Bor hemma trots vuxen

Vad man gör? Accepterar läget och att det inte är din business. Din särbos barn får bo hemma precis så länge ?barnet? och partnern vill det. Huruvida h*n betalar hemma eller ej är inte heller din ensak. Vill du inte vara sambos så behöver du inte, då fortsätter det som nu eller så får du göra slut.

Jag håller med om att det är konstigt att hänga kvar hemma när man har ekonomi att ha ett eget boende.
Får ungen semester två månader från jobbet varje år menar du???

När jag läser sånt här så är jag tacksam för att mina söner hade lite stake och go i sig, och skaffade sig egna lägenheter ungefär i samma ålder. Hade inte slängt ut dem men iaf peppat och försökt visa på fördelarna av att gå in i vuxenlivet när åldern är inne, istället för att gå hemma och mamma och/eller pappa och bete sig som ett barn.

Har ungen någon diagnos? 

Jag är inte 100 på att ungen har en diagnos men allt tyder på det, då hen aldrig haft en stadig partner och ofta håller sig för sig själv, behöver massa egentid och gillar att bara chilla hemma. Har inget behov av sällskap och har inga framtidsplaner utan försöker "hitta sig själv" sedan många år tillbaka. Det värsta är att hen varken har intresse av att läsa vidare, söka något annat jobb som hen trivs med, eller vill göra någonting av sitt liv.

Hen säger upp sig från sitt jobb för att resa och återgår sedan till jobbet igen, då det är ett jobb på ICA där de har stort behov av arbetskraft. 

Min partner och jag önskar gärna att bo ihop men han vågar inte kasta ut ungen eller kräva att ta ut någon hyra av rädsla för att hen ska flytta ifrån då jag tror att min partner håller inne med eventuella psykiska problem av något slag. Dock kan hen åka iväg på resa för att hitta sig själv utan problem i flera månader, för att sedan komma tillbaka igen urfattig för att bo hemma igen och jobba ihop pengar för att göra en ny lång resa. 

Jag har ingen makt här, utan måste acceptera läget så länge det är hans bostad och hans pengar, men det går ut över mig och vår relation.

Jag har en dotter som är 28 år och bor hemma. Hon är lite som du beskriver din dotter. Ett tag bodde hon med en kille i lgh men sedan tog det slut och hon flyttade hem. Hon träffar en ny kille som det tar slut med efter ett tag. Hon lägger mycket tid på sin hobby och arbetar visserligen men i övrigt lever hon som en tonåring. Andra i hennes ålder har redan eller håller på att skaffa familj och köper lgh eller hus. Det är som om min dotter inte inser att hon snart är 30 år. 

Du kan faktiskt inte påverka detta alls. Det enda du kan göra är att bestämma hur du ska göra denna situation. Känner du att detta styr dig? Ja men låt det inte göra det. Gå vidare med ditt liv. 

ICA-handlaren lär ju ledsna på henne förr eller senare.
Sköter hon jobbet när hon väl är där?

Vadå "vågar"? Det är det bästa för henne vid den här åldern. Annars kanske ännu bor kvar hos papsen när hon är 30. Har han ens tänkt den tanken, att ha henne hemma resten av livet om det vill sig illa?

Hon måste iaf betala hyra!

Nej du, avsluta detta "förhållande". Det är en sak om den nya partnern har barn. Som verkligen ÄR barn. Men denna förvuxna flickunge?
Nej, avsluta och låt honom ha lite lilla miniwife därhemma.

Eller förbered dig på att fortsätta att vara särbo.

Är ungen hygglig mot dig?

Vad är det som säger att hon bor kvar vid 30 år bara för att hon gör det vid 22 år?

Varför skulle man inte få sluta och börja igen på ett jobb som ofta söker tillfällig personal och är helt okej med det upplägget?

Varför ska någon annan (du?) bestämma vem som ska betala hyra eller inte i en helt annan familj? 

Är hon en mini-wife eller en förvuxen flickunge? Hur ska du ha det?

Är TS hygglig mot dottern?

Exakt! Vilken trevlig insikt! Tråden kan tas bort.

Hur många trådar behöver du?

Hon och jag går inte alls ihop och trivs inte i varandras sällskap, varför jag ställer mig så frågande till varför hon är så ivrig med att bo kvar hos pappan där ju jag finns med år efter år? Det är ofattbart i min värld. Dessutom är detta ute på landet och inte i en stad där det finns ungdomar eller universitet etc.

Precis!! Det är stor skillnad på barn och vuxna som bor hemma!!

Tydligen inte eftersom du omväxlande benämner vederbörande "vuxen" och "unge". Då du menar samma person kan det ju knappast vara någon skillnad.

Det är ditt beteende och alla dina trådar som är det mest ofattbara i den här historien.

Jag trodde aldrig att jag skulle ha en nästan 30-åring boendes hemma. Tiden går och vips så har det gått flera år och är man van att få maten serverad gratis och kläder tvättade och slipper betala hyra och räkningar så varför skulle man flytta? Såvida man inte har en funktionsnedsättning då är det förståeligt.

Mitt barn verkar heller inte intresserad av att skaffa familj så hon blir väl kvar så länge jag inte sparkar ut henne och det skulle jag aldrig göra mot mitt eget barn.
Problemet är vi föräldrar som curlat våra barn och inte ställt krav så vi får skylla oss själva. 

Men eftersom du är fullt medveten om detta; kan du inte ta betalt en hyra av din 30 åring nu då? Misstänker att denna tjej blir som din dotter, att hon aldrig kommer vilja flytta, för där finns inte en enda tanke eller önskan om att vilja flytta till något eget, flytta utomlands eller inop med någon. Hon frågar bara pappan om han ska flytta för då ska hon med, om det så är utomlands eller till en annan stad, så vill hon med och ha sitt eget rum.