Anonym (orolig) skrev 2024-09-17 15:56:12 följande:
Jag är inte 100 på att ungen har en diagnos men allt tyder på det, då hen aldrig haft en stadig partner och ofta håller sig för sig själv, behöver massa egentid och gillar att bara chilla hemma. Har inget behov av sällskap och har inga framtidsplaner utan försöker "hitta sig själv" sedan många år tillbaka. Det värsta är att hen varken har intresse av att läsa vidare, söka något annat jobb som hen trivs med, eller vill göra någonting av sitt liv.
Hen säger upp sig från sitt jobb för att resa och återgår sedan till jobbet igen, då det är ett jobb på ICA där de har stort behov av arbetskraft.
Min partner och jag önskar gärna att bo ihop men han vågar inte kasta ut ungen eller kräva att ta ut någon hyra av rädsla för att hen ska flytta ifrån då jag tror att min partner håller inne med eventuella psykiska problem av något slag. Dock kan hen åka iväg på resa för att hitta sig själv utan problem i flera månader, för att sedan komma tillbaka igen urfattig för att bo hemma igen och jobba ihop pengar för att göra en ny lång resa.
Jag har ingen makt här, utan måste acceptera läget så länge det är hans bostad och hans pengar, men det går ut över mig och vår relation.
ICA-handlaren lär ju ledsna på henne förr eller senare.
Sköter hon jobbet när hon väl är där?
Vadå "vågar"? Det är det bästa för henne vid den här åldern. Annars kanske ännu bor kvar hos papsen när hon är 30. Har han ens tänkt den tanken, att ha henne hemma resten av livet om det vill sig illa?
Hon måste iaf betala hyra!
Nej du, avsluta detta "förhållande". Det är en sak om den nya partnern har barn. Som verkligen ÄR barn. Men denna förvuxna flickunge?
Nej, avsluta och låt honom ha lite lilla miniwife därhemma.
Eller förbered dig på att fortsätta att vara särbo.
Är ungen hygglig mot dig?
