, om jobbmöjlighet skulle dyka upp där. Mycket av mitt jobb går också att sköta på distans.
Så... Jag bor helst kvar i första fasen, för att ev flytta till annan ort närmre släkt och vänner sen, utan att först behöva flytta en gång här inom orten.
Rent ekonomiskt klarar jag att ta över huset själv, och köpa ut frun, som det ser ut med rådande värdering på huset. Däremot skulle hon inte klara kostnaden.
Hon skulle få en slant, om jag köper ut henne. Som skulle ge henne ett rätt bra utgångsläge i alla fall. Räcka till en kontantinsats på bostadsrätt tex, om hon skulle vilja det.
Jag är mer för att fixa och dona, och bo i hus dessutom. -
Jag har som sagt jobb här. Hem finns inte längre. Men jag kan tänkas flytta 30-40 mil nära mina gamla hemtrakter. Har dock bott många år i annan stad emellan, så var jag hör hemma är mer oklart.Anonym (olle) skrev 2024-09-26 17:29:41 följande:Skicka in papperna. Låt henne bråka i sex månader om hon vill. Sälj huset. Köp inte ut henne och ta på dig huset - det blir ett onödigt extra steg för dig.
Flytta hem.
Du kan flytta hem redan innan prövotiden gått ut. Det blir så mycket mer övertydligt då att du är klar med denna chimär till ett äktenskap.
Sörj och börja om. 40 år är ingen ålder för en man som vill bilda familj.
Kan inte flytta nu, utan att först ordna annat jobb, eller möjligen utreda möjligheten att jobba på distans
Känner inte jag fixar allt det på en gång, samtidigt som jag har flera uppdrag på jobbet just nu. Bland annat som projektledare på uppdrag av styrelsen. Är i slutfasen på första etappen.
För mig är det bäst bo kvar i huset först. För att flytta sen, om jag hittar jobb i rätt region. Så känner jag nu i alla fall -
Jag hör vad du säger. Men lägenhet är absolut sista jag vill. Så just det är inte aktuellt. Jag känner mig instängd i lägenhet. Spenderat 18 år så... aldrig mer om jag får välja.Anonym (olle) skrev 2024-09-26 17:52:49 följande:Det är ditt liv att leva.
Jag hade klippt så fort som möjligt för att lättare och snabbare kunna börja mitt nya liv.
En hyreslägenhet i andra-hand närmare släkt och vänner medan det nuvarande jobbet fått hanterats på distans.
Och inget projekt och ingen projektledarroll går före ens eget välmående och fungerande liv. Det är bara ett jobb. Det kommer nya projekt att projektleda.
Utan att det handlar om skilsmässa - den känslan man känner när man tagit sig ur en skitjobbig situation. Det är nästan overkligt om man tror att det inte kommat att gå att leva i den nya situationen.
Sedan, ett tag senare, så undrar man hur tusan man ens kunde tro att det var viktigt att stanna kvar i det svåra, av "lojalitet" eller vad man nu trodde det handlade om.
Min största hobby (grillning, rökning och utomhusmatlagning) kräver en trädgård bland annat.
Min plan är att söka jobb närmre Min släkt och mina vänner, och flytta när jag fått jobb i så fall. Har ställen jag kan bo temporärt.
Dessutom tänkte jag höra med min arbetsgivare om det kan vara tänkbart jobba på distans, och bara nån dag i veckan eller två på kontoret. Jag ser egentligen inget som hindrar det, utan att deg skulle påverka min insats negativt. -
Ja, viktigaste beslutet är att dela på oss.Anonym (Kimchi) skrev 2024-09-27 13:54:07 följande:
Nu problematiserar du för mycket. Bostad och jobb. Se det som en tillfällig lösning för att komma ur eländet. Du kan inte tänka dig att bo i lägenhet. Är det för all framtid? Nej högst tillfälligt. Likaså med jobbet. Häng kvar i staden du bor i nu. Planera en flytt i lugn och ro. Se som en flerstegsraket. Låt det ta ett tag. Det du inte ska låta ta ett tag är att bryta relationen. Hon haft sina chanser. Hon ska inte ha fler. Som jag sagt tidigare ryck plåstret nu!
Lägenhet kommer aldrig vara ett alternativ för mig, ens tillfälligt. Jag vet vad som är viktigt för mig, för att må bra. Och min hobby är en viktig del, som inte går ägna sig åt boende i lägenhet.
Jag tänker absolut att jag tar ett problem i taget. Först är separation och skilsmässa, samt bodelning.
Om möjligt att köpa ut henne och behålla huset. (Har reglerat oss emellan gällande en större summa jag investerat i vårt hus, vilket innebär att summan för att köpa ut henne efter det reglerats är några få hundra tusen, kanske mindre)
Först efter det ska jag fundera på om jag vill bo kvar på denna ort eller leta mig "hemåt".
Det kan jag göra med lite mindre brådska. Om jag inte ser skäl stanna kvar här, där jag ju såklart knutit en del kontakter under dessa år. -
Hej,Anonym (Kram) skrev 2024-09-30 15:42:31 följande:
Hur går det för dig?
Kram
Det går skapligt. Har haft samtal om det nu, att jag tycker det är bäst för mig, och kanske för båda, att vi går isär.
Hon verkar också förstå och hålla med om att det bästa är att jag behåller huset vid bodelning. Och det känns hoppfullt att vi kan gå isär under någorlunda vänskapliga förhållanden...
Ska besluta väldigt snart, och i så fall skicka in gemensamt om skilsmässa. Så vi kan börja bodelning och så.
Känns otroligt tungt, samtidigt som den här riktningen nu gjorde att jag kände lite lättnad ändå. -
Det är lätt att vara efterklok. Jag känner kanske inte att din input hjälper.Anonym (Erfaren_man) skrev 2024-10-01 13:10:57 följande:
Vad sysslar du med, TS??
Man ska aldrig förlåta otrohet. Det är inte svårare än så.
Det katastrofalt stora felet du gjort var att du inte kastade ut henne redan första gången hon blev påkommen.
Nu är det var det är, och nu blir det att dela på oss, och lösa med bodelning och allt praktiskt så jag kan gå vidare med livet.