Hur mår ni alla? Går in i vecka 6+0 idag och har vul på onsdag.
enda symtom jag har nu är ömma bröstvårtor.
känner inget illamående. Har även brun/beige aktiga flytningar Vilket håller ner förväntningarna på onsdag. Räknar inte med att vulet ska visa ett pickande hjärta.
med sonen mådde ja rätt illa i början. Ma som slutade med att fostret dog i v 12 mådde ja inte illa :/
Någon som har tips mot extremt illamående. Känns som att jag testat allt. Äter knäcke innan jag går upp, dricker olika drycker, småäter på något hela tiden för att slippa det värsta illamåendet. Fick medicin utskrivet från läkaren och gått på dem i tre dagar nu och känner att det typ är värre. Illamående dygnet runt, klöks/hulkar flera gånger om dagen, men kommer inte upp något. På detta blir man ju extremt trött och ständig huvudvärk.
Mår oxå väldigt dåligt psykiskt och har inte kunnat tänka klart. Ibland känns det inte som det är värt att och tänkt att jag inte kommer orka må såhär. men tack vare tabletterna (som tydligen hjälper mot ångest oxå, vilket jag inte visste) så kan jag börja tänka klart åtminstone inte inte bara ha massa panik över vad som komma skall. Minns inte att jag hade de här känslorna i tidigare graviditeter men jag var konstant illamående på ett annat sätt. Kände en längtan, men idag är fokuset mest på måendet så hinner liksom inte längta.
Är idag i v 9+1. Lång väg kvar om man ska må såhär. Hopas givetvis det ska lätta lite efter v.12
Jag är 8+2 och förstår precis vad du menar. Första barnet och jag trodde alltid att jag skulle längta, shoppa massor med barnkläder men istället känns det som att det handlar om att överleva dag för dag. Har känt att jag förlorat mig själv något.
Vad har du fått för medicin? Själv har jag lergigan (inte den som heter komp och som innehåller koffein då jag blev väldigt dålig på den) och har fått något nytt utskrivet av läkaren idag jag inte hunnit hämta ut och som ska ersätta lergiganen då jag fortfarande är så pass dålig. Blivit sjukskriven på 75% i några veckor framåt och kommer egentligen bara hantera viss typ av jobbmail från soffan.
Jag äter det jag kan vilket just nu är billy-pizza, korvstroganoff, piggelin och leverpastejsmackor. Tidigare kunde jag bara äta kräm och yoghurt. Tänker att det nyttiga får komma sen. Tips om du inte redan gör det är att äta innan du går upp ur sängen. Innan jag knappt hunnit öppna ögonen äter jag en banan, sen kommer mannen och serverar mig macka. Testade igår att ligga kvar en timme och äta en portion korvstroganoff vilket funkade riktigt bra.
När ska ni göra första ultraljudet? När har ni tänkt eller har ni berättat för familj/vänner om er graviditet. Jag vill gärna se barnet först och få veta att allt ser bra ut. Känns så nervöst ❤️
Jag har fått Xonvea men inte hämtat ut och testat än. Ska tydligen fasas in och får inte tas samtidigt som Lergigan så är lite rädd att sluta mer lergiganen för att fasa in Xonvean när jag vet att lergiganen hjälper något.
Ja, jag kan nästan få lite dåligt samvete att jag inte ?är glad?. Klart jag är glad över graviditeten men njuter och längtar gör jag inte, jag kan inte det just nu. Överleva överleva överleva..
Hur är eran hunger? När jag inte mår illa är jag extremt hungrig. Jag äter lunch för att äta en till lunch en timme senare. Är det fler så känner så här? Sitter detta i en hel graviditet? Hur ska man lyckas hålla en rimlig vikt med detta hunger och sug? ????
Var på TUL i tisdags. Trodde jag var i vecka 10+5 men tjiii fick jag. Det var precis som jag trodde från första början att jag var i vecka 8+5. Vet precis när jag blev gravid då jag har oregelbunden mens och vi skyddat oss förutom EN gång. 😅 men barnmorskan jag träffat På barnmorskemottagningen ville gärna gå på senaste mensens första dag fast att min menscykel är typ allt från 50-100 dagar. Alltså det var en sån lättnad att se ETT TICKANDE HJÄRTA på en liten räka. 😭 nu blir det KUB den 10e december och jag ska försöka sluta nojja ❤️
Har ni gjort något kul när ni berättade för anhöriga att ni är gravida? Kommer ni ta reda på kön och när, hur isåfall? Har tänkt på vid TUL att vi ska gissa kön och sen om det går få reda på v.20 vill vi veta. Har hört att vissa ber barnmorska skriva på en lapp och så kan man bestämma själva när man vill ta reda på könet.
Gick in i vecka 12 idag och illamåendet har börjat lätta
men behöver fortfarande mina lergigan. Jag har dock börjat få foglossning och får ont i ländryggen efter att varit och handlat, även om jag inte burit tungt. Trappor och promenader gillar inte kroppen, den mår bäst att sitta eller ligga ner. Jag hade sett fram emot en ?hälsosam? graviditet med mycket rörelse, bra mat men istället vill jag knappt röra mig och är konstant hungrig. Gått ut 6kg redan vilket ger mig ångest. Någon som känner igen sig?
Skönt att höra att man inte är ensam. Alla kollegor och liknande säger bara något i stil med ?jag gick bara upp 10kg och då åt jag en semla varje dag? eller ?jag tränade mitt sista träningspass på gym dagen innan förlossning? och själv är man redan upp 6kg och kräks om jag får för fort så jag får upp pulsen ????
Är jag knäpp?
Barnet är välkommet och redan älskat, men jag får ångest av att se att min kropp förändras. Jag är i vecka 13+1, så jag är ju mest lite svullen och inget syns när jag har kläder på mig. Har gått upp knappt två kilo och mår egentligen toppen (inget illamående eller foglossning, pigg osv) men att byxorna känns tajta över magen på kvällen känns jättejobbigt. Jag är väldigt hungrig, men Livsmedelsverkets ord ekar i huvudet. "ät inte för två, i början av graviditeten behöver du inte mer kalorier än ett extra äpple om dagen". Jag äter ju givetvis när jag är hungrig, men inte utan grubblerier.
Samtidigt känner jag mig astöntig över att jag mår dåligt eller klagar över en helt naturlig viktuppgång och en hittills lätt och behaglig graviditet.
Igår fick vi vårt svar på NIPT och det såg normalt ut. Fick även veta kön och jag blev väldigt chockad. Har två pojkar innan och där jag mått likadant på deras graviditeter, denna mår jag helt annorlunda. Jag har alltid haft känslan att jag bara kommer få pojkar men ändå var känslan tjej eftersom jag mår så fruktansvärt dåligt. Så igår så kom resultat och vi väntar ännu en pojke. Så självklart men ändå förvånad eftersom mitt mående är så annorlunda. Nu känns det lite mer verkligt och nästa vecka är det dags för ultraljud igen. Spännande om vi kan se kön där oxå men NIPT ska ju vara 99 % säkert.
Jag är ändå förvånad över att denna graviditet är så annorlunda mot tidigare. Kanske är för att jag är äldre nu ;) Är ändå 10 år sen jag var gravid sen sist.
Haha. Oja, vilt kommer det säkert bli. Men de andra killarna kommer vara 11 och 13 år så där blir det vilt i form av tonårsfasoner 
och en liten bebis samtidigt. Känner en skräckblandad förtjusning.
Det tog exakt 8 dagar att få vårt svaret.