Problem med bonusbarn

Det du beskriver är väldigt vanligt hos barn som sedan visar sig ha någon npf där de håller ihop i vissa sammanhang och sedan bryter ihop av ansträngningen att hålla ihop och då sker sammanbrotten i den miljö de känner sig tryggast.

Tex mitt eget barn. Uppförde sig super i skolan och varje dag han kom hem föll han ihop i en hög på golvet och bara grät för att han var så utmattad av ansträngningen. 

Ju mer utmattad han blev, desto fler miljöer föll han ihop i och till sist klarade han knappt av att gå utanför rummet och det har varit en lång väg tillbaka.

Det kan ju vara så att mamman gör fel på någor sätt pch att det är orsaken, men var öppen för att barnet kan ha ett kaos inom sig och att det är hos mamman han känner sig tryggast och därför släpper ut det där.

Det behöver inte alls betyda att han är otrygg hos er, han har det säkert jättebra och masken man har på betyder inte att han pånågot sätt låtsas eller spelar, det styrs undermedvetet. 

Tack för ditt svar. Han har ingen diagnos på papper. Men det är troligt att någon form av ADHD diagnos finns där. Skolan vill påbörja en utredning  men det motsätter sig pappan eftersom han som bara har barnet varannan helg säger "Det är inget fel på mitt barn". Jag har inte jättestor erfarnehet av NPF diagnoser men tycker det är lite speciellt att han kan "skärpa sig" under en dag med mig eller en helg med pappan eller morfar.

Det är ju inte fel på en för att man har en diagnos. Mitt barn blev lättad av att få diagnosen, det blev en bekräftelse att det INTE var fel på honom utan att det faktiskt för honom är normalt att bli utmattad av sådant som andra inte ens märker. Fick diagnosen när han började fyran.

Sedan det där med att det funkar med vissa handlar inte om att han skärper sig, utan att hans energibatteri funkar på ett annat sätt.

Lite sådär som att lärare ofta blir sjuka när loven kommer. När kroppen slappnar av så faller allt ihop men det är ju omöjligt att gå och kämpa dygnet runt.

Fast det kan ju även vara så att han skärper/anstränger sig när han är med er andra, vilket kräver massa energi. Det gör mina killar med adhd. Sen med oss föräldrar så beter de sig ibland som skit för att de inte orkar skärpa sig hur mycket som helst. De räknar väl även med att vi älskar dem oavsett, men att andra vuxna inte gör det.

Eftersom sonen bara är hos pappan varannan helg så är han nog inte helt trygg med honom och känner sig inte villkorslös kärlek från honom.

Det du kan göra är att fortsätta umgås med killen på egen hand så att mamman kan hämta energi från sånt hon tycker om att göra. Det är ju toppen att ni har hittat ett positivt umgänge tillsammans så du orkar hänga med honom. Tyvärr är det så i många familjer med npf barn att man måste dela upp sig rätt så mycket. Att vara hela familjen tillsammans är ofta svårare.

reflekterade över följande och tänkte är det därför så många kvinnor är gnälliga mot sina män eftersom de känner sig trygga? " men var öppen för att barnet kan ha ett kaos inom sig och att det är hos mamman han känner sig tryggast och därför släpper ut det där. "