Inlägg från: Anonym (Sviken man) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Sviken man)

    Nära separation, efter upprepad otrohet från frun.

    Hej,

    Jag ska försöka sammanfatta min situation kort. Och utan alltför utlämnande detaljer.
    Jag är gift med min fru sedan närmre 10 år, tillsammans mellan 10-15 år.

    Vi har haft två kriser tidigare, som båda handlat i huvudsak om att hon fått känslor för, och agerat på dom... med två olika män. Den ena mer allvarligt. Som hon låg med flera gånger samt sexting mm.

    Efter väldigt mycket funderande, och en massa jobb med familjerådgivning mm. så beslöt jag mig för att ge det en sista chans, och vi fick det efter ett tag mycket bättre. 

    Naturligtvis finns saker i vår relation som gjort att vi också glidit isär lite. Dock inget som ursäktar otrohet. 

    Nu kände jag att något var fel, fick misstankar och ertappade henne med en ny kille, som hon är vän med och svurit att det endast är vänskap. Men de sågs, och jag hittade dom kramandes... 

    Nu blev det såklart kris igen... Jag känner att det är svårt att se att det här ska gå att rädda. 

    Jag har ställt henne lot väggen och sagt att hon måste välja nu om det är oss hon vill satsa på, och försöka rädda nåt. 

    Hon kan inte göra ett tydligt val. Jag längtar efter att skaffa barn, vilket börjar bli lite bråttom i vår ålder... och jag har varit tydlig med att jag söker stabilitet, och familj i mitt äktenskap. Jag tror dock hon önskar mer frihet.

    Så... det logiska är att vi skiljer oss, och både jag och hon kan söka vad vi önskar på annat håll. Detta trots att jag älskar henne än. 

    Men... när jag ställer henne inför det tycker hon att hon inte förstår varför det måste gå så fort, att ta så viktiga beslut. Vi har ju levt så många år ihop. Osv...

    Jag känner att det inte är kort tid, att ställas inför detta val nu, där jag anser att vi måste bestämma oss inom några dagar, en vecka från nu. Hon har redan haft ett par veckor på sig. 
    Dessutom två tidigare kriser, orsakade av otrohet, som nu återkom en tredje gång... (som jag känner till, kan ju funnits fler...)

    Hon har oratat med sin psykolog,  och psykologen tyckte vi skulle dela på oss ett tag, på prov.

    Jag har sagt till frun att jag inte kan ställa upp på det. Om vi delar på oss så är det inte på prov, utan då vill jag vi skils. Jag kan inte gå i limbo, och ovisshet. Låta henne känna sig fram om nån annan är mer intressant...

    Det kan vara sista chansen jag har, innan jag känner mig för gammal, att gå vidare i mitt liv och förhoppningsvis kunna få familjeliv med någon annan. 

    Jag sköter det mesta kring hushållet... trädgård, matlagning osv... samt har ett krävande men ganska välavlönat jobb, med goda utvecklingsmöjligheter... Hon tycker jag är dålig på att ha socialt umgänge utanför vårt förhållande,  och hon känner sig instängd.  
    Hon är kreativ, och spontan... rastlös. 

    Så... min fråga till er i denna situation är: är det så orimligt att jag kräver ett beslut här och nu?

    Med tanke på att detta problem med otrohet (och i samband med det osäkerhet kring känslorna för mig) har återkommit känner jag att jag i själva verket gett henne lång tid... men nu måste jag få ett snabbt avslut... eller ett väldigt övertygande åtagande för oss, från hennes sida.

  • Svar på tråden Nära separation, efter upprepad otrohet från frun.
  • Anonym (Sviken man)
    SmulanFnulan skrev 2024-09-25 14:03:40 följande:

    Skilj dig för det där kommer aldrig sluta bra för varken dig eller henne. 


    Jag hör vad du säger. Men det har inte frågan. 
    Frågan var om det är rimligt hon inte finner sig i ett snabbt beslut i detta läge. Jag tror det bästa för mig är skilsmässa, tyvärr. 

    Men hon vill ju separera på prov, ha mer tid att fundera osv... innan vi tar beslut. 

    Självklart tänker jag att jag får ta beslutet åt oss inom närmsta dagarna, om hon fortsätter hantera det så.

    Men jag vill inte i önödan behöva vänta på prövotid i så fall, utan att vi båda hjälps åt att hantera bodelning, skilsmässa mm snabbt. Jag försöker alltså ta ett gemensamt beslut. 
  • Anonym (Sviken man)
    Anonym (Viol) skrev 2024-09-25 14:06:53 följande:

    Vad är anledningen till att ni inte har skaffat barn om ni är gifta, har hus och varit ett par i så många år? 


    Anledningen är att hon bromsat. Skjutit på det. Och för ca 8 månader sen sa hon att hon ville vi skulle börja försöka nu, I år, eller början av nästa...

    Men... nu är vi ju istället i detta läge. 
  • Anonym (Sviken man)
    SmulanFnulan skrev 2024-09-25 14:18:27 följande:
    Grunden till ett långt och lyckligt liv tillsammans finns inte längre och det tror jag du också har insett. Låt inte barnafrågan vara det som styr huruvida ni ska fortsätta eller inte.
    Undviker du med flit att svara på frågan? 

    Har du ens läst mitt svar till dig?
  • Anonym (Sviken man)
    SmulanFnulan skrev 2024-09-25 14:31:17 följande:
    Jag har läst ditt svar och mitt svar är även ett svar på din frågeställning. Inget att bygga vidare på = skitsamma hur lång tid det tar för henne att komma till ett beslut.
    Där är vi ju till stor del överens. 

    Men vad ska jag göra åt det faktum att hon inte vill att vi tar beslut här och nu om skilsmässa... Jag tycker inte det är rimligt. Jag tycker hon bör vara tillmötesgående i så fall, och gå med på att skiljas, utan prövotid. Göra bodelning osv, så att jag kan komma överens med henne... köpa ut hennes del av huset, som ekonomiskt är det enda gångbara i vårt fall. 
  • Anonym (Sviken man)
    SmulanFnulan skrev 2024-09-25 14:36:33 följande:
    Du måste stå upp för dig själv! Om du vill skilja dig så har hon absolut ingenting att säga till om. Ju längre du drar ut på det desto längre tid kommer det att ta innan du kan bli lycklig på riktigt.
    Nja... förutom det faktum att hon kan tvinga fram 6 månaders prövotid... Vilket skulle ställa till det väldigt. Och försätta mig i 6 plågsamma månaders limbo. 

    Utan att kunna få klart bodelning samt köpa ut henne och lösa vår boendesituation var för sig
  • Anonym (Sviken man)
    SmulanFnulan skrev 2024-09-25 14:44:51 följande:
    Ni har inga barn så någon prövotid är inte aktuell.
    Jo... om vi inte båda är överens om att vi vill skiljas... 
  • Anonym (Sviken man)
    SmulanFnulan skrev 2024-09-25 14:47:10 följande:

    Sorry, hade visst fel. Men oaktat så går det ju fortare än om ni både ska testa att vara ifrån varandra en viss tid och sen skilja er. Hon kanske lika gärna sätter sig på tvären även då.


    Ja... det kan bli besvärligt för mig i en redan fruktansvärd situation om vi inte kan vara någorlunda överens... för att jag ska kunna gå vidare, och ha chans finna det jag söker med någon annan. 

    Jag hoppas verkligen hon kan gå med på att ta snabbt beslut om skilsmässa nu... och inte insistera på att det måste få ta tid.

    Att hon är det minsta osäker betyder ju att det inte funkar för mig. Dessutom kommer jag ju troligen aldrig kunna lita på henne igen... 

    Men... Jag vill ju försöka hålla det civiliserat och vara någorlunda överens,  för att slippa långdragen process och mer smärta. 
    SmulanFnulan skrev 2024-09-25 14:36:33 följande:
    Du måste stå upp för dig själv! Om du vill skilja dig så har hon absolut ingenting att säga till om. Ju längre du drar ut på det desto längre tid kommer det att ta innan du kan bli lycklig på riktigt.
    Nja... förutom det faktum att hon kan tvinga fram 6 månaders prövotid... Vilket skulle ställa till det väldigt. Och försätta mig i 6 plågsamma månaders limbo. 

    Utan att kunna få klart bodelning samt köpa ut henne och lösa vår boendesituation var för sig
  • Anonym (Sviken man)
    Familjesus skrev 2024-09-25 15:22:05 följande:

    Trodde bara det där med betänketid bara gällde när man hade barn, men om det nu är så får du acceptera att det troligen tar 6 månader och försöka göra det bästa av den tiden. Men skicka in papper nu direkt, inget att vänta på, hon kanske säger samma sak även om ni väntar en månad eller mer.

    Hon har haft sina chanser och t.o.m. nu när det verkligen är på upphällning kan hon inte säga vad hon vill. Inget att satsa på eller vänta på (ni har varit gifta i 10 år och inte kommit längre, det säger ju ALLT!). Börja direkt att leva som om ni var skilda/separerade. Du behöver ju inte vara taskig, men inte heller underlätta för henne. Försök att direkt gå vidare med ditt liv!


    Ja... det är det som gäller, känner jag. 

    Jag tycker det är orimligt att försöka dra ut på processen mer. Och rent elakt, mot mig.
    Ska nu se om jag kan tala vettigt med henne, och vi kan skicka in gemensam ansökan om skilsmässa, som båda skrivit på. 

    Då innebär det att vi slipper prövotid, I så fall! Bäst för alla tror jag. 
    Sen börjar hon prata om ångest och att hon känner sig deprimerad av det här... vara isär en period på prov, osv... Kanske trodde hon jag inte skulle märka nåt, och att hon hade kunnat behålla tryggheten det ger att bo och leva med mig... och nu är verkligheten ikapp... konsekvenserna kommer, och därmed chocken.

    Jag tror även hon har chans må bättre isär. Känner hon att hon behöver frihet så ska hon inte vara gift... inte med mig i alla fall. Och jag mår dåligt av att inte känna tillit, och undra vad hon gör. Dessutom känna mig som hennes backup, om ingen bättre dyker upp.

    Har fått inse att hon inte är den jag trodde, tidigare i vårt förhållande. 
  • Anonym (Sviken man)
    Familjesus skrev 2024-09-25 16:38:28 följande:
    Hon har satt sig själv i denna sits och du har stått ut med mer än vad du borde gjort. Så det här med ångest och depression etc. får hon reda ut på egen hand. Som sagt, hon kan ju inte ens nu (efter mer än 10 år ihop) säga att det är dig och en familj med dig hon vill ha. Så varför ångest? För att hon, som du skriver, inte lyckades komma undan med detta denna gång? Nej, nu får hon slutligen ta konsekvenserna för sitt beteende. Det är inte synd om henne. Hon låter jäkligt manipulativ och utan självinsikt.

    Sen tycker jag att du har väldigt kloka insikter. Jag tror också att ni inte är rätt för varandra, då skulle det inte varit så stormigt och ni skulle för länge sen kommit vidare i er relation och med familjebildning, Ni skulle nog båda mått bättre av att lämnat varandra tidigare.

    Men nu är det som det är och dags att ta klivet. Ni har båda möjlighet att på varsitt håll skapa nya liv och relationer. Kanske får hon barn med någon annan som passar henne bättre. Eller blir det inte några barn alls. Förhoppningsvis får du barn och familj som du längtar efter!
    Tack för klokt inlägg. 

    Ja, det känns kört. Och jag vet att jag tänkte för mig själv sist, när jag dumt nog gav det en chans..! Att om det händer igen är det färdigt.  Och nu är vi här. 

    Jag kommer aldrig få vad jag vill ha i denna relation... och kanske inte hon heller. 

    Det är såklart jobbigt när jag fortfarande har starka känslor...! Men, jag tycker mig känna att jag även omvärderar känslorna jag har. 

    Hon behandlar mig inte bra,  och jag känner mig som hennes trygghet bara, som hon har utnyttjat.  
    Drömmen om familjelivet med henne kommer aldrig bli verklighet.  

    En del av mig hade redan sett framför mig, i mina drömmar, en dotter, som var lik min fru. Men det kommer förbli en dröm. 

    Kanske är det nån helt annan som kan ge mig drömmen om familj...
Svar på tråden Nära separation, efter upprepad otrohet från frun.