Sambos pappa tar tillbaka sin gamla skruttiga bil på kort varsel så vi står utan

Dina och andras moraliserande ansvarighetsförmaningar till TS är egentligen bara dumma och tillhör en annan tid. 

Hon har gjort allt riktigt men hade bara otur omkring timing pga räntestigningar. Men det var en risk som hon var tvungen att ta.

Men annars, man skall inte vänta med att få barn 'tills man sparat upp', man skall få flera barn tät på varandra så att man kan fokusera på karriär efter småbarnsår, man skall köpa så stort och med så bra läge man kan i en storstadsregion eftersom det är oslagbart som investering på lång sikt, man skall inte försöka spara upp till bostad innan man köper eftersom prisstegringarna alltid kommer att överstiga det man kan spara upp.

Det finns inget 'eventuellt' omkring prisstegring i en storstadsregion om man har årtionden som perspektiv. Men ni lever tydligen kvar i femtitalet där man blev rik genom att vara sparsam och sätta in sin lön i banken.

Egentligen tycker jag inte man kan säga att TS har några verkliga ekonomiska problem att tala om, bara för att hon just nu är pressad av en förbigående räntetopp. Med två bra jobb/utbildningar och bostad i storstadregion finns det inte något som inte kan hanteras förutsatt att dom inte har mer skulder än banken har godkänt. Skulle det bli värre kan man prata med banken om att pausa amortering, dom fattar, och så länge dom klarar det någorlunda så blir det snabbt bättre med tiden. Räntan går ned, konjukturen och reallönerna upp och inflationen urholkar skulden. Förhandla fram lite extra löneökning eller byt jobb. Hyr ut ett rum. Inget kritiskt någonstans som inte kan hanteras så länge dom båda har jobb och inte separerar.

Hon har absolut inte gjort något oansvarigt utan tvärtom agerat helt förnuftigt som man bör omkring barn och bostad när man bor i en storstadsregion. Att det tydligen sitter många pensionärer i tråden och gnäller på hennes brist på ansvar utifrån dom förlegade skötsamhetsideal som dom är uppfostrade med, behöver hon inte ta så tungt. Det är inte skamligt att vara ekonomiskt pressad några år i livet så länge man är det av rätt anledning och det är förbigående.

Situationen verkar vara ett exempel på Parkinsons trivialitetslag. Alla kan förstå vad en farfar, en svärdotter och en 24 år gammal bil är och alla kan därför utifrån sina egna perspektiv engagera sig i frågan om det är gubben som är snål eller TS som är bortskämd. 

Men om sonen har hjälpt sin farsa att gå X antal hundratusen plus genom sin aktierådgivning är det genast svårare att tycka något lika kategoriskt om. Är detta något som gubben borde känna viss tacksamhet för eller är det bara självklart att han skall få hjälp till att investera sitt kapital när han nu råkar vara välställd.

Men hur som helst verkar det inte vara gubbens i mina ögon rätt så indiskutabla snålhet som är problemet, utan kombinationen av snålhet och allmänt bristande intresse/engagemang för sin sons familj samt ett buffligt sätt att kommunicera. Vore han toppen på andra områden skulle TS nog lättare kunna ha överseende med att han har blivit född med en snålhetsgen.

Den verkliga curlinggenerationen är nog snarare folk på min egen och denne farfars ålder, som köpte bostad för 20-30 år sedan och som politiker av alla kulörer sedan sopat banan ren för så att dom aldrig skulle uppleva annat än maximalt stigande huspriser, maximala avdrag och minimala skatter.

Det har varit Curling-Deluxe i hela systemet, men det har tyvärr också gjort svenska hushåll till världens mest skuldsatta.

Dina betraktningar omkring generationernas flit respektive lathet har inte mycket med verkligheten att göra. Det visar all statistik. TS/sambons generation arbetar reellt mera än deras föräldrageneration gjorde eftersom kvinnorna numera i större utsträckning arbetar heltid och arbetstiden för heltidsanställda inte har gått ned. 

Som jag kommer ihåg det var arbetstempot ofta heller inte så imponerande på dom ställen som jag var på under 70-80-talet. Det var ofta lite DDR-stämning på arbetsplatserna där ingen brydde sig om hur lång tid kafferasterna tog, eftersom det var så svårt att komma av med folk när dom väl kommit in i systemet. 

Men det finns tydligen mycket psykologi omkring frågan. 

Från SCB som talar om utvecklingen från 2005. Går man längre tillbaka i tid och fokuserar på etniska svenskar är den nog ännu mer markant. Så typiskt vill ett par som TS och sambon arbeta mera per vecka än deras föräldrar gjorde, pga minskad deltid och högre sysselsättningsgrad. Om du kommer ihåg så pratade man inte så mycket om stress under 1900-talet, finns kanske en anledning till det som inte är att folk gnäller mera nu.

www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/arbetsmarknad/arbetskraftsundersokningar/arbetskraftsundersokningarna-aku/pong/statistiknyhet/arbetskraftsundersokningarna-aku-20242--tema-hur-mycket-jobbar-vi-i-sverige/

Nej, inte om han haft bostadskarriär i lång tid, köpt i rätt tid och dragit nytta av alla fördelar som bostadsägarna i hans generation har blivit curlade med, så borde hans skuld vara rätt så hanterbar. Det är nog mera TS/sambo som är högt skuldsatta och pressade av räntestigningar.

Det är ju inte hans fel att han haft tur, och sonen otur, och det berättigar inte sonen till någon kompensation, men jag tycker ändå att denna kontext omkring hur den historiska utvecklingen på bostadsmarknaden har varit för olika generationer, hänger samman med hur man skall bedömma situationen. Men många i tråden vill hellre se det från ett perspektiv där en skötsam äldre generation ställs mot en oansvarig, curlad yngre generation, utan att egentligen veta något om hur väl pappan och TS passar in i dessa stereotyper...

Måste du vara oförskämd när du argumenterar?

Om man med oansvarig menar att man inte har fast jobb, villa, volvo och vovve när man är tretti, så var jag och min precis lika oansvariga som dom när vi var i deras ålder. Dom får väl själva bestämma om dom vill ha villa och volvo, eller hellre bo andrahand och cykla omkring. Om jag har en god ekonomi är det mer bostadsmarknaden jag som så många andra har att tacka för det, snarare än min egen skötsamhet.

Jag ger dom heller inte tusentals kronor i kontanter varje månad, utan säger bara att summan av alla gåvor, prylar och annat jag bjuder på mens dom studerat eller etablerat sig, nog kommer upp i 10-20k per år. Tror inte detta är minsta ovanligt, räkna efter värdet av vad alla julklappar, nya & gamla prylar, nöjesgrejer och allt annat som föräldrar ger en nyetablerad barnfamilj kostar per år.  

Men hur som helst är min och mina barns situation inte så relevant för diskussionen omkring TS situation, eftersom hon redan har uppfört sog ansvarigt enligt din definition. 

Tycker det är en intressant tråd bland annat för att jag inte själv bor i Sverige sedan lång tid, och inte har så bra koll på hur mentaliteten är.

Jag har alltid vetat att svenskarna ju inte är så hjärtliga familjemänniskor, lätt räknar kronor och ören med varandra. håller mycket på formalia samt att man håller varandra i schack med skötsamhet ideal, men jag trodde ändå att det skulle bli 50-50 mellan dom som tog pappans parti att ett lån är ett lån är ett lån utifrån formalia, och dom som liksom jag tycker att det var fullt rimligt av TS och sambon att se den 'lånet' av gamla bilen som en de-facto gåva från far till son i en pressad situation.

Men ju längre tråden går desto mer måste jag nog inse att jag har haft fel, det står nu 18-1 i likes i pappans favör och bara en annan debattör har velat se situationen från ett annat perspektiv än just detta att ett lån är ett lån är ett lån. Den lutheranska plikt- och skötsamhetsmoralen håller kvar svenskarna i ett järngrepp ser det ut till och familjerelationer spelar ingen större roll i sammanhanget.

Men vi har ju också World Value Survey som bekräftar samma sak att svenskarna är världens mest individualistiska och minst traditionsbundna folk, så egentligen borde jag ju inte vara förvånad.

Hela Sydeuropa tex.

Ta den traditionella livstilen i Grekland. Pojkar bor oftast hemma till 30 års åldern, blir verkligen försörjda med allt, och inte bara hjälpta lite grann. Förväntas inte göra något innan militärtjänsten. Flyttar först hemifrån när dom fått fast jobb som man först kan räkna med i 30års åldern. Föräldrarna förväntar sig senare att bli försörjda på samma sätt av deras barn när dessa får barnbarn, så att dom kan gå på pension i 50 års åldern och passa dessa barnbarn.

Idealet att man är vuxen när man är 18 och förväntas vara ekonomiskt självständig finns mest i Nordeuropa och speciellt i Skandinavien som konsekvens av välfärdssamhället som underminerar denna kontrakt mellan generationerna. Säkert bra på sitt sätt men tråkigt på andra.

Verkar vara svårt för att inte säga omöjligt för barn att få hjälp av sina föräldrar i en pressad situation om man skall tro dom flesta i denna tråd. Det är så många kriterier som skall vara uppfyllda på samma tid att det blir närmast omöjligt.

Först har vi det omvända föräldraansvarsbegreppet, där risken för 'moral hazard' hos barnen ses som det viktigaste hänsyn som föräldrar måste ta i den givna situation. Föräldrars främsta ansvar ligger i att inte korrumpera barnen så att dom inte lär sig stå på egna ben. Det måste således vara ren Force Majeur typ naturkatastrof eller invalidisering för att det skall kunna komma på tal att det skulle gå några tusenlappar till hjälp från en välställd förälder till ett pressat barn. Bara såna saker som småbarn och tredubbling av räntan räknas inte, det borde barnen kunnat förutse och planerat för om dom varit ansvariga.

Så har vi det moment-22 som verkar vara inbyggt i det svenska skötsamhetsbegreppet. Man skall bara ge hjälp till någon närstående som har det svårt om denne varit skötsam, men samtidigt är det faktum att någon har det svårt ett bevis på att denne inte varit skötsam. Så länge dessa svårigheter beror på något som hade kunnat förutses, som ränteuppgång eller småbarn, så är hjälp utesluten pga. skötsamhetskriteriets moment-22.

Kan du inte läsa vad jag skriver i mitt Greklandsexempel. Föräldrar försörjer, och då verkligen försörjer och inte bara hjälper, deras vuxna barn intill dom kommer upp i trettiårs åldern. Först senare när barnbarnen kommer blir det tvärtom. Samma princip gäller, men kanske lite mindre utsträckning, i Italien/Spanien.

Men annars behöver vi inte gå så långt som till Grekland, ta till Tyskland/Frankrike som inte har så mycket studiestöd. Föräldrar där hjälper till barnen mens dom studerar, dvs 20-25 års åldern. Samt antagligen också i småbarnsåren när mannen står i början av sin karriär.

Det är du som inte fattar att det är den svenska synen på att barn är vuxna vid 18-års åldern och förväntas vara ekonomiskt självständiga som skiljer sig ut.

Den är väl tillfälligt pressat under några år, mens räntan är hög och barnen helt små men blir väl gradvis bättre.

Men igen är detta ett exempel på moment-22 i det svenska skötsamhetsbegreppet, om man har ekonomiska problem på ett tidpunkt pga. ränteuppgång och småbarn, och fortfarande har problem (men antagligen lite mindre) två år senare trots att dessa faktorer kvarstår, så har man misskött sig och förtjänar ingen hjälp.

Föräldrar kan vara säkra på att aldrig behöva känna press på att hjälpa till det allra minsta med denna logik, eftersom barnens ekonomiska problem alltid kan ses som självförvållade.

Så kan vi väl konstatera kära curlinggenerationen, Nina och andra att denne farfar absolut inte har bidragit med något som helst, och här utvidgar lånbegreppet långt utöver det juridiskt hållbara iom. att han kräver en godtycklig summa som kompensation för lånet. Eller innefattar era 'ett lån är ett lån' princip mellan familjemedlemmar också en klausul om långivaren kan slänga ut en godtycklig summa utan minsta avtal innan.

Löjligt summa förresten för en 24 år gammal bil som knappt har används.

Skulle be honom dra åt helvete, både honom själv och med dom 10.000, men det får väl sambon som får avgöra vilket ordval han vill använda. Men han är verkligen extrem även jämfört med dom många som liknar honom i denna tråd.

Jag är nu inte så förvånad över hans tankar med tanke på hur han uppfört sig hittills när att han uppsäger lånet utan större anledning, gör det per sms med lista av krav som skall uppfyllas kort varsel, kräver bilen besiktigad innan etc..

Det har hela tiden varit tydligt att han varit på krigstigen och velat jävlas maximalt mycket med paret och han tar nu bara detta jävlande upp till en ny nivå med kravet på 10k. 

Ledsen över att säga det men du har också ett problem med din sambo. Hur i all världen kan han ha normaliserat sin släkts groteska beteende och totala brist på empati i den grad att han försöker förtiga en sån sak? Varför går han inte själv i taket över ett sånt groteskt krav? 

Vad mer förtiger han för att du inte skall gå i taket kan man undra? Har du full kontroll över eran ekonomi? Är du säker på att det inte finns några lik i lasten någonstans?

Varför upprepa denna korkade fråga igen och igen?

Fattar du inte det grundläggande att det krävs kapital för att förränta kapital på aktiemarknaden och är man skuldsatt upp över öronen och pressad av höga räntor så är det en lösningsmodell som inte existerar om inte någon annan vill ställa upp med detta kapital. 

För det är väl knappast förenbart med era skötsamhetsideal att låna pengar till aktiespekulation när man har svårt med att klara ekonomin omkring sina lån redan innan?

Helt grundläggande är aktiemarknaden ett casino och har man inte råd till bil samt är pressad av räntor och amorteringar är det sista man skall göra att spela på aktiemarknaden. Sånt kan man göra senare i livet när man har blivit solvent genom bostadsmarknadens prisstegringar, inte nu när banken kan sätta en på gatan om man missköter sina betalningar.

Verkar helt inkonsekvent att ni som förebrår TS för hennes bristande ansvarstagande enligt klassiska skötsamhetsideal, plötsligt föreslår denna lösningsmodell som vore ren gambling med ännu mer lånade pengar som utväg ut deras situation.

Han verkar vara inspirerad av Sopranos när han skriver sina SMS till sin son

Om förklaringen är att han skäms, kan man ju undra om han skäms över sin far eller om han skäms över någon hållhake som pappan har fått på honom. Det verkar bara så extremt att hålla på så där, oavsett tjejens inflytande. Har du koll över eran ekonomi? Finns det några dolda lån eller misslyckade spekulationer någonstans? 

Här har du ditt egna citat formulerat i presens, dvs. nutid, där du retoriskt frågar varför dom inte använder sig av aktieaffärer som ett sätt för paret att få bättre ekonomi underförstått i framtiden. Exakt vad är det som jag här har hittat på som du inte själv skrivit att du förespråkar aktieaffärer som en utväg ur deras nuvarande situation?

Om dom borde ha sysslat med aktieaffärer för att skaffa kapital långt innan dom köpte hus är ju helt irrelevant för frågeställningen, men heller inte det alternativet är ju särskilt skötsamt eftersom alla som vet något om aktiemarknaden också vet att det är ett casino som man inte bör basera sin familjs ekonomi på mens man fortfarande är i etableringsfasen.